Emotionellt vs rationellt: CSN-lånet

Pluggade också några år på högskolan i början på 90-talet, första året utan studielån för att jag inte behövde pengarna, andra åren för att det passade bättre med mitt sparande som jag inte ville använda. Började åter jobba och tjänade ganska bra första året så jag betalade tillbaka studielånet på våren året efter jag slutade plugga. Kommer ihåg att CSN skickade ut en förfrågan där de ville ha månadsuppgifter på inkomsterna för att bestämma om man var berättigad till studielån, jag svarade i ett brev att det kändes onödigt att svara på dessa frågor, det vore bättre att CSN tog reda på hur mycket jag var skyldig innan de frågade hur mycket jag tjänade enskilda månader, hörde aldrig av dom något mer.

Att inte ta fulla studielån och dessutom betala tillbaka dom direkt är ett av de sämre ekonomiska besluten jag gjort i mitt liv ur ett rent ekonomiskt perspektiv.

Ur ett rent känslomässigt perspektiv så var det skönt att be CSN “fara och flyga” men den känslan kanske inte riktigt var värt priset. Hade jag bara lagt till CSN pengarna till mitt förvaltade kapital så hade det egna kapitalet idag varit ca 1 MSEK högre. Samtidigt vet jag inte hur det skulle ha känts att betala en månadskostnad för studielånet löpande då jag i praktiken aldrig har gjort det…

I följande tråd så har studielån diskuterats tillsammans med andra skulder

Hanterar man alla skulder i sin ekonomi på samma sätt så är CSN lånet det sista man ska betala av beroende på den låga räntan och villkoren som gäller. I tråden är vi inne på att man inte ens ska se CSN lånet som ett lån/skuld utan som en ren kostnad för att dra in en högre lön.

1 gillning