Ja du har rätt i mkt. Alla barn är unika och har olika behov, och missunsamhet är toxiskt. Det jag är ute efter är om man som förälder återkommande, hela tiden grovt premierar ett barn framför ett annat. Om du månad efter månad gav många 1000 bara till din ena dotter men aldrig till den andra. Hade inte det känts underligt?
Det är inte sunt någonstans. Det handlar inte om att “behöva pengar”. Att vilja att ens föräldrar behandlar sina barn hyffsat lika är inte att “inte klippt navelsträngen”.
Jag tycker det är i grunden sunt att du till i rätt stor utsträckning är känslomässigt beroende på din familj. Det ska man kunna vara. Nu får du tyvärr omvärdera om det är bra för dig.
Jag anser inte att det är rimligt attdina föräldrar ger 300-400k till din syster om de inte har en plan att ge liknande till dig. Har man inte råd att ge liknande till alla sina barn så ska man heller inte ge någon. Att din syster går med på det är också underligt.
Det låter som att din syster är grovt bortskämd och att hon samt dina föräldrar är emotionellt omogna.
Den här frågan rör 300-400k. Är det en vanlig storlek på konfirmationsgåva i dina kretsar? Rimligen är det skillnad? Ta dig en funderare på vad du gör med dina barns relationer med varandra om du ensidigt skänker hundratusentals kronor till bara en av dem, utan att säga något till de andra. Vill du verkligen skapa osämja?
Jag känner verkligen med dig. Någonstans så lär vi oss att livet ska vara rättvist. Av vad jag läser här så tolkar jag att det är avund/orättvisa som gör att du känner som du känner. Du har makten att vara den vuxna i den här relationen.
Du behöver inte pengarna och varför denna fokus på detta? Man väljer inte sina föräldrar och ibland har man tur att de är någorlunda rättvisa, ibland har de en favorit. Då är det väl så.
Frågan du måste ställa dig själv är om du tänker låta det här hindra din relation med dina föräldrar och din syster. Sen har du ingen aning vad dina föräldrar har för planer för dig. Får jag killgissa så får du större delen av arvet mot att du tar hand som syrran den dagen de dör.
Sluta slösa tid på att älta det här. Livet är inte rättvist, har aldrig varit det och kommer aldrig vara det. Så chilla bara.
Om “Livet är inte rättvist” är ditt svar när människor du älskar frågar varför du behandlat dem som du gjort, då är mitt förslag att du tänker något varv till.
TS har visserligen en läxa att lära sig men jag tycker inte den ska vara att hen inte förtjänar att stå upp för sig själv och bli respekfullt behandlad av sin nära familj. Det innebär inte att de behöver göra som hen vill, men att de visar att hen är viktig för dem.
Det är för att du har gett dina barn en bra uppfostran och att något millimeterrättvisa finns det inte i den här familjen. Att lära dina barn det här gör att de inte förväntar sig något även i arbetslivet. Det här gör de fria.
Det i sig hade jag nödvändigtvis inte tyckt var underligt. Har den ena behov av den hjälpen och den andre inte ser jag inget konstigt i att hjälpen bara ges där behov finns. Men visst är det rena gåvor är det konstigt att ge ena barnet gåvor varje månad för tusentals kronor och inget till den andra.
Självklart är favorisering av barm orimligt och fruktansvärt att göra som förälder. Jag kommer alltid finnas där och hjälpa barnen efter behov men skulle det ena barnet i livet ha större behov av hjälp så är det så. Jag är övertygad om att båda mina döttrar känner sig tillräckligt älskade, stöttade och trygga i sig själva och vår relation för att inte uppleva det som favorisering. Som sidnot, skulle mitt egna barn behöva ekonomisk hjälp varje månad och det inte beror på att något hänt tex sjukdom eller allvarlig skada etc så hade min hjälp inte varit ekonomisk. De hade fått hjälp stöttning och guidning till att lösa situationen själv.
Går allt bra och som det är tänkt kommer förhoppningsvis ingen av dom behöva mer hjälp och stöd än någon att få lite känslomässigt stöd och mod av, ventilera, bolla tankar och idéer med. Möjligtvis då bortsett hjälp med boende.
Mitt förslag är att du tittar på den verkliga situationen. Livet är inte rättvist. Lär man inte ut det till sina barn tidigt så får vi ju den här tråden. Föräldrarna såg att syrran har ett större behov till pengarna och därför fått det. Den förklaringen har ju TS-skrivit.
Det är för mig svårt att förstå att du anser att föräldrar kan säga “livet är inte rättvist” till sina barn som förklaring på varför föräldrarna beter sig som de gör, och tro att det ska rättfärdiga och göra det ok.
Det är att gå för långt. Vadå respektfullt behandling? Vad är barnets respekt till sina föräldrar. Det är deras pengar och de får göra vad de vill med det. Föräldrarna behöver inte förklara något alls för TS.
TS har redan fått svar av sina föräldrar varför de har gjort som de har gjort.
Jag hoppas du har rätt. Men det är rätt troligt att om ett av dina barn, ta i trä, skulle missköta sig och ni som reaktion öser hundratusentals kronor ensidigt bara över det barnet i smyg medans ni ger 0 till systern för att hon skött sig, att den dottern kommer ta illa vid sig och antagligen att det kommer mellan dem. Tänk noga igenom innan ni tar det beslutet, är mitt råd. Varför inte ge samma summa till det välartade barnet?
Ja visst en förälder kan göra som de vill. De kan säga som de vill, ensidigt ge hundratusentals kronor endast till ett av sina barn. Och de bör räkna med att det får konsekvenser.
Är livet rättvist? Säg att din äldsta får nya kläder och lillasyskonet får alltid ärva kläderna. Hade man varit vuxen och mogen så hade man ju sett att syrran har ett större behov och sen hade man ryckt på axlarna.
Det är så himla gnidet att sitta och räkna på pengar på det sättet. Om man vänder på steken. Hur värderar man föräldrarnas lagda omsorg och energi under uppväxten.
En vettig förälder förstår att man inte ensidigt år efter år bara stöttar ett av sina barn med enorma belopp.
Jag vet inte varför du pratar om ärvda kläder när frågan handlar om många hundra tusen, men det verkar som att du tror att principen är densamma.
Jag säger inte att jag skulle göra det. Men vi kanske inte har hela bilden kring TS familj. Hande TS inte brytt sig om pengar så hade tråden aldrig ha skapats.
Jag tycker att det är viktigt att man lär sina barn att det som är viktigast är deras relation till varandra och att de ska stötta varandra.
Du pratar om rättvisa hela tiden. Men principen är ju samma sak. Ska man säga upp relationen med föräldrars och syrran för några 100K-kronor. Hur vuxen är man då?
Det är bara pengar.
Jag håller med dig i vad som är viktigast, grundläggande respekt. Och dina barn baserar till största del sitt handlingsmönster på dig och din partner. Jag tror dock att summor i den här nivån inte kan undvika att bli ett stort problem. Om man inte är oerhört rika, dvs.
Först och främst hade jag inte öst pengar över en av döttrarna om de missköter sig. Men skulle ena bli sjuk eller vara med om en olycka så arbetsförmågan försvinner skulle jag naturligtvis se till att hon skulle kunna leva ett drägligt liv med lite guldkant om samhället inte bidrar med det. Att behöva kompensera det till mitt andra barn utan det behovet ser jag ingen mening med. Det skulle sannolikt inte heller mottagas om det erbjöds. Skulle det det skapas ett missbruksproblem eller liknande skulle jag kunna lägga miljoner om det krävdes på vård, omplacering etc för hjälp med den problematiken. Bidra till missbruket eller gång på gång lösa de vardagliga problemen som uppstår av det får det med stöttning lösa själva. Precis som de fått göra under uppväxten. Har de haft problem i skola, på jobb, med ledare i sina idrotter etc har vi pratat igenom det tillsammans sen har de fått föra sin egen talan, självklart med stöttning i avtagande grad ju äldre de blivit. Har de ställt till problem har de fått lösa det själva enligt samma princip. Jag har funnits där hjälpt med råd och känslomässigt stöd men utförandet får de ta ansvar för själva, inom rimliga gränser.
Låter bra, liknande här. Med en viktig detalj;
Jag skulle inte ge mer till ett av mina barn än att jag ungefär hade kunnat ge liknande stöd även till övriga barn.
“Har du också blivit sjuk och skulle verkligen behöva ha samma hjälp som syrran? Otur, jag gav allt till ditt syskon och har inte råd att hjälpa dig alls. När jag hjälpte henne tänkte jag inte på att jag har fler barn och att de kanske också skulle behöva hjälp. Lycka till!”
Detta är även huvudproblemet TS beskriver. Han har inget emot att systern fått hjälp. Han känner sig bara ledsen över att samma hjälp inte getts honom.
Rättvisa är viktigt som förälder när man har många barn. Och pengar blir lätt infekterat. Det är en av de största otjänsterna man kan göra en syskonskara att behandla dem så pass otransparent och olikt som TS beskriver.