Pluggade också några år på högskolan i början på 90-talet, första året utan studielån för att jag inte behövde pengarna, andra åren för att det passade bättre med mitt sparande som jag inte ville använda. Började åter jobba och tjänade ganska bra första året så jag betalade tillbaka studielånet på våren året efter jag slutade plugga. Kommer ihåg att CSN skickade ut en förfrågan där de ville ha månadsuppgifter på inkomsterna för att bestämma om man var berättigad till studielån, jag svarade i ett brev att det kändes onödigt att svara på dessa frågor, det vore bättre att CSN tog reda på hur mycket jag var skyldig innan de frågade hur mycket jag tjänade enskilda månader, hörde aldrig av dom något mer.
Att inte ta fulla studielån och dessutom betala tillbaka dom direkt är ett av de sämre ekonomiska besluten jag gjort i mitt liv ur ett rent ekonomiskt perspektiv.
Ur ett rent känslomässigt perspektiv så var det skönt att be CSN “fara och flyga” men den känslan kanske inte riktigt var värt priset. Hade jag bara lagt till CSN pengarna till mitt förvaltade kapital så hade det egna kapitalet idag varit ca 1 MSEK högre. Samtidigt vet jag inte hur det skulle ha känts att betala en månadskostnad för studielånet löpande då jag i praktiken aldrig har gjort det…
I följande tråd så har studielån diskuterats tillsammans med andra skulder
Hanterar man alla skulder i sin ekonomi på samma sätt så är CSN lånet det sista man ska betala av beroende på den låga räntan och villkoren som gäller. I tråden är vi inne på att man inte ens ska se CSN lånet som ett lån/skuld utan som en ren kostnad för att dra in en högre lön.
100K kvar på CSN-lånet. Självklart betalar jag inte tillbaka det i förtid. Det är det sista lånet jag kommer betala tillbaka. 0,1% ränta. Då betalar man hellre tillbaka på bolånet. På samma sätt som jag säger att dagens unga ska maxa CSN-lånet. Förutsatt att man kan hålla i pengarna . Bättre med likviditet i handen och kanske använda till en kontantinsats än att ta ett blancolån.
Hej Mr P, intressant fråga, tack. För känslobiten, som du ville fokusera på så tänker jag inte att ‘ekonomiskt rationellt’ står i motsats till de emotionella. Jag får det intrycket lite grann att så är det för vissa som kommenterar. För mig så är det ekonomiskt rationella det som känns absolut bäst (eftersom det är ek rationellt…) Och här är många, som kul är, så olika. För ett år sedan ökade jag mina investeringar på börsen (bra köpläge ju) genom att öka belåningsgraden på huset från 30% till 40%. Jag har heller inte betalat av mitt CSN lån i förtid, och det känns helt rätt för mig att aldrig göra det heller eftersom det är ekonomiskt fördelaktigt. Vet inte om denna kommentar var av något värde egentligen… men tack för en intressant vinkel på frågan.
Om man känner att det emotionella håller på att vinna över det rationella när det kommer till återbetalning av CSN-lånet så kanske man kan försöka sig på en mellanvariant: Ta summan som ditt CSN-lån ligger på och sätt in det på ett sparkonto med insättningsgaranti och en sparränta som är högre än räntan du betalar på lånet. Sätt sedan upp en autogirobetalning från detta konto.
Nu har du i princip betalat av lånet. Det vill säga, du har satt av pengar som garanterat inte kommer att försvinna på grund av någon nedgång eller liknande. Allt som kommer hända är att du då och då kan gå in på kontot och ta ut överskottet eller vänta tills den dagen då lånet är avbetalt och du kan lensa det som är kvar. Detta torde kännas som att ha betalat av lånet, men du får ändå en liten extra slant att behålla själv.
Jag har ca 50k kvar i lån på CSN. Har många gånger varit sugen på att kapa den trossen och betala av, men låtit förnuftet få bestämma. Så länge jag sitter med bolån som har högre ränta känns det som det klokaste beslutet.
Många gånger kommer känslor in och rör om i kastrullen, men då tänker jag på det som @janbolmeson tagit upp - sparande ska inte vara spännande. Om jag klarar av att hitta en vila i liknelsen han tar upp ”att se på när målarfärg torkar” - då tycker jag att jag hamnar nära det känsloläget jag vill ha till mitt sparande.
Kanske det är klokare att söka emotionell tillfredsställelse på annat håll? Jag låter navelsträngen till CSN vara kvar till lånet är avbetalt, men sen blir det champagne😀
Kanske kan du fråga dig först hur länge du tror att känslan sitter i efter att du betalat lånet. Blir det kanske lite som vid inköp av någon sak att den positiva känslan ändå bara håller i sig ett kort tag.
Betalade av CSN för 11 år sedan. Känns fortfarande superskönt, inte alls samma flyktiga lycka som man får av vanligt spenderande. Irrationellt? Javisst! Men jag hade ju hållit på och betalat 2000kr/mån i typ 15 år, så var less på det, och fick precis lagom pengar över efter en bilförsäljning för att betala både mitt och frugans CSn-lån.
Jag kan relatera till känslan men nja, det kommer aldrig ske i denna räntemiljö. Mitt “stjärntecken” är för böveln INTP så det skulle vara emot mitt väsen
Angående nästa års räntesats ska det bli intressant att se om vi får betalt av staten för lånen 2023!
Jag gillar inte att vara belånad. Vare sig huslån, fördelaktiga privatlån eller CSN lån. Utöver olusten av att vara satt i skuld så får de mig att känna mig oansvarig. Och som att min ekonomi inte riktigt är min.
Min mentala taktik för att härda ut är att spara och investera mig till motsvarande summor. Känner mig då lite mer i kontroll.
För nästan tre år sedan betalade jag av de sista 170 000 på CSN-lånet. Det var i samband med coronakraschen och jag sålde i panik allt på börsen och kände att jag lika väl kunde betala av det samt 150 000 på dåvarande bolån.
Känslan var fantastisk och det fick mig att vilja betala av resterande dryga miljonen även på bolånet. Sedan två veckor tillbaka är jag numera helt skuldfri.
Mitt råd till alla som funderar på att betala tillbaka CSN-lånet: gör det! Men gör det som en del av den totala skuldfriheten. I första hand bör man nog betala av andra lån samt bolånet först innan man ger sig på studielånet.
Men oavsett i vilken ordning man gör det var det riktigt härligt att inte vara skyldig x (i det här fallet CSN) någonting längre.
Jag kanske tänker ännu mindre rationellt nu, men varje gång jag pyntar in min tusenlapp till CSN så…ja ger en rätt skön känsla med! Visserligen skulle det väl vara skönt för stunden att betala av allt, men sen då?
För mig ger det en tillfredsställelse att se lånet så sakteliga minska. Rationellt? Nej. Men ändå kanske det bästa rent objektivt, givet nuvarande ränta och inflation.
Det här med skuldfrihet är så intressant hur olika folk kan betrakta det.
Själv ser jag valutor och skulder som någonting mycket flyktigt och i slutändan ett teoretiskt ”värdelöst” kontrakt oss emellan i samhället. Alla fiatvalutor som någonsin skapats har förr eller senare blivit värdelösa på olika sätt och det är för att tilliten gått förlorad.
Ur det perspektivet tycker jag att nyttjandet av sin kreditvärdighet för att skapa mervärde eller växla humankapital är någonting vackert och logiskt! Långivaren litar på mitt humankapital och omdöme tillräckligt mycket för att ge mig studielån/bolån/värdepapperslån eller whatever, och att jag förvaltar det på bästa sätt (samt betalar ränta såklart!)
Va? Alltså jo de har ett värde eftersom staterna bakom valutorna säger att de har ett värde och att vi accepterar det som användare.
De har inget värde i sig, är ju bara papper eller billiga metaller nuförtiden. De är bara backade av statens löfte att de har ett värde. Vi kan inte gå till banken och få ut något annat av värde, tex guld. Eller tex svenska kronor/mynt som fram till 1968 bestod av 40% silver och före 1942 var det 80% silver. Det var backat av något riktigt som en ovanlig metall som fungerar som betalningsmedel i årtusende.
Världen gick bort från att ha valuta backad av guld 1971 när USA hoppade av Bretton Woods avtalet (pga dålig ekonomi under Vietnam kriget och President Johnsons satsning på ”the great society”) som innebar att varje USD kunde växlas in mot guld och andra valutor hade en kurs mot USD (alltså indirekt mot guld).
Så det är bara drygt 50 år som vi haft valutor som inte varit backade av guld. Värt att tänka på
Kanske inte så konstigt att det därefter blev ännu mer möjligt för stater att trycka upp pengar och att ha en planerad devalvering genom inflationsmål.
Inte heller så konstigt att guldet gick från 35 USD/Oz 1971 under Bretton Woods till 1800 USD/Oz idag. Cirka 8% årlig avkastning senaste 50+ åren. Om än väldigt volatilt
Dollarn hade guldmyntfot så sent som 1971 och då indirekt också SEK som var knuten till dollarn. Valutorna du radar upp är bebisar i ett historiskt perspektiv
Jag menar bara att skulder borde ses för vad de är och det är sociala kontrakt. Varken mer eller mindre och man borde inte se det som tunga ok såvida man inte är överbelånad.
Långivaren litar på mitt humankapital och omdöme tillräckligt mycket för att ge mig studielån/bolån/värdepapperslån eller whatever, och att jag förvaltar det på bästa sätt (samt betalar ränta såklart!)
