Då det var det tråden handlade om, att 45-åringar kanske lever lite skralt då de är mitt i kostsamma barnår, så fann jag det lämpligt. 
2 gillningar
Nja, tiden som universitetsstudent och doktorand var när det var som tajtast, med marginal. Sen dess har det bara gått uppåt.
4 gillningar
Nu är jag ju bara 29 men det låter ju oerhört deppigt om det skulle vara värst vid 45 
Många är ju inne på att det kanske snarare handlar om olika delar av livet med barn etc. Men jag har svårt att se att jag någonsin skulle ha det värre ekonomiskt än när jag studerade. 10 000kr/mån där hälften gick till hyra och hade en månadsbudget på 1000kr till mat (33kr/dag). Men! Alla runt en hade det lika kasst ekonomiskt så det fanns ingen jämförelse där man hela tiden ville “verka rikare”. Kan det vara ett större problem vid 45? Att man gärna jämför sig och skaffar större hus/fler bilar/dyrare resor än man egentligen har pengar till?
Någon annan var inne på det också att det kanske snarare är känslan av att ha det dåligt ekonomiskt. Om man jämför att ha lån som ökar under studietiden och i princip inget sparande vs vad man borde ha lyckats samla på sig till 45 så bör det egentligen vara ganska tydligt vilket som är sämst ekonomiskt i min mening. 
5 gillningar
Det finns ljus i tunneln?! 
(30-åring med småbarn)
3 gillningar
Varför ska du betala av bolånet? Finns inget rationellt i det om du har en genomsnittlig ränta, annat än känslomässigt.
1 gillning
Jag kan tänka mig ändå att det är värst i 45-års åldern om man:
1: Har eller har haft en amorteringplan som påverkar nettoförmögenhet/likviditet negativt .
2: Lågt humankapital eller valt en bransch med låg löneutveckling.
3: Börjat investera relativt sent eller aldrig gjort det.
Rimligt att anta att en stor andel av svenska befolkningen faller in i någon/några av dessa. Inte lika vanligt i detta forum.
2 gillningar
46 år, separerad, ett yngre barn, och min ekonomi har aldrig varit starkare.
Värst upplevde jag att det var under studieåren. Har i dagsläget en medellön, investerar i snitt 36 procent av den varje månad, utöver det amorterar jag aggressivt.
Upplever själv att jag lever i ett materiellt överflöd, med en lite för stor fordonspark, trots att jag i dagsläget inte konsumerar nämnvärt mycket (ja bortsett från saker till mitt barn).
4 gillningar
Stämmer nog inte för mig iaf. Känns som det är först nu jag kommit ikapp när jag är 44.
Köpte hus 2009 sen många år av dyra renoveringar.
Började plugga 2009
Första barnet 2011
Andra 2015
Barnen är ju rätt dyra nu som äldre men också inkomsterna bättre. Men klart det kommer vara mer pengar på kontot om tio år (förhoppningsvis)
2 gillningar
Håller inte alls med, misstänker att detta är en medveten clickbait? 
Om man nu ska utgå ifrån barnfamiljer så måste ekonomin rimligtvis vara sämre när barnen är små så att bara en förälder jobbar. Dessutom har man högre lön och större tillgångar när man är 45 år gammal. Utgifterna må vara högre när barnen är tonåringar men rimligtvis är också inkomsterna högre än de var när barnen var bebisar annars har man gjort något (ekonomiskt) tokigt?
Om man utgår ifrån dink/singel-situation så blir det ännu mer orimligt att ekonomin skulle vara sämre när man är 45 än när man är student/ny på arbetsmarknaden.
3 gillningar
Du kan ju varit Dinkare i 10-15 år innan barnen kommer om man tänker sig storstadsföräldrar. Om man då tömmer bufferten för husköp och sen går in i år av FL och VAB kanske det stämmer 
.
1 gillning
Kan mycket väl stämma. Har man föräldrar som är 40 talister som skaffa barn vid 30+ tex så är det många som kommer förlora hela ens föräldras generation vid den åldern. Är själv i samma situation där om 5-6 år så kommer varje år fokuseras på någons död. Inklusive mina föräldrars. Är runt 10 inom närmsta familjen som kommer dö under denna tid om de bara blir max 86. Så 45-50 är i regel den ålder då man inser att man har gått från 20-30 personer på ett kalas. Till att det bara är du och dina syskon kvar med respektive.
Glömde säga att vad du sa passar åldern. Inte att det är relaterat
1 gillning
Här satte du huvudet på spiken. Kassaflödesmässigt är det inte mycket kvar när resor, mat och tonårsaktiviteter är betalda.
Om du bor med en partner och två tonåringar betalar man i princip för 4 vuxna på 2 löner. Bostad, resor, aktiviteter, månadspeng, kläder, skor, presenter, mat.
För många som lever Svensson-liv kan det nog stämma att utgifterna är som störst ungefär vid den åldern.
För den som levt från lön till lön och aldrig sparat på längre sikt är det också möjligt att man är som fattigast då.
För den som hänger på RikaTillsammans stämmer det förmodligen inte. Misstänker att de flesta här inne aldrig varit rikare än de är vid 45 för att sedan bli ännu rikare åren som kommer.
3 gillningar
Fast detta stämmer ju ändå bara till viss del. Du behöver ju inte köpa en bil var till barnen, inte heller en lägenhet/hus till barnen, det räcker med att du har ett rum var till dem i ditt eget hus. Sen kostar såklart deras transport något ändå och matkostnaden blir dyr. Men den minskade inkomsten som småbarnsförälder måste vara ungefär lika illa om inte värre. Och då har man haft mindre tid på sig att öka sin lön och spara.
3 gillningar
I mitt hushåll stämmer det i allra högsta grad. Barnen har dyra intressen och vi bor i Sveriges dyraste stad där kvadratmeterpriset är högt. Kommer bli så mycket lättare när barnen flyttat hemifrån och står på egna ben (även om de är väldigt mysiga att ha hemma så är de dyra i drift helt klart).
Fast det är ju inte sant. Visst det går ju lite mer el och vatten men men marginellt. Transport vet jag inte, man får väl gratis kollektivtrafik i viss mån eller rabatterat iaf. Moppe/epa får dom köpa själva. Cyckel kan jag köpa, Biltema är ok. Mat går säkerligen upp en del, absolut. Resor också men det är inget tvång att resa. Imo tonåringar tycker det är tråkigt att resa med föräldrarna ändå? Kläder får dom köpa själva för sitt studiebidrag, 1200kr/mån räcker gott och väl för det. Sen visst kanske det går lite till fritidsintressen, presenter, avgifter till idrott osv.
3 gillningar
1200 kanske räcker om dom inte idrottar, ni inte har intressen etc. Allt det är ju givetvis frivilligt men livet blir ju rätt torftigt om man begränsar sig till att studiebidraget ska räcka.
1 gillning
Jojo, men jag vill hävda att tonåring inte är lika dyr som en vuxen ändå.
1 gillning
Hur kan du säga att det inte är sant när det är så vi lever i vår familj?