Emotionellt vs rationellt: CSN-lånet

Hej! Med jämna mellanrum lockas jag av tanken att betala av mitt CSN-lån (ca 185 k i dagsläget).
Jag vet att det inte är det smartaste att göra, då det är ett av de mest fördelaktiga lånen man kan ha. Men ändå finns det nånting som lockar i att göra sig av med detta lån.

Min ekonomi är bra och jag kan spara nästan halva lönen varje månad. Men jag har inte byggt upp någon förmögenhet att tala om. Jag betalar ca 1100 kr/mån på CSN-lånet, vilket inte är någon belastning för mig.

Har ett bolån på ca 1,1 miljon (belåningsgrad strax under 50%). Bunden boränta på 3 år till 1,14% (ca 2,5 år kvar på bindningstid). Jag har även en buffert på 120 k samt en “hink” i uppbyggnad som just nu består av ca 65k i kontanter och 260k i aktiefonder.

Då jag sålde en bostadsrätt förra året har jag lagt undan 200k som är min ungefärliga vinstskatt. Men jag har sökt om uppskov då dom tagit bort räntan för detta. Just nu ligger dessa 200k på ett sparkonto (0,5% ränta). Har ännu inte bestämt mig för hur jag ska hantera dessa pengar. Kanske får dom bara ligga kvar på sparkontot.

Det finns alltså inte många argument för att fokusera på CSN-lånet. Ändå kan jag som sagt med jämna mellanrum tänka tanken att det vore skönt att bli av med det.

Nu undrar kanske någon vart jag vill komma med denna tråd?
Jag vill nog bara ventilera den emotionella biten där man kan känna sig lockad att göra något som inte är det matematiskt bästa alternativet. Anledningen till att jag rabblade upp min ekonomiska situation var för att ni lättare skulle se helheten i min situation.

Nu är jag nyfiken på hur ni andra resonerar.
Är det någon som känner igen sig? Någon som kanske t.o.m valde att betala av CSN-lånet? Känns det isåfall efteråt som att det var rätt eller fel?

Välkommen att ta ut svängarna i era svar. Det primära syftet med inlägget är att få till en diskussion snarare än konkreta råd (även om råd alltid är välkommet också såklart) :slight_smile:

1 gillning

Tänk om räntan om ca 5-10 år hamnar på runt 5% för bolånet. Hade du velat ha CSN lånet kvar då eller betalat av det och behövt ha lika mycket mer bolån?

Så länge räntan på ett sparkonto med insättningsgaranti är högre än CSN lånets ränta så får du effektivt gratis pengar. Ser ingen helst anledning att betala tillbaka det då.

4 gillningar

Det är nästan bara emotionellt som det kan vara en fördel att betala tillbaka CSN i förtid. Med autogiro varje månad borde det inte kännas belastande.
Men vid ansökan om bolån sänker kostnad för studielån den disponibla inkomsten och kan begränsa storleken på lånet något.

Stämmer detta? De gånger jag tagit bolån har banken sagt att studielån inte påverkar bolån.

Emotionellt toppen = :+1: (Både jag och frun har gjort det)

Ekonomiskt = Nja knappast, det är nog en av de billigaste och säkraste lånen du någonsin kan ha under din livstid. Så därför bör du behålla de i det längsta. Förr (tagna före 2001?) skrevs de väl också av den dag man gick i pension eller hur det nu fungerade.

Kanske tack vare hög månadsinkomst som gör att kalkylen inte slår i taket och begränsar storleken på bolånelöftet. Hos de flesta banker behövs ifyllande av studielån, kan rent av vara ett krav i kalkylen, någon annan vet säkert bättre :grinning:

Tack för era svar. Kul att läsa.
Jag förstår som sagt att det enda rationella är att amortera minimalt på CSN-lånet.
Men det här inlägget är alltså menat att få med även de emotionella aspekterna och därför var det extra intressant med någon som faktiskt gjort slag i saken och betalat av lånet.
@Skogstomten: Ångrar ni att ni betalat av CSN? Skulle ni gjort samma sak idag?

Jag har inga konkreta planer på att betala av CSN-lånet i närtid, men är väldigt intresserad av att höra om andra drabbas av liknande tankar. Det är väl känslan av “ett lån mindre” som ibland gör sig påmind. Oftast viftar jag bort tanken när den dyker upp, men jag tycker att det finns en poäng att ändå ventilera den här typen av tankar.
Något jag verkligen gillar med RT-sidan och dess forum är att det finns utrymme för att även diskutera det som inte alltid är det matematiskt korrekta.

Mest på skoj, så satte jag lite siffror på exemplet från @Nightowl, dvs om räntan blir 5% om 5 år.
Min uträkning gav att det skulle kosta mig ca 500 kr i månaden om 5 år, jämför med om jag istället för att betala av CSN-lånet hade motsvarande pengar kvar att amortera på bolånet.

Med tanke på belåningsgraden på din bostad får jag känslan att du lutar åt det försiktiga hållet ekonomiskt. Människor är ju inte robotar och huvudsaken i slutändan är ju att du mår bra, inte maximal avkastning. Om du inte har något tydligt mål som du kan uppnå snabbare genom att investera pengarna istället för att betala av CSN-lånet, låter det inte konstigt i mina öron att betala av lånet för att det ger en skön känsla att ha gjort det. Även om det kanske är ett dumt beslut rent ekonomiskt.

Nja ångrar är nog fel ord MEN idag skulle jag nog haft kvar det och investerat de istället. Betalade även bort huslån och uppskjuten reavinstskatt sen tidigare i samma veva. Oerhört skönt :ok_hand: MEN sen började det gnaga mentalt några år senare om vi verkligen gjort rätt?

Nyss flyttade vi och behövde då ta ganska stort lån även om belåningsgraden är låg. Har haft samma bank 35år. Fick ändå kämpa rejält för att banken skulle acceptera lånet eftersom vi är egenföretagare och därigenom anses som ”osäkra kort”. Även om det senaste 7 åren gått väldigt bra så inga problem historiskt sett heller.

Så med facit i hand hade det antagligen varit bättre både mentalt, ekonomiskt och för ev lånegodkännande om vi investerat de pengarna i fonder istället för att plocka bort alla lån.

1 gillning

Det är lätt att vara rationell i efterhand, särskilt då vi vet att börsen gått rätt bra senaste åren. Ser inte varför det ska vara svart eller vitt. Man kan vara stenhårt rationell i excelfilen men det är inte där livet är.

För mig är det mest rätt att göra bägge. Vinner oavsett marknadsläge.

Både amortera på lån och spara en lagom summa till framtiden.

2 gillningar

Hej,

Känner igen mig i frågeställningen! Både jag och frugan betalade av våra CSN för några är sedan trots att jag vet att det inte är ekonomiskt rationellt. Vi firade med champagne och kände oss otroligt vuxna. Pengarna kom från en bil vi sålt, så det var åtminstone en bättre investeringen än att behålla en bil som börjat rosta…

För mig handlade det mycket om fokus - genom att plocka bort ett lån och en frågeställning som låg och ”gnagde” i medvetandet så fick jag mer tid och energi för att pressa utgifter, för mina investeringar och för familj och annat.

Ett tips - öppna en flaska fin champagne med frugan/maken varje gång ni amorterat av 100k på bolånet eller uppnått någon annan milstolpe i sparandet/avbetalandet - det gör under för motivationen att vara lite sparsam, särskilt om man har bolån större än vad man tror man kommer kunna betala av under livstiden.

Med vänlig hälsning,

F

3 gillningar

Här kan man få lite annat perspektiv om man är intresserad

3 gillningar

Intressant video för amerikanska förutsättningar. Rätta mig gärna om jag har fel, men är det inte så att räntan på amerikanska studielån är 2-5%? Det är helt andra förutsättningar jämfört med CSN.

2 gillningar

Jag gillar Dave men här vill jag nog påstå att det inte går att jämföra med våra svenska studielån precis som @Bjornen säger.

1 gillning

Jag betalade av hela studielånet för ca 8 år sedan och när sista betalningen gjordes och att då kunna säga ”Tack o hejdå” till CSN var oerhört tillfredsställande. Efteråt har jag såklart funderat på hur (o)smart det beslutet var men känslan var fantastisk där och då. Idag har jag bättre kunskap och jag skulle inte göra på samma sätt även om känslan fortfarande skulle locka. Idag brottas jag med tankar på att investera eller amortera och försöker hitta en bra balans mellan det rationella och det emotionella :grinning:

2 gillningar

Verkar stämma att den amerikanska ligger på runt 5%. 2021 är räntan på CSN 0,05% vilket innebär att för de flesta (de med studielån under 300 000 kr) kostar expeditionsavgiften varje år på 150 kr mer än räntan. I Sverige finns också möjligheten att ”investera” riskfritt på räntekonto med insättningsgaranti vilket inte verkar finns i USA.

1 gillning

Ett värdegrundsbaserat långt svar:

Även om jag inte är så lastgammal så var mina föräldrar födda på 1920talet så jag uppfostrades under Ernst Wigfors mantra ”den som är satt i skuld är icke fri”.

Ett mantra som Göran Persson populariserade igen i sin bok med samma namn om 90tals krisåren när Sverige faktiskt höll på att gå i konkurs och det inte fanns någon arbetsmarknad när man själv skulle ut och arbeta efter studierna tidigt 90tal.

Sådant präglar en på gott och ont :slight_smile: Jag upplever det som att belåningspopularitet går i cykler. Decennier med strävan att göra sig skuldfri, varvat med decennier att få högst avkastning genom belåning.

Jag har alltid strävat efter att BÅDE vara skuldfri OCH skapa ett kapital för att just vara fri. Jag ser det snarare som att OM man är skuldfri så kan man också våga ta andra risker som kan löna sig, både karriärsmässigt och investeringsmässigt. Jag har nog varit mer framgångsrik på det förra.

Alltså inte förvånade att vi betalade av CSN lånet på sent 90tal. Inte ångrat det en sekund utan tvärtom. Jag tror det gjorde att vi vågade ta andra risker som lönade sig :slight_smile:

1 gillning

Och nu vill Göran Persson pumpa upp bolånebubblan ytterligare…

Göran Persson: Se över kravet på kontantinsats

3 gillningar

Alla är sig själv närmast, tydligen även som gammal skuldsanerande statsminister numera bank-styrelseordförande :joy:

Visar med all önskvärd tydlighet vilken fas vi är i!

1 gillning

Jag betalade av mitt CSN-lån efter en husförsäljning. Har inte ångrat det ett ögonblick. Bor numera i hyresrätt och är skuldfri. :+1::blush:

2 gillningar