Arbetar som lärare. 32 med 3 års erfarenhet.
När jag blev anställd 2 år sedan blev det en konflikt med rektorn och facket fick gå in. Rektorn lovade mig för hög lön (39). Men vi kompromissade till 38 och att inte ingå i första årets lönerevision. Jag gick från 33 så det var ändå ett hopp. Rektorn lovade en god utveckling.
Under tiden har jag blivit väldigt omtyckt. Ställer upp på allt. Utbildar mig på fritiden. Tar alla extra arbeten. Organiserar stora events för eleverna. Utvecklar rutiner som sparar skolan många tusenlappar per termin. Elevernas resultat höjs och eleverna har börjat vinna tävlingar. Jag arbetar exempelvis på ett yrkesprogram där det var max 5 som ville ha högskoleförberedande men nu är det 25 varje år, eftersom jag motiverar eleverna. Det har varit så att föräldrar hör av sig om att få mig som mentor och elever från andra program har försökt byta till min klass.
Det är inte så att jag sätter glädjebetyg. Nationella proven stämmer överrens.
Utvärderingarna och samtalen med rektorn under åren är alltid 10/10. Tillock med ett lönekriterier som han hoppar över eftersom han anser att min digitala kompetens ligger på en helt annan nivå att det inte ens är lönt att diskutera (jag har varit med och stöttat IT med lösningar som dem inte klarar av).
Jag får ansvar som normalt lärare med 10 års erfarenhet får. Det är tillock med så att vår gymnasiechef ber mig om råd i vissa ämnen.
Det är alltså inte ett fall av att jag upplever min insats som hög och att den inte är det i verkligheten.
Idag fick vi nya lönen. Jag får 2.5. medel är 2.7. Motiveringen är att han inte kan låta min lön springa iväg och jag ligger bra till för min ålder och i relation till övriga kollegor.
Jag gör det, kollegor med 10 år i yrket ligger runt 41. Men samtidigt har jag mycket HP, vunnit priser för mina arbetet och insatser och går above and beyond. Även om jag kan köpa att jag inte kan ligga i toppen för risken att min lön springer iväg, så upplever jag faktum att den blev under medel som en enorm käftsmäll.
Jag uttryckte min frustration och att jag är missnöjd. Men han sa att det inte går att ändra. Inte ens 50kr till för att få en psykologisk faktor att gå över till 39 istället för 38950.
Just nu är jag enormt besviken och funderar starkt på att söka mig vidare till en annan skola. Även om rektorn säger att det handlar om min ålder och lön och inte insats kan jag inte sluta tänka på att det ändå är ett betyg på att jag inte värderas.
Men min fråga är,
Låter jag mina känslor styra för mycket?
Samma logik som appliceras på din lön.
.