Sorry för kanske lite off-topic. Råkade av en anledning se serien “Mäklarna i Marbella” på Netflix. Det är en fantastisk case-study i problem på arbetsplatsen där chefen inte får ihop det i live-sändning (typ). Cudos till honom att han inser det i slutet och kliver av, men det skavde i hela mig när jag tittade (av flera anledningar).
2 gillningar
Påstår att det inte finns arbetsplatser utan risker eller arbetsmiljöproblem.
Det är arbetsgivarens ansvar att hantera detta, men en bra dialog är grunden till en bra arbetsmiljö 
2 gillningar
Jobbade för många år sen med ett team i Polen.
Chefen på plats var svensk, på expat-uppdrag. En av medarbetarna där presterade dåligt, whade en väldigt uppenbart toxisk attiyd, var svår att ha att göra med i störst allmänhet och det gick ut över de andra medarbetarna på ett väldigt uppenbart vis. Chefen hade mängder av samtal med honom men det blev aldrig riktigt bra.
När den svenske chefen lämnade sitt uppdrag och byttes ut mot en polsk chef tog det ungefär två veckor innan den toxiska medarbetaren var borta. Jag frågade polske chefen hur det hade gått till och fick svaret “he was asshole. I fired him”. Väldigt enkelt 
7 gillningar
Ja, jag har också hört någon sakkunnig säga att det egentligen inte är så svårt att avskeda folk, bara man vet hur man gör.
Sedan är det ju såklart extremt tråkigt, och kanske inte alltid så lätt heller, att behöva betala en stor summa för att få bort någon… lite som att välja mellan pest eller kolera.
Nu var ju mitt exempel från Polen där det inte är helt laglöst land men betydligt enklare än i Sverige.
Men även här är det väldigt väldigt enkelt att göra sig av med personal om det finns dokumenterad saklig grund för uppsägningen. Problemet är väl att många organisationer och chefer har för lite kunskap och pondus för att faktiskt göra detta by the book.
Jag har vid ett par tillfällen tidigare i karriären fått “ärva” medarbetare in i mina team där det ganska snabbt blivit uppenbart att det inte fungerat, varken då eller tidigare. Men om tidigare chef varit för mjäkig för att dokumentera beteendet får man ju börja från början vilket går ut över alla.
En gång fick jag stående ovationer från medarbetarna när jag tog beslutet att säga upp och omedelbart arbetsbefria en extremt toxisk kvinna som riskerade att sänka hela gruppens prestation och göra medarbetare nästintill sjuka av den dåliga arbetsmiljön. Det kändes lite läskigt vid tillfället men när hennes närmaste kollegor kom fram och tackade mig samt meddelade att de med glädje tog över den uppsagdas arbetsuppgifter var det rätt tydligt att beslutet varit rätt.
6 gillningar
Jag trodde vi hade en jättebra stämning på jobbet men i en undersökning svarade ganska många att de kände sig mobbade. Mycket förvånande för mig. Men det visade sig bero på att jag inte har några sociala medier. I en facebookgrupp frodades tydligen skitsnack, intriger och konflikter utan att jag visste något. Skönt att slippa den skiten.
1 gillning
Jag jobbar för närvarande i två grupper som fungerar väldigt bra. Kännetecknande för dem är
- färre än 10 pers
- alla kan jobba med alla, ingen kör med favoriter, alla är inkluderade
- alla är aktiva i kommunikationer, dvs svarar på mail och chat meddelanden
- ingen är inkompetent och underpresterar
- alla är någorlunda handlingskraftiga, det finns flera som är beredda att gå in och dra
Jobbade tidigare i ett annat sammanhang som var tvärtom på ovanstående punkter. Det var otroligt dränerande, framför allt eftersom vissa hade bestämt sig för att krångla, undvika, förhala, inte göra en sekund mer än nödvändigt, etc. Har den attityden väl satt sig hos vissa i en grupp skulle jag säga att det i princip är omöjligt att ändra, tyvärr är reglerna ofta för tandlösa för att AG ska kunna ändra dessa personer. Det enda sättet att göra något åt det är om man kan agera direkt när någon börjar strula. Så är man i en sån grupp är det bara byta jobb som gäller. Det kan definitivt bli bättre.
7 gillningar
Har sett toxiska arbetsmiljöer där ag fullständigt skiter i riskbedömningar och lagstiftning.
Vissa yrkesgrupper är mer exponerade för risker än andra.
Hur gör man det “by the book”, ag har pondus att se till att medarbetare anpassar sig till dåliga arbetsmiljöer?
Alla dåliga arbetsmiljöer kan inte härledas till en eller flera specifika individer, men ibland så kan det vara så enkelt att om man lyfter bort bajskorven så slutar det liksom lukta.
Jag pratade specifikt om hur man ska hantera de scenarier då man måste säga upp en medarbetare. Att göra detta är inte svårt men man måste såklart göra det på rätt sätt vilket kräver både kunskap om arbetsrättslig lagstiftning, lite planering och dokumentation samt en viss pondus att ta det obekväma samtalet.
3 gillningar
Arbetsgivaren äger det yttersta ansvaret för arbetsmiljön, samtidigt som vi är varandras arbetsmiljö.
Arbetsmiljölagarna är till för att skydda individer så att de inte drabbas av skador, ohälsa eller i värsta fall dödsfall. Lagarna är inte skapade för att skydda arbetsgivarna, men ibland tredje part.
Sedan finns olika policys/tjänstekrav hos ag som är givna, även myndighetsföreskrifter som ag måste följa.
Man kan inte kräva att man anpassar arbetsmiljön genom att skapa nya jobb, om det finns personliga skäl som kräver detta. Uppsägning av personliga skäl..
Tex psykoser, demens, skadligt bruk av alkohol, man luktar bajs, är hotfull, ohälsa som inte är adaptivt för ett yrke där risken inte kan tas bort etc, saknar kompetens.
Men självklart måste ag ta redo på via annan kompetens, tex medicinsk om det finns en ohälsa som kan rehabiliteras!
Skiter dom i detta kan dom köpa ut individerna.
Historien säger att det är betydligt flera arbetsgivare som luktar bajs än anställda.
Klara arb miljö samband
Teckomatorp
BT kemi skandalen
Asbest
Stendammslunga
Cancer genom svetsning, kemikalier
Biologisk/fysisk exponering
Dödsolyckor
Fosterskador
Luftvägssjukdomar
Etc etc
Hur många arbetsmiljörelaterade skador/sjukdomar ska vi nämna?
En arbetsgivare har såklart skyldighet att utreda och bidra till rehab vid sjukdom men en arbetsgivare måste inte acceptera eller rehabilitera ett allmänt skevt beteende. Ibland är folk bara omöjliga att ha att göra med.
Min nuvarande chef har ganska lösa tyglar för oss som rapporterar till honom. Han har egentligen bara en enda regel. “Don’t be an asshole”. I sin enkelhet funkar det rätt bra.
4 gillningar
Det är därför man aldrig ska bli chef eller arbetsgivare. Allt som sker kommer alltid vara arbetsgivarens fel och ingen kommer tacka för någonting.
Om man dumt nog ger sig på det ska man ha otroligt bra betalt - vinstmariginaler på 100-200% eller ha någon slags målvakt att peka på - som då också förtjänar en otrolig lön såklart. Annars kan pöbeln gott klara sig själva.
Den chef som inte fått befogenheter kan ändå straffas
Jag har varit på många stora företag och det finns inget ställe som varit befriat från detta, det kan vara mildare på vissa ställen dock.
Värst är när det finns en intern konkurrens inom gruppen där vissa ska ligga i framkant som inte har kompetens, det kan vara enormt tärande i längden.
2 gillningar
Bra arbetsgivare samverkar med de anställda och detsamma gäller åt andra hållet. Tydliga rutiner och policys
Det är detta som skapar bra miljöer.
1 gillning
På min arbetsplats upplever jag att ingen på min mottagning ställer till problem. Vi hjälps åt och stöttar varandra. Om vi inte håller med så kan vi diskutera det på ett bra sätt. Har stannat kvar så länge för att mina kollegor är helt fantastiska. Sen finns det problem med datorer, arbetsbelastning och bestämmelser som kommer högre uppifrån (jobbar inom vården).
3 gillningar
Om en AG är kass så är det väl rätt uppenbart att det är det som är skälet till att folk inte trivs?
Men det finns ju verkligt knepiga personer. Det allra mest knepiga är de som inte går med på det grundläggande avtalet de har ingått, dvs att de ska utföra vissa arbetsuppgifter mot betalning. Sen finns det de som har en personlighet som är besvärlig och missuppfattar precis allt och tar helt onödiga strider. Sen har vi de som är rena felrekryteringar som inte klarar sina arbetsuppgifter öht.
2 gillningar
Det finns alltid rövhål, oavsett var man arbetar (om det är en större arbetsplats).
Det bästa vore om det fungerade så som det gör i USA, där man kan sparka vem man vill, oavsett orsak. Det lär dock aldrig komma till Sverige.
Det är väl dock mest spel för gallerierna som jag förstått det.
Jag kanske har haft tur, men jag har aldrig varit på en arbetsplats där någon har retat, mobbat, aktivt fryst ut personer eller på annat sätt försökt sabotera verksamheten. Folk har alltid varit professionella och lösningsorienterade.
Däremot har jag varit med om otydliga krav, höga förväntningar, bristande stöd från chefer, att bli utkastad på djupt vatten, osv, vilket kanske kan räknas till arbetsmiljöproblem om det går för långt, jag vet inte.
Vilken typ av arbetsplatser och kollegor har du haft där sådana problem uppstått?
3 gillningar