Nej så kanske det är, eller många tonåringar är nog dyrare än många här på RT dock 
. Men det blir ju svårt i den åldern när dom växer sjukt fort och behöver nya ytterkläder etc. varje år, jag fick köpa ny skidutrustning till dottern två år i rad. Hon är nu vid 14 år, tio cm längre än sin mamma.
Men vi räknar nu med att hon inte växer så mycket mera, så det kanske planar ut.
Som många skriver så tror jag att småbarnsåren är dyrare än tonårsåren. I småbarnsåren har man ofta bara halva inkomsten totalt sett pga FL och VAB, vilket måste vara den enskilt största faktorn. Sen finns det andra saker som förskolan, som är avgiftsbelagd till skillnad från grundskolan, ca 30 tkr/år för 2 barn där jag bor, men det är kanske småpengar i sammanhanget.
Haha, nej, det har jag verkligen inte. 
Each to his/her own. 
Om man har föräldralön blir föräldraledigheten inte så ekonomiskt betungande. Föräldralönen saknar ofta tak så för den med hög lön kan det bli rejält dyrt för arbetsgivaren,
Det varierar mycket om och hur mycket man behöver vabba. Jag är den som sköter vabbandet med två yngre barn. De är väl sjuka någon gång men sista gången var runt jul och dessförinnan minns jag inte nu. Det här med ständigt vabbande är en realitet för vissa men ingen generell norm.
Fritids kostar pengar precis som förskolan. Något billigare är det men det är likafullt en kostnad som hänger med ett tag.
Det mesta går att köpa begagnat och det sparar betydande pengar. På Sellpy finns ett betydande utbud i alla olika storlekar. Det som är värt att notera är dock:
Om man redan tidigare etablerat en vana vid att köpa begagnat så behöver barnen inte uppleva det som ”sunkigt”. Där ingår då att acceptera pysslet i punkt tre så att man sorterar fram helfräscha varor för (låt säga) max 50 kr plagg. Det är inte säkert att barnen är villiga att själva sköta om själva pysslet, även om de är nöjda med resultatet.
Skor ör ofta det som är svårast att köpa begagnat eftersom utbudet där i många fall är mer begränsat. Att kunna ställa krav både på skick/kvalitet och märke/stil i kombination är inte helt lätt.
Ja när dom når tonåren skulle jag säga att det mer eller mindre är omöjligt att hitta det dom vill ha beg. För då är det så specifika plagg i rätt färg osv. Skor är ju oftast dött lopp då dom slits så pass, beg Uggs ser ju ut som kriget efter nån månad.
Men vi har handlat beg genom åren och gör än till viss del när det passar, jag har dock turen att ha två döttrar så i stort sett alla våra grejer används av två barn och säljs sedan vidare. Ytterkläder etc. har jag alltid köpt bra märken off season till bra pris, dom håller bättre och sedan går att sälja vidare. En billig overall vill ingen köpa beg, medans en fin Didriksson går för 500:- om den är fräsch även om två barn har haft den.
Läser man alla kommentarer så bekräftas inte rubriken på tråden fullt ut. Jag ser fyra områden som gör stora avtryck i ekonomin. Om dessa sammanfaller med 45år så har man helt klart en tuff ekonomisk situation.
Inget sådant här är skrivet i sten utan är mycket en konsekvens av andra faktorer. Det jag tänker på är:
Jag håller helt med om att finare märken är bättre på många sätt. Jag köper mycket sådant till rena fyndpriser på Sellpy. Det är främst vissa plagg och modeller som det finns stort utbud av. Är man ok med att köpa dem så går det att hålla nere prisnivån rejält. Det har ingenting med skick eller märke att göra, bara med utbudets storlek.
Jag tror att tjejer kan vara mer kostnadsdrivande än killar när det gäller kläder iom att tjejer generellt har mer av “utseendefokus”.
Visst har du en poäng 
men föräldralön ger jag inte så mycket för i praktiken, för den är ofta begränsad i tid (särskilt som relativt nyanställd). Jag får till exempel bara ut 2 månader föräldralön pga att jag “bara” varit anställd i snart 2 år på det nuvarande stället.
Inom staten är det inte så. Maxtaket i tid är runt sex månader men jag tror inte det behövs någon lång anställningstid för att få det.
För mig innebar föräldralönen att jag gick effektivt plus på att vara föräldraledig. Jag fick ut 90% av lönen och gjorde inte av med så mycket.
Påståendet om att ekonomin är sämst vid 45 år stämmer inte alls på mig.
Då hade jag jobbat 20+ år och hade avsevärt högre lön än när jag började.
Våra barn hade gått ut gymnasiet, arbetade och betalade hemma.
Eftersom ekonomin var så bra att vi köpte ett större hus.
Men vid 30 år såg det rätt mörkt ut för oss.
Jag tror “värstaåldern” sätts av när man var klar med sin utbildning och när man fick barn (tack och lov för dem).
En viktig faktor tänker jag är var i landet du bor. Priset på exempelvis en villa skiljer sig kraftigt mellan storstäder och landsbygd. I vår huvudstad är det inte ovanligt med villapriser norr om 8 mkr, även i lite mindre attraktiva områden och i sämre skick. Den som köper en sådan villa och inte har pengar sedan tidigare kommer vara fattig i övrigt då så mycket av cashflow går till räntor, amortering och underhåll.
Föräldrarna bestämmer. Annars får de väl jobba själv och betala för sina märken.
Men vem vill bo där? 
Fler borde se sig om en aning. Vårt avlånga land har många vackra billiga platser och ja det finns även arbete överallt, tänka sig! 
Klart människor kan lämna storstan för bättre marginaler, om de vill. Liksom norrlänningar och smålänningar har gjort i alla tider fast tvärtom. Våga och vinn!
När jag var liten var märken en klassmarkör. Idag är själva märkena knappast det längre. Jag köper mängder av märkeskläder på Sellpy för 35 kr styck. Skicket varierar en hel del. Det är ofta inte korrekt redovisat. En del returer bli det.
Vill man ha specifika plagg kan det lätt dra iväg men är det själva märkena man vill åt behöver det inte kosta överdrivet mycket. De dyrare märkena är bra med genomtänkt design och ordentlig hållbarhet.
Har tänkt på detta då alla verkar gå runt med samma modell LV-väska. Som saknar dragkedja. Om det inte regnar så snöar det, hur kan man ha en stor pösig väska som inte går att stänga? Måste vara att den finns till en billig peng begagnad.
Nu är vi inne på djupa diskussioner.
Fake-väskor är en annan fråga. Jag är mer inne på att köpa 3-4 år gamla jackor, skor och andra kläder i obetydligt använt skick. Saker som kostar 2000 kr nya får man för 200-300 kr och saker som kostar 300-400 kr för 35 kr. Ingen skulle sälja varorna för dessa priser om säljarna själva styrde det hela. På Sellpy blir priserna så eftersom de styrs av utbud och efterfrågan, inte av ”vad de är värda”.
Jag menade inte att de var fake, bara begagnade.
När det gäller väskor och ”dyrmärken” är fake-utbudet stort. Överlag försöker jag undvika hypade märken. Det finns andra lika bra märken utan hype.
Visst är det så och vi använder själva märkeskläder och är 40+ och Sellpy är ju en ny företeelse. Jag ser inget problem i dyra kläder som vuxen då jag använder dom tills dom är helt slut och då kastas för det finns inget värde kvar i dom. Jag har t-shirtar som är 20 år i garderoben som fortfarande används, jag använder jeans tills det är hål i dom och försöker lappa men det håller sällan länge, och jag går inte gärna i synligt lappade kläder.
Sen skulle jag säga att familj och umgänge påverkar mer än ditt område, jag har inte en aning om vad folk där vi bor har för kläder. Däremot har familj, släkt och vänner bra ekonomi. Grannarna kanske påverkar vad du gör med huset eller köper för bil, men kläder tvivlar jag på.