Du har lyft det och lönen är satt. Dvs, det går inte att göra något åt nu. Det spelar ingen roll vad du säger eller gör - lönen är satt. Du kan klaga, jag kan vilja höja din lön, men det går inte. Lönen är satt.
Du vet, precis som jag, att anledningen till att du vill be om referens är för att markera mot din chef. Men du kan markera precis lika bra på ett konstruktivt sätt istället. Det du gör om du går in och ber om den kan vara referens, när du uppenbart är missnöjd med lönen - det är passivt aggressivt. Om du inte kan se det, då kan jag inte hjälpa dig.
Jag försöker alltså hjälpa dig just nu och se till att du inte gör något dumt som du ångrar sen. Jag försöker uppmuntra dig att hitta konstruktiva lösningar och att inte agera i affekt. Sedan kan du tolka det som att jag är dryg eller omogen, men det kan jag ta. Jag gör inte detta för att jävlas och en dag kanske du inser det. Kanske dagen efter du bett din chef vara din referens och er relation förändras till det sämre.
Kan säga det att vi har höjt personal med över 10% vissa år
Är det riktigt bra lärare så ska de ha riktigt bra betalt. De är helt ovärderliga i en verksamhet. Ibland hamnar någon snett i början, då man inte vet hur bra de är. Du brukar man jobba rätt hårt över tid för att höja dem. Oftast går det rätt snabbt att få dem från det lägre spannen till det högsta spannet.
Alltså de lärare som är bäst på min skola, jag skulle nästan kunna ta en kula för dem. Finns inte en chans att jag skulle ge dem lägre lön för att balansera mot andra. Det är oftast dessa lärare som också säger ”du behöver inte höja min lön så mycket i år, jag har redan så mycket. Ge det till X istället”
De ställer alltid upp. När något skiter sig står de där och hjälper till att hitta lösningar. Utan dessa lärare skulle jag aldrig vara kvar på mitt jobb. Det skulle inte gå. Vi som skolledning är inte ett skit utan bra lärare. Därför gör vi allt vi kan för att ha kvar dem. Ibland kan vi dock inte göra det vi vill och då får de gå vidare. Men vi skulle aldrig släppa en bra lärare utan att försöka göra precis allt för att kunna ha kvar den.
Edit: när jag tänker på det är det oftast de lärare som ser på kollektivet och ser sin del i kollektivet som brukar vara bäst. De vet att man hjälps åt för att lösa jobbiga lägen. Det är ”vi” som är viktigast, inte ”jag”. De brinner för sitt arbete och lönen är inte viktigast (de brukar ändå som sagt bli bäst betalda, det löser sig själv det där)
Ja, du låter dina känslor styra för mycket om du trivs på jobbet och egentligen även med lönen, om du låter känslorna styra dig bort från något du egentligen trivs med. Samtidigt har jag 100% förståelse för hur du känner och att det inte handlar om lönen per se, utan om att känna sig värderad som under medel när man själv lägger ner mer tid, energi och känslor på jobbet än de flesta av sina kollegor. Trist situation.
Antagligen facket som bromsar, eller så är rektorn rädd för att det ska bli konflikter om någon ny drar ifrån övriga för mycket, oavsett om det är välförtjänt eller ej. Fackets roll verkar mest vara att motverka effekterna av individuell lönesättning genom att jämna ut skillnaderna som uppstår därav.
Om du blir så bitter att du inte kan släppa det så får du väl söka en ny tjänst på någon annan skola, men tänk dig noga för om det är värt det. Värdelöst som ”hämnd” för att du känner dig otillräckligt uppskattad eftersom det i första hand drabbar DIN arbetssituation. Så gäller att den förbättras, inte att din gamla skola får lite tillfälliga problem. Be inte din rektor att vara referens om du inte samtidigt verkligen tänker söka en ny tjänst, det är bara märkligt, även om jag förstår dina känslor.
Nej, jag tycker inte du är dryg. Däremot använder du härskartekniker och agerar hobbypsykolog. Återigen så läser du inte innehållet. Jag har aldrig sagt att jag tänker be om referens idag. Jag skrev om några veckor.
Du försöker också hitta alla anledningar för att lägga över skulden hos arbetarna. Är det för att du ser liknande missnöje hos lärarna på din skola?
Det är den synen som du har som förstör skolan. Lärarnas lön är inte viktig, man arbetar för man vill. Offra hela ditt liv för min skull men förvänta dig ingen lön för jobbet. Du skriver ju för fan själv att en bra lärare enligt dig är en som kan tänka sig få mindre lön. Hur sjukt är inte det?
Du skriver uttryckligen att du tänker be om referens för att visa missnöje = passivt aggressivt
Sedan har du inte läst mitt inlägg, jag skriver att de ofta kan säga sådana saker. Det betyder inte att de får lägre lön, vilket jag även förtydligar.
Men jag tror såhär. Jag tänker inte lägga mer tid på detta, då det uppenbarligen inte har avsedd effekt. Jag önskar dig lycka till i arbetslivet framöver.
Jag förstår faktiskt inte varför du hänger upp dig på 114 kr per månad. Om du hade fått det så hade varit nöjd.
Det är i mina ögon irrelevant. Inflationen just nu påverkar din lön mer än 114 kr per månad.
Jag har säkert inte rätt, och vill inte påstå med veta hur du känner eller tänker. Men när jag var yngre så kunde jag också hänga upp mig på sånt. Idag förstår jag att jag identifierade mig med medellönen och kände mig kränkt om jag inte fick det.
Du kanske behöver vidga din syn lite. Du har ett jobb som du gillar och är duktig på. Det är det viktiga. Låt sen dina prestationer tala för sig. Om du med tiden märker att din arbetsgivare inte värderar dig tillräckligt. Så hade jag bytt jobb eller skola.
Men släpp det där med 114 kr. Ditt jobb är mer värt än att hänga upp sig på 114 kr. Innan skatt dessutom.
3 års erfarenhet, närmar mig 450hp inom pedagogik.
Det handlar om att jag antagligen insett att allt extra arbete inte betyder något alls och jag har kastat bort, säkert mer än 200 timmar på inget som ger någon avkastning.
Det handlar ju inte om lönen per se, utan om att han (?) fick en lägre höjning än snittet på arbetsplatsen trots att han lägger ner själ och hjärta på jobbet och fått höra att han ska få en god utveckling och dessutom att han presterar på topp. Klart som fan man blir bitter.
Det var inget du kastade bort. Du har utvecklats och visat många omkring vem du är och vad du går för. Nej du fick inte medelökningen. Men du är väl värd mer än att hänga upp dig på det?
Motgångar är jobbiga men det utvecklar dig. Det kanske ligger något i detta som du kan ta lärdom av. Det kan vara att du förtjänar en bättre arbetsplats som värderar dig bättre. Men det kan också vara att du bör vidga din syn och mäta dig med sånt som är av vikt. Inte 114 kr. Du valde detta yrket av en anledning. Du skriver själv att du påverkat jätte många elever positivt. Det är väl det viktiga. Du har en lön som är över genomsnittslönen för alla lärare i Sverige.
Din skola kanske inte värderar dig tillräckligt. Men du är i en skola där du har möjligheten att skina. Jag vet många lärare som är på skolor där de inte har möjligheten att tänka utanför boxen. Och som dränks av barn med problem, som saknar motivation och har stora bekymmer hemma.
Du har det bra. Vidga din syn. Allt är relativt. Det är mitt tips.
Finns igen skam i att söka nytt jobb, själv har jag samma erfarenhet som du. Visserligen jobbar jag på grundskola men har 39500 och har inte fått besked om vad nya lönen kommer att bli.
Det sjuka är dock att jag har tidigare klasskamrater från universitetet med lön över 45000, privata skolor inom Stockholms län.
Det är oerhört tråkigt att behöva lämna de relationerna man har knutit på sin skola men återigen, det finns ingen skam i att söka sig vidare.
Jag tror att man behöver acceptera att arbetsgivaren inte bryr sig om det görs ett bra jobb eller ej utan i huvudsak vill ha ett namn på pappret. Bästa sättet att få upp lönen är att byta arbetsplats med jämna mellanrum (eftersom det är då arbetsgivaren är villig att förhandla om lönen) för att inte komma efter i löneutvecklingen vilket man gör om man stannar på samma arbetsplats för länge då arbetsgivarens strategi är att anställa personer som går in för lågt och sedan använda lönepotten till att höja dessa vilket gör att alla andra anställda tappar i löneutveckling.
Jag är själv biträdande rektor, har personalansvar och sätter löner.
Prestation utifrån lönekriterier är en viktig aspekt, men vi är också lite bakbundna och kan inte sätta precis hur vi vill. Vi måste exempelvis ta hänsyn till “strukturella aspekter”, d v s vi kan inte konstant ge höga påslag till våra bästa lärare eftersom de då drar ifrån övriga lärare alldeles för mycket. Så trots en utmärkt prestation behöver vi ibland hålla tillbaka.
Tråkigt men sant. Jag står själv för att goda prestationer ska premieras men vi har inte fria händer.
Sedan måste man ha med sig att det finns en pott som ska fördelas. Om du ska ha mer måste andra få mindre. Inga konstigheter så långt, men om det finns många andra som också står för goda insatser så blir det lite skevt om man öser på allt för mycket på en enstaka individ eftersom det då blir svårt att motivera för andra varför de får så lite.
Jag blev anställd på ett företag för några år sedan. Var ganska nöjd med lönen och det var tydligt att det var inkl. övertidsersättning.
När jag väl skulle skriva på anställningsavtalet, så står det utan övertidsersättning. Jag skrev inte på och ville prata med chefen som lovade mig ersättningen. Han säger då att de inte har såna avtal, alla kör utan övertidsersättning och att han sa fel. Men var tydlig att de kommer aldrig kunna beordra mig övertid. Min arbetstid ska styras av förtroende. Till slut skriver jag på avtalet.
Jag jobbar på. Sliter och det är kaos på företaget. Jag utvecklar en helt ny utvecklingsmetodik som sparar oss flera års arbete. Jag utvecklade delar av produkten som var oerhört svåra att få ihop. Jag fick en central roll i arbetet.
Efter något år. Så går de ut med att vi är beordrade övertid. 10 timmar i veckan tillsvidare. OBETALT! Jag drar in facket men de gör inget i stort sett. Företaget fortsätter utnyttja mig.
Jag väljer att fortsätta och visa vad jag går för. Min chef älskade mitt arbete och jag hade ett dussintal fina referenser. Jag fick även med mig ett par patent.
Till slut var det för mkt kaos och jag sökte mig vidare. Och med min nya erfarenhet fick jag en fin tjänst med bra lön och villkor. Jag hade inte fått det jobbet utan det jobb som jag utförde på det förra företaget. Jag trivs jättebra, bra utvecklingsmöjligheter och de uppskattar mig.
Kontentan är att du vet inte vad som väntar efter detta jobbet. Orättvisor finns överallt. Jag hade kunnat hänga upp mig på orättvisan och hoppat av. Men jag valde att utnyttja det, för den erfarenheten jag fick där var ovärderlig för min framtida karriär.
Eftersom många arbetsgivare (och ffa de med HR-avdelning) verka tycka att någon hundralapp hit eller dit är helt avgörande får man ju anta att dessa arbetsgivare anser att dessa hundralappar är väldigt viktiga på ett symboliskt plan.
