Varför då? Den som råkar ärva ett hus i ett attraktivt område som gått i arv i flera generationer, vill bo kvar men inte har råd med fastighetsskatten skall då tvingas sälja? Precis vad som hände många familjer innan fastighetsskatten reformerades och det tycker du är ok?
Jag är principiellt inte för fastighetsskatt. Men en sak som den bidrog till var att hålla bopriserna på en amorteringsbar nivå under en livstid.
Exempel. I slutet av 90-talet gick det att köpa en bostadsrätt i centrala Stockholm för 20K/kvm. Nu kostar den 120K/kvm. Faktor 6x.
Lönerna har knappast ökat 6x sedan den tiden.
Nu hade bostadsrätt visserligen inte fastighetsskatt, men eftersom villor hade så jämfördes priser på borätter med villor och det bidrog till att hålla priserna på en lägre nivå.
Men i övrigt var skatten inte positiv.
De som äger mest bidrar generellt mest (i absoluta tal) även vid platt beskattning eller tillochmed vid regressiv beskattning.
Att det är “bra att få vara med och bidra” följer ju inte alls från det tidigare resonemanget. Snarare blir man ju frustrerad på de som inte är med och bidrar. Jämför med ett grupparbete i skolan.
Jag tänker att en undersköterska eventuellt bidrar nästan lika mycket som en fondmäklare till samhällets välgång.
Du menar innan de införde ett tak på 4% av hushållets inkomst för skatten? Sluta sprida myter.
Det är ett stort plus i kanten.
Det ska ju naturligtvis inte bara införas fastighetsskatt utan att andra skatter sänks. I ljuset av detta blir fastighetsskatten svårslagen.
Och med detta decimerades dess effektivitet, eftersom det då blev en marginalskatt på inkomst.
Skall man införa en ordentlig fastighetskatt tycker jag nog att sådana undantag inte bör få finnas.
Vore det så fel? Ärver du familjeföretaget/gården/vinodlingen som aldrig gått med vinst men hållits flytande för att morsan extraknäckt som it-konsult blir man tvungen att extraknäcka eller sälja om man inte kan betala.
Att kunna leva med samma levnadsstandard som föräldrarna haft utan att själv dra in cash är ju inte en rättighet.
Nu är jag inte särskilt starkt för förmögenhetsskatt, och tycker fastighetsskatt är en fråga jag behöver lära mig mer om nationalekonomi för att förstå.
Men just stackars barn/änkor/änklingar som blir tvungna att flytta för att de inte har råd är ett argument som jag alltid haft svårt för att förstå/ställa mig bakom, även om det känslomässigt är tilltalande.
Du får nog läsa inlägget igen… Har inte nämnt något om levnadsstandard eller företagande utan det faktum att någon/några grannar får för sig att bygga eller renovera till lyxstandard i samma värdeområde som du råkar bo i vilket skickar upp hela områdets taxeringsvärden. Du får alltså betala högre och högre skatt bara för att dina grannar har mer pengar än du att lägga på sitt boende.
Hoppas att det inte blir någon förmögenhets skatt igen…Eller fastighets skatt å andra idiot skatter…
För de drabbar mest vanligt folk…
Mycket skada uppstår av att ändra spelreglerna i sig. Med bibehållen hög fastighetsskatt hade fastighetspriserna högst sannolikt varit lägre, vilket hade kompenserat för skatten. Nu betalar vi istället pengarna i form av räntor till banken. Genom att ändra reglerna (ersätta fastighetsskatten med den lägre kommunala fastighetsavgiften) gjordes en godtycklig omfördelning till de som redan ägde (högt värderade) fastigheter. Förlorarna är de som nu inte har råd att ta sig in på fastighetsmarknaden. De stora vinnarna var de som köpte sin fastighet precis innan fastighetskatten togs bort. Om man nu skulle återinföra fastighetskatten får vi en dubbelbestraffad grupp som köpt till premiumpris och sedan dessutom åker på att betala en dyr skatt. Skattesystemet som hasardspel.
I storstadsområdena bollar vanliga medelinkomsttagar-familjer numera med mångmijonbelopp hit och dit, bara för att bo. 5 miljoner (ful-förort). 10 miljoner (fin-förort). Det är visserligen spännande, och även kul om man råkade dra rätt lott i hasardspelet, men är det verkligen ett effektivt sätt att organisera ett samhälle på?
Någon gång måste man sätta ner foten och göra rätt, oavsett vilka misstag som gjort tidigare kan vi inte fortsätta sparka burken framför oss och försöka laga/lappa i ett i grunden dåligt system i all evighet. Nu när födelsetalen sjunker finns det inget annat alternativ än att prioritera yngre som behöver bostäder för att starta sitt liv/bilda familj i den processen.