Symboliken ligger inte i kronor och ören utan i diskrepansen mellan vad arbetsgivaren signalerar för uppskattning och sedan ger i faktiskt konkret uppskattning (lön, eller löneförhöjning relativt kollektivet).
Om arbetsgivaren signalerar att man är tämligen medelmåttig och man hamnar på medel i lönerevisionen blir man troligtvis inte besviken och ser ingen särskild symbolik i det. Om arbetsgivaren istället signalerar att man är the shit och presterar bland de bästa, om inte bäst, och man sedan hamnar under medel i lönerevisionen så är det svårt att inte drabbas av inkongruensen i detta och antingen se arbetsgivaren som en skitsnackare av rang som är helt opålitlig eller som en feg svikare som inte vågar stå på sig. Symboliken blir att det satta värdet på ditt arbete (under medel) blir värdet arbetsgivaren sätter på dig. Om man får under medel när man fått höra att man är en stjärna (och kanske är en stjärna) gör det jäkligt svårt att motivera sig att jobba hårdare eller ens lika hårt när utfallet känns helt slumpartat.
Jag tror det här är en rätt vanlig upptäckt efter några år i arbetslivet. Man har en bild av att engagemang och slit ska översättas till högre lön, men efter ett par lönesamtal inser man att mycket bara är en teater. Vissa accepterar det och väljer att fokusera på annat i arbetslivet, andra ser det som ett läge att ta ett steg tillbaka och planera om sin karriär, för högre lön kommer inte ske automatiskt via hög prestation.
Detta gäller inte inom alla yrken eller på alla arbetsplatser, vilket gör det viktigt att välja noga om löneutvecklingen är viktig.
Varför? Är inte hela poängen att högpresterande individer ska dra ifrån resten?
Lärare - det enda yrket där man stjäl saker hemma för att ta med till jobbet!
Förstår absolut hur du känner.
Men…
Om jag förstått det rätt så ligger du bara 2000 kronor under kollegor med 10 års erfarenhet, och du blev dessutom förvarnad att din höga ingångslön skulle innebära en flackare löneutveckling.
Min rekommendation är att skita i potter, procent och genomsnitt och bara fokusera på lönen, som jag tycker verkar vara bra.
Fortsätter du att göra ett bra jobb så kommer du att bli belönad i längden, men du kommer inte att få högst löneökning varje år.
Tyvärr lever vi i en värld där tack vare facket kompetens och engagemang inte spelar någon som helst roll.
Dom som jobbar mer än andra dra lastet åt dom andra som inte orkar jobba. Så jag skulle säga att finns det folk som tjänar mer och jobbar mindre så skulle jag orientera mig efter dom eller helt enkelt titta över om det finns en annan skola som värdera allt merarbete. Dock så går ju dom flesta efter fackets regler och då är det i vanliga fall tiden du har jobbat som spelar roll. Om du får ett bättre erbjudande kan du ju alltid lägga det nya arbetskontrakt på din chefs bord och säga att han antingen ska matcha det eller bekräfta din uppsägning
Skillnaden mellan ett och tre års erfarenhet är inte särskilt stor.
Jag jobbar själv som controller inom staten. Har tidigare jobbat kommunalt, till stor del inom skolvärlden. Jag tror det var när jag hade ungefär 15 års erfarenhet som jag fick ”full lön” i meningen likvärdig nivå som erfarna kollegor. Tiden hade nog kunnat kortas till runt 10 år om jag fått en något rakare väg. Det är alltid lättare att höja sin lön om man söker jobb inom samma smala nisch där man har tydlig erfarenhet.
Det handlar inte bara om ”facket” här utan om att skolan är ett område där påtagligt många jobbar hela yrkeslivet, eller iallafall väldigt många år, på samma arbetsplats. Den här modellen att ”hoppa runt” för att snabbt höja sin lön har inget stöd i kollektivet. Många som är missnöjda med den här ordningen väljer att arbeta inom andra områden istället. Det är inte konstigt att det ser ut så.
Det finns ingen ”marknad” där någon ”drar in mer pengar till företaget” och därför borde förtjäna si och så mycket mer lön. Hela den bilden är feltänkt.
Det är inte så. Men för att en person ska få mer pengar måste någon annan få mindre. Totallönen grundar sig på bidraget till verksamheten. Kanske ts bara bidrar till 38950 till verksamheten just nu. Någon med 35000 kanske bidrog mer i år och förtjänade då en högre ökning och så plockades delar av ts pott. Det är inte varje års löneökning som ska ses, utan det är totallönen. Om ts har högst lön över tid på skolan så bidrar den mest totalt sett. Men vissa år kan andra ha bidragit mer och då kommer gapet att krympa.
Värt att notera är att ni har bara en sida här. Ingen av er har pratat med lönesättas chef och ni har ingen aning om vad som ligger bakom skillnaden egentligen. Vad är det som säger att andra inte har bidragit mer i år?
Sen kan jag tycka att om ta nu är den bästa läraren, då är det mycket konstigt att chefen lägger en lön under medel med motiveringen att han inte ska dra ifrån. Min bäst betalda lärare fick inte högst påslag, för en annan hade bidragit mer detta år. Men hen fick fortfarande över medel, för hen hade bidragit över medel i år (precis som den gör alla år).
Har väl haft en liknande erfarenhet på tidigare jobbet, när jag började så var jag nöjd med min ingångslön och slet hårt i två år. Fick en ny rollbeskrivning och blev vid första samtal lovad att det då skulle innebära en lönejustering på “tvåsiffrig procentsats”. Något som blev 5% i slutändan och jag var oerhört missnöjd, rollen innebar ju betydligt mer jobb och var mer senior, men valde att bortse från det då jag trots allt trivdes med jobbet och egentligen har nöjd med den lön jag hade.
Ett år senare fick jag tre lönehöjningar inom ett år utan att jag bad om det (och kom då upp till den nivån jag skulle haft om de höjt mig “rätt” från början). Detta för att de då insett hur mycket jag gjorde och det blivit tydligt hur viktig jag var för företaget. Gissningsvis är det nog svårare att spontanhöja löner i skolan, men om du trivs på arbetsplatsen och rent objektivt med din lön så är det långt mycket viktigare än någon promille mer i lön just nu. Allt sånt jämnar ut sig i längden.
Precis så. Ibland kan det bli fel och vi glömmer vad vi lovat. (Det händer faktiskt att även chefer gör fel, vi är bara människor) men om någon påminner oss om det så gör vi allt vi kan för att justera det vid nästa tillfälle, eftersom vi bara får höja en gång per år.
Arbetsgivaren väljer själv hur mycket pengar den vill skjuta till för löneökningar. Den begränsade mängden du talar om är arbetsgivarens val, ingen naturlag. På det stora gäller att om en proffession som kollektiv lyckas höja sina löner kommer arbetsgivaren behöva skjuta till mer pengar, och om proffession sänker sina löner kommer arbetsgivaren använda mer pengar till annat istället.
Jag har pratade med chefens lönesättande HR-person. Framkom med tydlighet att perspektivet man har är att man tittar i sitt excelark på sina anställdas löner och tror att man ensidigt kan diktera villkoren då man lever i villfarelsen att sin verksamhet skulle vara hela arbetsmarknaden. Prestation är ointressant för dessa personer då de endast har ansvar för lönestrukturen på arbetsplatsen (dvs att lönerna ska vara så låga som möjligt) men de har inget ansvar för att verksamheten ska fungera.
Hej spännande tråd då verksamma på “båda sidor” finns.
Jag har lite liknande situation och märker från de biträdande rektorernas svar att olika enheter och “lönesättare” kan agera lite olika, om jag tolkar dem rätt (då en skriver sig ge bra påslag till de som är värda det och en, vilket är mer min igenkänning får agera efter potten).
Jag är förskollärare och gör liknande arbetsinsats (fast jag arbetar mer i arbetslag och är lyckligt lottad för de kollegor jag har och ser enorma erf och styrkor hos dem trots att jag ibland sliter mitt hår i rena pedagogiska frågor, drar stora lass i allt kring dokumentation, se, vårt arbete kan inte mätas i betyg eller av så verbala elever MEN deras trygghet inför vuxenvärlden, lärare och utveckling med förutsättningar inför skolan är också viktig)
Alla år finns kollegor som ligger under ingångslön och måste höjas och ges bra löneök trots att de inte presterat för den summan och jag har fått högst men ändå stått tillbaka, fine tänker jag, nästa år så blir det min tur…
Jag gick in på en ok lön det året som var min ingångslön men hörde också att vissa drog iväg på sina lönesamtal, kollade lönelistor och såg att jag halkade efter i min åldersgrupp (visst, vissa som kanske studerat tidigare men inte arbetat i yrket lika länge som mig då jag har fyra år sen examen men verksam i 12 och bidrar oerhört mycket)
… Och visst nu sista samtalet så erkänner hon att jag ligger under min kurva men hon gör allt för att jag ska komma upp och förbi för det enorma arbetet jag utför då det är det enda rätta… så på enheten har jag fått högst lön alla dessa år och knappade in men…
Det betyder med andra ord att jag faktiskt inte känner att jag fått lön för att jag överträffar förväntningarna och på frågan inte kan göra mer för att få högre lön, sköter fackligt ansvar professionellt, och med omsorg av kollegor osv tänker mkt på andra än mig själv och att VI ska ha det bra…
jag känner mig sviken och lite godtroget lurad då jag sagt att jag tror mig ligga lågt då jag ser att personer på andra ställen får mer eller medel får samma som oss få som får högst men nejnej,… men efter tre år så kom det fram nu såklart när jag ligger precis under kurvan och närmar mig för det ser såklart bättre ut förstår väl jag också…
jag söker nytt och byter ev redan vid läsårsskiftet om det går vägen, enbart för respekt av barn och vh med överlämning till skolan osv kanske ingen mega ökning (inte haft samtal om det än) men ändå rättvis efter ålder och verksamma år och kanske utan alla ansvarsområden och extra uppdrag som att skapa planeringsunderlag, leda lärgrupper m.m… och helt plötsligt få en fritid…
Tänk vad olika det kan vara.
Är 32år och passerade precis 33 tusen…
Vi får en pott från arbetsgivaren, som är kommunen. Som vi sedan ska fördela ut på de anställda. Vi kan alltså inte påverka den på något sätt. Utan hör har ni - fördela. Ibland kan vi söka olika tillägg i potter, men det är ytterst små belopp i sammanhanget.
Förstår inte heller upplägget på den arbetsplats du pratar om. Lönesättande hr-person? Vi får göra vad vi vill med den pott vi fått, men vi kan inte påverka potten.
Sedan tycker jag på ett personligt plan att skolan borde få mer pengar från kommunerna, men det är inget jag kan göra något åt. Så jag arbetar med det jag har.
Ni förtjänar mer lön. Förskolelärare gör ett ovärderligt arbete och jag önskar kommuner och staten kunde värdesätta er mer. Ni som gör att vi andra kan gå till jobbet. Hoppas det löser sig för dig!
I detta fall är både du och den som ger dig din pott arbetsgivaren. Arbetsgivaren väljer helt enkelt att ge den person (dvs du) som har uppdraget att sätta lönen ett begränsat mandat. Det är arbetsgivaren val att göra så men man måste förstå att både du och den som ger dig din pott är samma sida i lönesättningensprocessen.
Det gällde ett enskilt ärende som chefen inte fick mandat att lösa. Inget rutinmässigt.
Korrekt. Jag önskar att jag fick en större pott, men jag får jobba med den jag har och göra avvägningar. Det är alltid någon som kommer bli besviken. Omöjligt att göra alla nöjda och lägga alla över medel. Men tror det eller ej, jag tycker kommunerna är för snåla mot lärare
Jag tycker generellt att staten inte förstår hur viktig skolan och lärare är för framtiden.
En vanlig rekommendation om man inte kan få arbetsgivaren att ge högre lön är att se om det går att få andra förmåner som kan vara värdefulla. T.ex. en kurs, ny mobil, dator etc. Dessa tas från en annan budget så chefen kanske har större möjligheter där.
Men jag vet inte vad som är möjligt i skolans värld där?
Du riskerar att låta känslorna styra för mycket. Du har uppenbarligen en förhållandevis bra lön, en chef som ser det du gör, och du verkar gilla ditt jobb.
Det finns få arbetsgivare som årligen kan anpassa lönen för att motsvara årets prestation. Det är som bekant svårt att sänka lönen när någon inte presterar på topp.
Med det sagt är det bra att vara missnöjd vid löneförhandling. Se bara till att ta ett par steg tillbaka och se på helheten efteråt. Om du hade fått 4 procent från en lägre lön och hamnat på samma nivå som du har nu, hur hade du känt för din situation då?
39k låter som en riktig bra månadslön. Själv hade jag den lönen (2022) efter 10 år som yrkesverksam civilingenjör.
För att svara trådstartaren. Är lönen den viktigaste parametern på jobbet så byt jobb för att få upp lönen. Annars så kan du lugnt varva ner och du behöver inte göra extra allt, det påverkar lönen marginellt vid lönerevisioner som du ser. Slit inte ut dig
Först och främst, du har inte någon dålig lön med så få års erfarenhet.
Sen finns det individer som är väldigt duktiga och presterar betydligt mer än sina kollegor men som inte anser att de få den uppskattning (i form av lön) som de anser att de är värda. Inte ofta har de lite längre erfarenhet, 5-8 år och har då halkat efter lönemässigt då fack och företag ofta väljer att premiera nyanställda vid lönerevisioner.
Min fru var i samma sits. Jobbat som SSK i regionen i 7 år, låg inte alls bra till lönemässigt (30500 kr). Hon var en högpresterande individ jämfört med många kollegor som följde “minsta motståndets lag”, dvs fikade så ofta de kunde, tog sällan egna initiativ etc. Min fru fick alltid bra feedback från sin chef som sa att hon är “värdefull”. Hon låg ofta högt upp i löneutdelningar just pga flitet. Det räckte inte när nyutexade sjuksköterskor under flera år premierades, och rätt vad det var kom de med 2 års erfarenhet och seglade om.
Hon tog inga diskussioner med chefen utan sökte nytt jobb, hittade ett på kommunen där lönen seglade upp 4000 kr. Inte mycket men man kan inte förvänta sig några fantasilöner inom offentlig sektor. Det är trots allt 4-5 års löneförhöjningar hon fick på ett bräde. Nu har hon eget kontor, mer ansvar som passar hennes person, fler möjligheter att vara ledare. Nästa steg kanske blir bemanning med en lön på 60000 kr/månad. Måste vänta ett år bara i frysboxen, en regel de flesta regioner har för att undvika “hoppjerkor”.
Så, anser du dig missunnad, byt arbetsgivare. Det är stor brist på duktiga lärare, men som med sjuksköterskor, svårt kanske att hitta någon som är villig att betala det du vill ha? Det finns kanske friskolor som kan ge dig en högre lön än vad du kan få inom kommunen, och som sätter värde på allt extra arbete du gör utöver vad tjänsten som sådan innefattar rent formellt? Lägg ner allt tjafs, intrigerande och hämndaktioner. Det är bara barnsligt…
Tråkigt att höra om din erfarenhet, men allt jag kan säga är - välkommen till offentlig sektor.
Det är så här ser ser ut. Löner ska hållas samman, det snackas om individuell lönesättning men i praktiken handlar det om att inte skapa för stora sprodningar. Extra engagemang, flit och bra jobb lönar sig inte på befintlig roll, tyvärr, utan kan ge möjlighet till ny tjänst högre upp, vilket kan öka lönen. Jag bytte själv från stat till kommun förra året, då ökade lönen 27%. Innan det var det 1,5% per år ca.
Det är trist men tyvärr inget man som enskild kan göra åt. Det är också extremt svårt, för att inte säga omöjligt, att få “extra förmåner” i offentlig sektor. De gör inte sånt utan det är samma för alla.
Så jobba ett tag, kämpa på så du får bra referens. När du är redo för ett litet skutt upp i lön så byter du jobb. Gör det inte för ofta dock, för det kan se dåligt ut att bara stanna 1-2 år på massa arbetsplatser.
