Läste en artikel idag om en man som är 91 och fortfarande jobbar, som menar att många av hans vänner som gått i pension gått bort strax därefter. Tror ni det ligger någon sanning i att man tappar livsgnistan av att sluta jobba? Är det skillnad om man driver eget i mindre skala?
Jag har läst liknande historier på många andra ställen om folk som tror att de överlever på grund av att de fortsätter jobba. Skulle man kunna åldras snabbare av att sluta jobba?
Grejen är väl att man är äldre när man går i pension. Äldre har större risk att dö.
Sen om man helt saknar vänner, familj, hobbies och sammanhang utanför jobbet. Då lär man mötas av en tomhet som troligen inte är hälsosam.
Så investera på livskontot med, inte bara på ISK och lagda timmar på jobbet.
Välkommen till forumet och gemenskapen här på RT!
Jag tror det stämmer om man gifter sig med ett jobb och ser jobbet som meningen med livet.
Har sett väldigt många som åldrats snabbt när de gått i ålders pension.
Oavsett vad som är orsak och verkan så var hela artikeln ganska trevlig att läsa Lennart, 91, har jobbat på samma plats sedan 1949 - Dagens Arbete
Verkar inte finnas någon sådan korrelation enligt in meta analys, dock säger den att hälsosamma personer oftast jobbar högre upp i åldern, låter troligt 
Ja, det är väl sant att nästan 100% av alla som gått i pension dör.
Men jag tror inte att lösningen är att sluta gå i pension. 
De skrev i artikeln att jobbet varit hans trygghet från 15 års ålder. Och att han börjar klockan tio.
Just att ha en rutin, syfte och sammanhang och ett liv man trivs med är nog rätt avgörande. Sedan om man dör fysiskt av just meningslöshet vet jag inte. Men det vore kanske bättre ibland än att bara sitta av livet.
Viktor Frankl beskrev att skönhet och naturupplevelser gav dem mening. Olika saker kan ju ge en vad man behöver.
Jag vill inte skriva ett brev till Ndugu.
Inget fel med fadderbarn, meeen… däremot fel på det där sättet. 
Inspirerande att läsa. 10-16 ett par dagar i veckan kanske kunde vara något att sikta mot.
Blir sugen på att beställa något från Langes.
Välkommen till forumet! 
Ja och nej.
Ja, om man hängt upp hela sitt liv på att yrkesarbeta och andra meningsfulla sysslor fått stå tillbaka pga detta.
Nej, om man inte hängt upp hela sitt liv på att yrkesarbeta och andra meningsfulla sysslor inte fått stå tillbaka pga detta.
Historier som dessa publiceras ganska frekvent och vi ser här att Lennart började jobba tidigt efter att ha haft en fattig uppväxt. Lennart är 30-talist med den tidens värderingar kring familjeförsörjning etc. Han har jobbat i en väldigt konservativ bransch där få saker förändrats på 70 år. Lennart är den siste kvar i fabriken och det verkar mer som att de låter honom hållas än att han faktiskt behövs på riktigt. Och gällande de som dött i hans närhet så är det ju tydligt ett väldigt begränsat urval. Att brorsan dog tidigt måste ju såklart kännas, men vi vet ju inte heller hur brorsans sjukdomsbild såg ut.
Värt att notera också: Lennart jobbar halvtid.
Också värt att notera: Jag är glad för Lennarts skull. Han verkar trivas.
Jag tänker såhär. Det farliga är nog inte att sluta jobba utan att sluta vara aktiv, utmanas, tänka eller finnas i ett sammanhang. För vissa som slutar jobba så kanske det även innebär att man slutar med massa andra saker också, medan andra har hur mycket som helst att fylla sin tid och tillvaro med.
Det är som träning. Slutar du så går det snabbt utför.
Nej, det är bara en tillfällighet.
Det finns iofs bara två sidor på en sedel, men det finns fler färger än svart och vit. De som är oroliga för att dö efter pension får såklart jobba vidare. Vi andra går ut med hunden, åker och fiskar eller dricker kaffe på altanen.
Dör nog personligen hellre än att jobba i frabrik till jag är 91.
Också sorgligt att man inte har en mening eller sammanhang utanför sitt arbete som är tillräcklig för att hålla livsgnistan uppe.
Jag säger detta utan den minsta förakt för Lennart eller andra som känner lika dant. Alla är vi olika.
“finns en liten men tydligt mätbar ökning av dödligheten under de första åren efter pensioneringen” (källa: chatgpt)
Själv har jag nästan ett oroväckande antal anekdotiska bevis för detta inom min egen bransch (tung industri). för många har gått bort direkt i anslutning till pensionen eller kort därefter, allt mellan 2 veckor till nått år. Trädgårdsarbete verkar vara extremt farligt för en nybliven pensionär men även aggressiv cancer, andra sjukdomstillstånd och olyckor.
Man hör ju ganska ofta folk som pratar om att om man har lite för mycket att göra så hinner man med nästan allt, men att när man har för lite att göra hinner man med nästan ingenting.
Exemplena är väl pensionärer där hela dagen kretsar kring att gå till frisören, medan man som arbetande klämmer in det i en lunchrast där man dessutom hinner handla och äta lunch.
Personligen känner jag väl att detta delvis stämmer in på en själv, att på vardagskvällar hinner jag ibland med lika mycket som jag hinner på en lördag (känns det som).
I ett scenario där man har väldigt mycket fri tid, finns det sätt att komma runt detta? ska man sätta upp tasks för sig själv så man alltid har lite för mycket att göra?
Det finns några studier som snarare visar på mindre risk för ohälsa och död av att gå i pension vid en viss ålder jämfört med att jobba vidare. Tex denna:
Finns säkert något i det, men frågan är om inte kausaliteten är åt andra hållet? Dålig hälsa → tidig pension, utmärkt hälsa→ senarelagd pension.
Jag tror det finns en fara i att sluta använda kropp och huvud. Ser man till att fylla livet med utmaningar och aktivitet för de två tror jag att sluta arbeta är positivt för vår hälsa generellt sett. Att sluta arbeta utan ha ha något annat på plats tror jag definitivt är skadligt generellt, use it or lose it stämmer bra för för oss och vår funktion. Ju äldre vi är desto snabbare förfall.
Faran med att tro att anekdotisk evidens är regel.