Hellre som i Danmark där det är lättare att både få och bli av med ett arbete.
Jag kom precis på en situation.
Det var en kollega som var otrevlig mot precis alla, kallade folk för idioter, vilket ledde till att alla undvek och rundade personen så ofta det gick, vilket orsakade samarbetsproblem såklart. Så fort chefen upptäckte detta och det fortsatte trots tillsägelser så rekommenderades personen starkt att hitta ett annat jobb, vilket personen också direkt gjorde. Så det stämmer nog som du säger.
2 gillningar
Det där går ju hand i hand. Om varje rekryteringsprocess innebär att det är ett smärre helvete att göra fel så kommer det också vara svårt att få jobb. Om det är lättare för arbetsgivare att avsluta anställningen kommer det vara enklare att våga chansa.
3 gillningar
Det korta svaret är att man inte ska stå ut med en toxisk miljö. Livet är för kort för det.
Jag har iofs just nu hamnat på ett bra bolag som aktivt arbetar med vilka värderingar och beteenden som ska finnas på arbetsplatsen. Trots det finns där en ”Allanbrallan chef” som går fram som en ångvält. Han är ökänd och folk snackar om honom.
Så länge det är människor på en arbetsplats så kommer konflikter med på köpet. Det är ofrånkomligt tror jag.
4 gillningar
Påminner mig om en liknande händelse där jag som nyanställd fick bort en chef. Denna chef trodde att min roll var underordnad henne i ett projekt, så hon började med sin sedvanliga härskarteknik redan första veckan. När hon sedan fick reda på att jag satt i styrgruppen försökte hon istället fjäska, men då var det redan försent.
Jag sade under ett ”trepartssamtal” att jag alltid är professionell även när jag tycker illa om en person på en arbetsplats. Hon förstod ju att det var henne jag syftade på.
Det fick hennes fasad att rämna fullständigt, och hennes chef fick för första gången se hur illa hon kunde bete sig.
På kräftskivan ett par veckor senare utbringade hela avdelningen en skål för mig då de ansåg att det var jag som hade fått bort henne. (Det var inte min avsikt då, men jag har alltid haft integritet.)
Det visade sig att hon tydligen hade trakasserat sina medarbetare under flera år, där flera av de hade blivit utbrända och sjuka. Trots att några hade klagat uppåt hände ingenting.
6 gillningar
Hur konstigt det än låter upplever jag min arbetsplats på runt 30 anställda i stort sett fri från konflikter och problem.
Samtliga är högutbildade, ofta tekniska fysiker, några phd, och de flesta introverta men vänliga. Kan det vara det som är nyckeln? 
Vi klassas nog som en startup trots att vi funnits i många år. Vi myser runt i korridorerna och löser tekniska problem och har tech-demos för varandra. Gott kaffe.
Tyvärr extremt mansdominerat, vi har 2 st som jobbar med tech som är kvinnor. Och så några på andra roller som ekonomi och marknad.
Har varit väldigt svårt att motivera byte av arbetsplats.
4 gillningar
Det stora utmaningen idag för arbetsmiljöerna är den organisatorisk och social stress som finns.
Speciellt kvinnor mellan 30-40 år är en utsatt grupp men i alla yrkesgrupper med otydliga och gränslösa roller.
Ohälsa relaterat till stress är utan tvekan den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro idag.
Militärer har av oklar anledning väldigt låga sjuktal medan kvinnodominerande yrken har högsta sjuktalen.
2 gillningar
Jag jobbar som ingenjör, mina upplevelser på interna problem har varit med närmsta chef i något projekt. Hos nuvarande arbetsgivare har jag dock inte upplevt några problem alls. Men i projekt jobbar man ofta nära kund och andra projektörer och där har jag stött på en del hos alla arbetsgivare.
1 gillning
Denkmal på jobbet: https://www.youtube.com/watch?v=yLvZKxF43tQ
7 gillningar
Har inget problem med det på min arbetsplats. Det har kommit in störande personer. Både ”arbetare” och ”chefer”. Dom har dock gallrats bort efter ett tag.
1 gillning
Inte helt långt ifrån faktiskt. Jag har aningens mildare musiksmak och föredrar Zeppelin över aggressiv metal. Men klädstilen, hållningen och ”fuuuuuuuck!!!” känns igen.
3 gillningar
Hahaha, tack för ett gott skratt! 
1 gillning
Jobbade lite innan universitetet, det var ett rent helvete på de arbetsplatserna, telefonförsäljning med hemska och lömska chefer.
Även konsultbolag har jag negativ upplevelse av, där det finns topplistor på intranätet om vem som fakturerar mest och det är sjukt hetsigt på vissa ställen.
Nu arbetar jag på ett moget och stort produktionsbolag och trivs som handen i handsken, alla är trevliga och det är bara goa känslor på jobbet, tacksam för det.
7 gillningar
Skulle säga att jag stött på dåliga chefer på alla möjliga ställen. Ofta med högre utbildning.
Många chefer kan också vara ganska bra men ha egenheter som påverkar mer negativt då och då.
Går att säga upp folk utan att betala för det också så länge man har allt dokumenterat och det är ett tillräckligt allvarligt beteende.
Nu har jag bara jobbat för svenska storbolag men alla bolag mycket mer än vad lagen kräver vid rehabilitering. Samt man har flyttat runt personal vid dåligt beteende istället för att säga upp personen.
1 gillning
Otroligt. Det visste inte jag. Då undrar jag verkligen hur det kommer sig att man inte dokumenterar noggrant och sen säger upp som beter sig hur oacceptabelt som helst, om det går att fixa utan att köpa ut någon. Men mycket bra att det kom fram så man vet inför framtiden.
Enligt min erfarenhet beror det främst på att det är jobbigt för många chefer att ta dessa diskussioner.
När jag var facklig satt jag i ett flertal samtal med företaget både med och utan medarbetare kring deras beteenden.
I majoriteten av fallen så hade företaget missat att dokumentera beteendena som de klagade på.
Gick in ett möte engång där företaget vill säga upp en person som de ansåg hade haft dåligt beteende i många år. Men de hade inget dokumenterar och personen ifråga säger att hens chefer aldrig tagit upp hens beteende. Personen ifråga blev väldigt ledsen då detta var helt nytt för hen att man inte gillade hens beteende. Slutade med personen arbetade kvar sen hade jag en enskild diskussion med HR kring hur de arbetar med Feedback på den avdelningen 
.
3 gillningar
Som beskrivet ovan. Man behöver dokumentera noga och följa en viss tågordning. Det krävs att chefen håller tydlig medarbetardialog och det ör klart jobbigt för många. En del organisationer brister i att utbilda chefer i denna typen av formell arbetsrätt och ofta saknas vettigt ledningsstöd från HR.
Ibland uppfattas det som enklare, snabbare och även billigare att säga upp pga arbetsbrist istället för pga personliga skäl, eftersom det kräver mindre dokumentation. En arbetsbrist konstrueras relativt enkelt om man vill filtrera bort anställda med stora kompetensgap.
Men som med det mesta i livet så underlättas det enormt bara man vet vad man gör och har lite pondus.
4 gillningar
Självklart kan man inte ha kvar sin anställning om man är en varböld för verksamheten. Trivs man inte i sin miljö och inte kan vinna några strider så är det bara att fly.
Men processen med rehabilitering från sjukdom, som inte sällan är arbetsrelaterade, kräver anpassningar.
En bra ag följer processen
2 gillningar
Ibland är det otroligt men sant!
Det finns arbetsmiljöer där man vill tysta människor, alla anställda har säkert gjort något fel som kan dokumenteras i efterhand, som att komma försent, sagt något dumt för 3 år sedan etc.
Har sett en HR som ansåg att arbetstagare skulle exponeras 3 skift nattarbete utan återhämtning eller kontroller. Massmedia rapporterade och HR sökte källan, den HR vart inte långvarig på den arbetsplatsen.
Även sett kundanställda som överskattat sin betydelse och gått över gränserna, flera vart utköpta då beteendet skadade företagets varumärke,
Det är relativt sällan skulle jag säga.
Men överlag är dom flesta arbetsmiljöer bra, produktiva och framgångsrika företag har i regel bra arbetsmiljöer. Sjukfrånvaro kostar enorma pengar.
Vill man bli av med någon så gör man det tillräckligt obekvämt att vara anställd.
2 gillningar