Detta. Kunde inte instämma mer.
2 gillningar
Det har varit otryggt där med bråk, lite gäng, narkotika mm. En som jobbat med dessa frågor skulle själv inte bosätta sig där. Det tycker jag säger en del. Det var en del skriverier för något år sedan i tidningarna.
I Skövde och Falköping finns det en hel den billiga hus. I Skövde finns väl det mesta man behöver. Annars kan man kliva på tåget och vara i Göteborg på en timme eller i Stockholm på 2,5 timmar.
Jag har precis köpt hus i Hjo och följer marknaden där. Du kan få ett skapligt hus för 1,5 miljoner med fjärrvärme i denna fina lilla stad eller tätort är nog ett bättre ord.
2 gillningar
En vettig kåk på 1,5 milj måste man ut på landsbygden eller mindre bruksorter.
Vad som är rätt eller fel är inget jag ägnar energi åt, har själv min uppväxt i Bergslagen och Lindesbergs kommun. Skulle aldrig flytta tillbaka av olika skäl, men har ett fritidshus i kommunen.
Problemet är att arbetstillfällena har successivt försvunnit från bruksorterna, transporterna blivit dyrare, sakta men säkert nedmonteras samhällena.
Det lönar sig inte att renovera då det ligger för off och efterfrågan är låg.
Men det är vackert att komma hem och skönt att bryta kontrasten från Falsterbonäset och kliva in på ICA Guldsmedshyttan istället ICA Ljungskogen.
Detta är samma mat där fast andra människor, gamlingarna bor kvar.
1 gillning
Småorterna på östkusten söder om Norrköping kan vara alternativ givet kraven. Arkösund, Gamleby, Västervik. Där Västervik är större och upplevs som en liten stad, därmed också högre priser - men större utbud av butiker och restauranger.
Jag har bott i de tre vanligaste bostadsformerna i Sverige dvs. hyresrätt, bostadsrätt och småhus. Vad som passar en är nog högst individuellt. Ju äldre jag blir ju mer har jag börjat värdera ett boende jag faktiskt trivs med. När jag var yngre hade jag gärna kunna tänkt mig typ hyra en billig kokvrå bara för att kunna sova och sedan ägna mig åt resor och aktiviteter, dvs. hemmet hade räckt som en sovplats.
Nu kostade mitt hus runt tre miljoner och jag flyttade från Stockholms innerstad till en ort där jag ändå kan pendla in till Stockholm då det behövs (samtidigt som jag kan göra merparten av mitt arbete på distans).
Är du frisk i kroppen är underhållet i ett vanligt hus inga problem och har men ett någorlunda logiskt tänkande behöver man inte vara byggnadinjengör för att kunna underhålla eller förstå ett hus. Ju mer man läser ju dummare kan man defintiivt bli och nätet är fullt av “experter” som vill ha rätt mot andra vilket kan göra en ganska avskräckt att göra saker själv.
För egen del får jag en helt annan känsla i kroppen av när jag gjort någonting jag ser, t ex nu senaste har jag byggt ny trappa till entrén och jag blir glad varje gång jag kommer hem och ser den. Det är en helt annan känsla än om jag blivit klar med typ en powerpoint-rapporto och skickat till någon eller fixat en bugg. För mig är det fysiska skapandet någonting jag först som husägare förstår att jag saknat i livet tidigare.
Jag valde ett hus på landet som i princip kräver bil (har dock en granne som ej har körkort och jobbar remote och beställer hemleverans av mat) och för mig ser jag det lite som att jag byggt förutsättningarna för en annan livsstil. Varken jag eller tjejen gillar att gå ut att äta så vi lagar all mat hemma. Vi behöver inga gymkort då vi har både grus- och skogslöpning 50 meter från huset och tillräcklig yta att vi även har gym hemma. Vi behöver aldrig gå på bio då vi har hemmabio mm. Vi odlar även trots att det inte är av ekonomiska skäll än så länge iallafall.
Det perfekt för mig är att ha ett hus som är tillräckligt bra att man inte känner ett behov av att ha ett sommarhus, Ett ställe man helt enkelt trivs på alla säsonger! Jag tycker personligen det är galet att typ bo i en dyr lägenhet i Stockholm och sedan pendla ner sex timmar till ett hus i Skåne för att bara bo på sommaren, då förstår jag inte varför man inte satsar på att bara ha ett ställe att sköta och investera så man trivs i det.
En sak man ska tänka på är att kommunalt vatten och avlopp kostar i runda slängar 300-500 tusen att dra in. Om du med andra ord hittar ett ruckel till hus för en miljon men som har kommunalt vatten och avlopp så är bara den grejen värt en hel del!
Går att skriva hur mycket som helst om det hela men en sak att ta i beaktande är vad man tror om framtidens arbetsplatser. Det går absolut att motivera att t ex köpa en dyr lägenhet i Stockholm med att det är “högre löner” och “karriärsmöjligheter” och om man t ex räknar på att man har en högre lön i 40 år kanske det lönar sig att bo i Stockholm. Jag ser dock inte att man kommer jobba fysiskt på samma sätt inom en nära framtid.
Personligen tycker jag att allt som finns i städer är överskattat mot kostnaderna att bo där och besöker hellre New York någon vecka då och då än att bo där. Men detta är ju helt hur man är lagd som person! Jag spelar hellre tv-spel än att sitta på café och jag bygger hellre en altan än att gå på restaurang.
7 gillningar
Menar du i pengar eller livskvalitet? Ligger huset off med låg efterfrågan är priset betydligt lägre och torde i normalfallet innebära betydligt lägre boendekostnader → mer pengar över till renoveringar och underhåll precis som man vill ha det → högre livskvalitet.
Visst blir transportkostnaderna lite högre men räknar man på alternativet med dagens räntekostnader på lån på kanske 5-15 miljoner i mer attraktiva områden blir det väldigt mycket över till det mesta varje år!
Och om man föredrar detta alternativ och föredrar ett stressfriare liv utanför stan sparar man enormt mycket pengar på det mesta annat oxå. Man behöver s.a.s inte göra “ett projekt” av allt utan kan ta livet och dagarna lite mer som dom kommer… 
Så härligt med fördomar från en storstadsmänniskor.
För att kontra med samma mynt, så är det väl bara totala idioter som inte kan se fördelarna med att flytta till ett mindre ställe.
Kan känna igen detta. Fast det är stor skillnad på att vara turist och permanent boende i ett litet samhälle. Det kräver nästan att man bygger kontakter i år, helst generationer för att få en riktig hemkänsla.
Min bild är att städer blivit en avstjälpningsplats för de som inte dög för det industrialiserade jordbruket. Kvar blev några väldigt duktiga bönder och fabrikörer medan kanske 95% pressades in i städerna pga stordriftsfördelarnas nya möjligheter.
Ur det perspektivet kan jag få en liknande deppighetskänsla när man ser ansiktslösa stackare som tvingas leva på varandra i städerna. Med alla utmaningar det medför.
Det finns nackdelar med allt. Jag tror inte småorter är sämre att bo i över tid.
1 gillning
Ja det vore intressant att läsa en riktig analys av varför landsbygden så sällan förmår att skapa intressanta möjligheter för människor. En teori jag har är att man tappar alla med utbildningsintresse och att möjligheterna att bygga företag är så små. Man tappar helt enkelt människor med mer driv. NÅgon nämnde Blekinge ovan i tråden och Ronneby som jag har varit i några gånger under årens lopp är väl ett typexempel på deppig småstad (som dessutom blivit allt deppigare med åren). Jättevackert på många sätt med ån och sekelskifteshusen men erbjuder i princip inga intressanta möjligheter för människor. Mer än då möjligen billiga hus…
Har man inga pengar relaterat till att jobben försvinner så tappar man livskvaliteten också.
Bruksorter med nedlagd service är ett faktum idag.
Bostaden är ofta privatpersonens största investering.
Många som går i pension säljer boendet och köper lägenhet i tätorten av vinsten.
Men som sagt lägger inga värderingar i detta, boendet kan innebära väldigt många kvaliteer som är svårt att omsätta i kapital.
Jag har själv besökt platser i Sverige som motsvarar den här bilden och där det varit tydligt. Sedan finns det så klart fler kategorier av mindre orter än de med hög Ronny & Ragge-faktor.
Om man bara har flexibla förhållanden gällande distansarbete så finns det helt säkert många mindre orter som kan vara både trevliga och ekonomiskt rimliga att flytta till. Den kategori där priserna är allra lägst tenderar dock att vara orter långt ifrån civilisation/högskolor där Ronny & Ragge-faktorn är tydligt närvarande.
Det där stämde nog för ett tag sedan (“förr”) men idag upplever jag att fler och fler söker sig ut en bit på landet utanför storstäderna. Där vi bor (5-10 minuter med bil och 20 min med kollektivtrafik från storstan) har intresset för att köpa en tomt och bygga en kåk ökat mer och mer sedan vi flyttade ut en liten bit till för strax över 20 år sedan. Speciellt människor med driv och pengar som kan jobba mer och mer på distans men även de med mindre pengar köper äldre kåkar.
Tycker @OBWN sammanfattade det bra, tror också fler och fler tröttnar på ekorrhjulet, anonymiteten och ytligheten i städerna och dess ökande parallellsamhällen och vill ha mer kvalitet i livet. Som ung och när man söker sig fram till det liv man vill leva och när man blir för gammal och trött känns det dock mer ok att dra sig mot stan.
Om vi pratar pengar och ekonomi är väl de som då blev kvar på landsbygden och hade lite mark de stora vinnarna (eller iaf ättlingarna). Idag säljs avstyckade tomter på 1000 kvm för 1,5 till 2 miljoner här ute runt sjön…
3 gillningar
Hur går det med jobben vid en flytt?
Gillar din tanke till hundra procent, kul med alla som sitter med 3 miljoner i skulder och bara tänker på värdeökning och är kritiska till detta.
Leta noga och fundera på om ni vill bo där tills ni hamnar på ålderdomshemmet så blir det bra.
Intressant. En sak jag hört är att unga kvinnor flyttar i större utsträckning än män. Jag kan bara spekulera i vad det beror på. Baserat på kvinnor jag frågat handlar det om:
-
Städer är mer anonyma. (Här undrar jag om det handlar om att man utsätts för slutshaming när man byter partner i ett litet samhälle. Det hindrar kanske samlivet framförallt för kvinnor?)
-
Det är mörkt i småorter. Framförallt om man bor på en gård. Vet inte om det påverkar kvinnor mer.
-
Det är ensamt. Oddsen att hitta likasinnade ökar ju fler människor det finns. Nyfödda flickor ska ju enligt vetenskapen dras mer åt det sociala.
-
Många nöjen kräver teknikintresse. Maskiner, fordon, jakt, fiske, båtliv, renoveringar. Nyfödda pojkar ska ju enligt vetenskapen dras till prylar.
När alla fruntimmer flyttar så måste ju killarna flytta efter om de inte vill leva ensamma hela livet. Kan det ligga något i detta?
Skulle man göra en faktoranalys för att statistiskt bena ut orsakerna till boprisskillnaden så tror jag väldigt mycket beror på pendlingskostnaden. Blir det dyrare att pendla så sänks huspriserna i motsvarande mån. Inkomsten är ett tak för folks utgifter. Den ska fördelas mellan boräntor och transport.
- Dyrare transport = mindre pengar till boräntor.
Edit: Det finns en modell som i det här sammanhanget innebär att man maxar chansen till jobb när man bor nära konkurrenterna (andra jobbsökare).
- Hotellings lag
Jag har sällan (kanske aldrig) hört någon presentera det som motiv för att flytta till storstad. Det brukar låta som du sade; sunkigt, oinspirerande och negativ anda att inte bo i storstad. Inte särskilt specifik kritik mao.
Brist på restaurang och bagerier var visserligen specifikt, men värderar verkligen folk det så högt? Eller tänker de i sitt inre mest på inkomsten enligt Hotellings lag utan att säga det högt? Kanske är det så enkelt att många går på magkänsla och följer strömmen?
Vid femton års ålder blev stugan mig trång,
Där jag bodde med moder min.
Att vakta på gettren blev dagen mig lång.
Jag bytte om håg och sinn.
Jag drömde, jag tänkte jag vet icke vad,
Jag kunde, som förr, ej mer vara glad
Uti skogen.
2 gillningar
Det är väl inte så konstigt att många som växer upp på mindre orter vill se vad resten av världen har att erbjuda. I många fall finns det inte högskole eller ibland till och med gymnasieutbildning.
Många av de jobb som finns inom t.ex. skogsnäringen o glesbygd är traditionellt manligt kodade så kvinnorna flyttar till städerna för att plugga eller jobba och kommer ofta inte tillbaks.
Däremot så är det intressant att göra FIRE light och driva konsultfirma från t.ex. Blekinge eller Dalsland. Gott om billiga och fina bostäder så länge man värderar naturnärhet högt. Så länge du bara behöver vara på plats hos kunden några dagar per vecka så funkar veckopendling.
Vi har en hel del vänner som har lämnat SF, Chicago och NYC för Arcadia, Catskills och Vermont av liknande skäl.
4 gillningar
Kolla hemnet eller direkt med mäklare. Även uppåt i landet med lite centralt läge så drar priserna iväg.
Åker en del i Sverige och brist på hus på landet är det inte. Skicket är mer tveksamt.
Kanske kan hitta ett hus att hyra istället så slipper du binda kapitalet.
Alla är inte ute efter pengar till varje pris så det behöver inte bli dyrare.
1 gillning
Hej, inte läst allting!
Men i ett soligt Hälsingland kan man väl inte annat än trivas, håller du dig inom några kilometer från kusten så är det generellt väldigt soligt väder. I de mindre orterna mellan Söderhamn och Hudiksvall är det generellt trevligt. Undvik Iggesund, Vallvik och Ljusne 
I städerna kostar vanliga hus runt 3,5 miljoner, utanför ligger normala villor under 1,5 miljoner. (gårdar osv klart högre). Generellt hög efterfrågan på hus pga närhet till större städer och bra pendlingsmöjligheter.
Längre inåt land (Bollnäs, Ljusdal, Edsbyn) är det varmare på sommaren, kallare på vintern, men också färre soltimmar. Men finns många trevliga ställen att bo även där.
3 gillningar