I Kina samt många andra länder är det standard att familjen går in och hjälper till med barnets lägenhetsköp. Även större släkten kan hjälpa till.
Själv har jag inte haft någon sån hjälp och tänkt att man ska klara sig själv, för det är ju “fint” enligt vad man lärt sig. Någon typ av svensk stat-som-gud ideologi där familj är fult. Men tittar man på de som har statusjobb idag så har nog de flesta både fått bostad och utbildning och mer betalt.
Det jag säger är alltså att man inte ska vara för obekväm med att få hjälp. Det har blivit standard i Sverige, med sin förstörda bostadsmarknad. En skam är det, men inget som du behöver ta på dig.
En kompis i Östeuropa beskrev hur hon nyligen varit med vid sin brors lägenhetsköp. Betalningen erlades kontant i lägenheten. Alla möjliga släktingar var med och hjälpte till. Hon tog själv ut alla sina besparingar. De hade hon proppat ner i en bag och åkte med den med tunnelbana till den avtalade tiden i lägenheten. Där fanns en grupp släktingar från båda sidor som hjälptes åt att räkna pengar i olika valutor och valörer på köksbordet.
När räntan slår om blir det 12k/mån dyrare vara i ränta för oss. Lägg till astronomisk elräkning vintertid. Kunde inte hålla med dig mer, men thats life…
Verkligen, dock ingen som klagade när tillgångarna(typ bostad) ökade. Ger mig själv samma råd som jag skulle ge till TS när det gäller ekononisk hopplöshet som nog många känner i detta läge. Någon gång måste det vända så man för försöka ta beslut nu man kommer uppskatta när det väl sker.
Mors… Att ligga på 45k bruttolön vid din ålder är bara att gratulera. Även att de facto lägga undan 5k per månad med en hyra på 11k är ok tycker jag. En hyra på 11k är dock brutalt hög att ha ensam. OM man tänker sig att flytta till hus asap kan det vara vettigare att prioritera lägre hyra och nöja sig med en 1.a eller en liten 2:a om man lever ensam. Man kan köpa en BRF exempelvis för <1MSEK och med avgift kanske 3k. Det går bra att bo två nåt år i alla fall om man träffar en partner anser jag. Men då har man råd med större om hen har lön. Mer rum behövs nog om båda arbetar hemifrån ofta!.
Inte vettigt att räkna med att köpa en normal villa på en normal lön utan rejäl mängd kontantinsats om ens då tycker jag. Inget att deppa över. Så har det alltid varit. Man behöver vara två med normal lön.
ELLER vara hantverkare med överskottsenergi och många polare och köpa ett renoveringsobjekt.
I min värld skulle jag anse att man överskrider vad som är rimligt om man lånar till en villa för mer än säg 4 ggr sin bruttolön. Dvs i ditt fall ca 2.2 MSEK. Antag en egen insats av säg 350.000 . Dvs en villa för 2.5 MSek verkar max vettigt tycker jag.
Och då skall det gärna vara ett hus med rimliga mängder underhåll säg närmaste 10 åren.
Ofta får man nog nöja sig med ett radhus. Inget fel i det.
Tag inte för lätt på energiförbrukningen hos icke uppgraderade hus före säg 1980. 30.000 kWh per år på 4 personer är inte ovanligt. Eldriven golvvärme i golven är bara att stänga av och köpa tofflor och mattor.
Ibland krävs 200k+ i energisparinvestering direkt om den inte är gjord.
Man bör också bygga upp en bra buffert asap. Man kan behöva dränera om grunden eller byta yttertaket eller ett avskrivet badrum med vattenskada eller i värsta fall allt det på kort tid. Det KAN ofta kosta 200.000 per del.
Att träffa en lämplig partner kan rekommenderas . Inte helt enkelt. Men blir bättre på många nivåer om du lyckas. Minskar alla risker och höjer sparmarginaler etc. Ex om en blir arbetslös eller sjuk flera månader
Jag kan rekommendera att bo trångt som F-N nåt år om man vill kolla om man trivs ihop till vardags. Jag och min fru bodde på 15 kvadrat första året utan nämnvärt gnissel ( Nu gifta i 40+ år ) .
Noll kr med mig hemifrån. Flyttade till Sthlm 2014 och tjänar betydligt lägre (är polis) än du gör sen dess och tjänar fortfarande lägre än vad du gör men sparat målmedvetet i nio år vilket gjort att jag vid årskiftet kunde köpa lgh. Nio år för att köpa en lgh i Sveriges största stad tycker jag inte är fruktansvärt på något sätt. Även om många vill göra gällande att det är der.
Jag kanske är hård nu men jag anar en form av tycka synd om mig när jag läser ditt inlägg. Det kommer gå bra om du prioriterar rätt. Förvänta dig inte att du ska uppnå något direkt som för många tagit eller tar flera år.
Jag såg många få hjälp av sina föräldrar när jag flyttade hit vilket mina föräldrar aldrig kunnat göra för mig. Men bitterhet tjänar ingen. Du är precis där du är ekonomiskt och det är varken rättvist eller orättvist.
Fokusera, se att du har en mycket bra position i livet med den inkomsten och det kommer över tid att visa sig. Det är inte rimligt att du ska ha råd redan. Jag önskar att någon talat om det här för mig när jag som 24 åring flyttade hit som nybakad polis och tyckte allt var orättvist då ”alla” fick hjälp att köpa lgh eller redan hade tillgångar.
Skjut inte upp familjebildandet bara för att det inte är ett “perfekt” läge… det blir det aldrig! Det kan ta lång tid att bli gravid, och du kommer kanske vilja ha fler barn än du tror.
Spar järnet tills din partner tar examen och får ett tillsvidarejobb, sen kommer det inte vara några problem för er att köpa något. Små barn behöver väldigt få materiella saker för att må bra, kärlek och tid är det viktigaste.