Jag behöver tips. Jag och min fru har två barn (5 och 8 år) och vi bor i en etta som jag köpte innan vi gifte oss. Min fru har också en etta som hon köpte innan vi gifte oss. Nu växer barnen och vi behöver en större bostad. Mitt förslag är att vi säljer båda ettorna (de är obelånade och ungefär lika mycket värda), lägger in kontantinsatsen gemensamt och köper en större lgh. tillsammans. Men min fru har inget emot att sälja min, men hon vill inte sälja sin.
Hur hade ni gjort i en sådan situation ni som har familj? Jag tänker på min familj, men varför ska jag sälja min om min fru inte vill sälja sin? I övrigt fungerar vårt förhållande bra, men jag har svårt att förstå hur en kvinna och mamma tänker i just den här frågan. Tack för alla förklaringar och tips!
Frågat varför. Ni är gifta så i praktiken är all egendom giftorättsgods nu om ni inte skrivit äktenskapsförord?
Du behöver inte förstå “en kvinna och mamma”. Du behöver förstå din partner. Skulle du säga att du tänker/fungerat likadant som alla andra män du träffat?
Bra förtydligande även om det i mitt huvud fortfarande innebär att jag hade kännt det som att vi båda ägde det. Dvs jag kan inte ohämmat ta det med mig om jag gick. Jag omformulerar.
Kan det vara en framkomlig väg att börja från andra hållet? Dvs att titta på större boenden, räkna på månadskostnaden tillsammans och se vad ni kan köpa i olika scenarion?
Rent krasst - om ni kan behålla en obelånad etta, låta den generera passiv inkomst genom uthyrning och ändå ha råd med ett nytt boende som känns bra för båda (och banken) så är det inte en dum idé.
Det saknas en hel del relevant info. Den intressanta frågan på detta forum är väl hur situationen slår ekonomiskt? Vad har ni råd med? Om ni kan få både och (dvs ny bostad och behålla en etta uthyrd) så är väl det helt ok.
Om det däremot innebär att ni inte kan flytta och måste fortsätta bo fyra pers i en etta, då behöver ni ju verkligen ta en diskussion, ev både med banken som kan förklara det ekonomiska för din fru och en parterapeut som kan stötta er kommunikation. Det låter inte helt lämpligt att bo i en etta när man har skolbarn.
Nyckeln till ekonomisk farmgång är gemensamma mål. Så har det varit för oss iaf. Vi bodde ca 5 år för länge i vår hyresrätt pga att vi inte kom överrens om vilket hus vi skulle köpa, men vi fortsatte spara, tittade runt och till slut hittade vi ett hus båda sa ja till… det gäller bara att nöta på och vara ärliga mot varandra… nu har vi bott här i ca 20 år… så bestä er… ska ni behålla en lght, vilken i såfall, och för vilket syfte… because she wants it… kan vara ett skäl… men är sällan ekonomiskt rätt… men å andra sidan… så måste inte allt vara det.
Lite förtydligande: ja, det stämmer att vi bor fyra personer i en etta, och jag börjar skämmas för det. Vi skrev äktenskapsförord när vi gifte oss. Min fru har hyrt ut sin lägenhet flera gånger då och då, men det går inte längre på grund av bostadsrättsföreningens regler. Nu står hennes lägenhet tom och kostar bara pengar. Skulle det gå att hyra ut den kontinuerligt förstår jag att det finns en poäng med att behålla den och vinna ekonomiskt.
När det gäller parterapeuter och psykologer tycker jag att det är bortkastade pengar (om man inte är riktigt sjuk). Jag bokar hellre en semester för hela familjen eller investerar i fonder och aktier. Min tanke är att familjen skulle vinna ekonomiskt på om vi båda sålde våra ettor och köpte något större i stället. Men jag förstår inte min frus logik i det här fallet och är därför tacksam om det finns kanske kvinnor på forumet som kan förklara.
Det ligger på dig. Det är inte självklart att din fru behöver anpassa sig 100% till din upplevda skam.
Och då får du och din fru kommunicera kring vilka utlägg ni prioriterar?
Du har fortfarande inte berättat vad för svar du fått på varför hon menar att hon vill hålla kvar lägenheten. Men du lär ha frågat henne innan du vänder dig till ett internetforum, tänker jag?
Att det kan ge en känsla av trygghet att ha en lägenhet om den behövs, är inte svårt att förstå oavsett kön.
Utan mer information om vad din fru sagt till dig i era samtal så kan få människor ge dig meningsfull hjälp, oavsett kön.
Det enda sättet att förstå din partners logik är att få svaret från källan. Går det inte i samtal mellan er, så kanske ni behöver koppla in parterapeut. Kostnaden är inte så hög (kommunen betalar stor del), och slipper ni skilsmässa alt framtida sår och slitningar är det ju värt det. Tycker jag.
Jag är kvinna men kan inte förklara din frus logik, eftersom människor är olika och tänker olika.
Det finns massa kvinnor här, bland annat jag, men jag håller med de som svarat tidigare, vi vet inte mer varför hon vill ha kvar lägenheten ändå. Hon har ju antagligen någon anledning, om du får den och ändå inte förstår kan säkert personer här hjälpa till att ge fler infallsvinklar, men utan något att gå på är det svårt att spekulera.
Ni är trångbodda och har samtidigt en tom lägenhet som kostar pengar varje månad. Detta framstår som helt galet och är något ni tillsammans måste lösa.
Jag antar att du frågat och fått svar på varför hon vill behålla den? Utan den infon är det svårt att komma med något råd.
Min första tanke utan att veta varför är att hon vill ha den som säkerhet ifall ni går isär, det är den anledningen jag sett i bekantskapskretsen när en lägenhet bara står och kostar pengar..
De är precis det här psykologer är till för, ibland behöver man någon utomstående för att lösa knutar, man behöver absolut inte varit psykiskt sjuk för att gå till en psykolog. Men i första hand kommunicera.
Jag förstår verkligen din frustration – ni står i ett läge där praktiska behov (barn, plats, ekonomi) krockar med hennes känslor och trygghet.
Ur ditt perspektiv låter det logiskt, rationellt och rättvist att båda säljer sina ettor och ni bygger något gemensamt. Det skulle ge er en större lägenhet där familjen faktiskt får plats och där barnen kan växa upp. Rent rationellt är det otroligt svårt att argumentera emot under förutsättning att båda är rationella och commitade till relationen.
Men om jag försöker spekulera ur din frus perspektiv; För henne kan hennes lägenhet vara en trygghet. Ett eget ställe som finns kvar om livet förändras. Även om ni har det bra i relationen så kan vissa (medvetet eller omedvetet) vilja ha kvar en “plan B”. Det betyder inte att hon planerar separation, utan bara att hon värdesätter den friheten. För vissa är det en väldigt stark känsla, och den “logiken” kan vara svår att se utifrån.
Det behöver inte handla om att hon inte vill “bygga familj”, utan om att trygghet kan betyda olika saker för olika personer. För dig är tryggheten att skapa en större gemensam bostad. För henne kanske tryggheten är att veta att hon har kvar sitt eget.
Så frågan blir: hur kan ni mötas? Undvik att ställa er mot varandra i den här frågan, utan utforska varför det är så viktigt för henne att behålla sin etta. Om du kan förstå det på djupet, så blir det lättare för er båda att hitta en lösning som känns rättvis.
