Stor empati för det du känner 
Min fru har gått igenom i det närmaste exakt samma sak och det har pågått under lång tid, typ 20 år.
Hon har över tid helt enkelt förlikats sig med att det är föräldrarnas pengar så de gör vad de vill med dem. Hon kan inte kontrollera det. Såklart gör det inte henne gladare och inte heller relationen bättre.
Hon försökte föra det på tal ett antal gånger utspritt över rätt många år och även med sitt syskon som insåg fördelen men såklart inte tänkte göra något åt det (skyllde på allehanda ”behov” som min fru inte har). Hon gav föräldrarna chansen att göra det ”rätt” vid ett tillfälle när hon kunde behövt ett tillskott. Men det hände inte. De tyckte väl att summan kändes för stor även om de insåg att de månatligen gjort detsamma för det andra syskonet. Ja vad ska man säga 
Nu är de för gamla och skröpliga så det är inte lönt att diskutera med dem. Bara att köpa läget. För henne.
Så mina tips är väl att förklara hur du känner och ge dem chansen att göra rätt, om de kan och vill. Om de inte kan ren ekonomiskt så åtminstone en ursäkt att det blev fel. Om inget händer alls så är det bara att acceptera och gå vidare. Såklart påverkar det ens relationer men så är det ju. Inte mycket man kan göra åt det i så fall. Tyvärr. Skickar ett till