Kloka tankar som vanligt, det är verkligen en av veckans höjdpunkter som jag ser fram emot.
Jag väntar med spänning på ett avsnitt med lite pensionsrelaterade tankar. Många kommer ju inom en kortare tid än de 25-30 åren som 4%-regeln handlar om att få ett tillskott ifrån sin pension, som kompletterar uttagen från portföljen. Gissningsvis handlar det ganska ofta om en period på 5-10 år där man lever enbart på de 4% (eller om man har någon annan modell/procentsats), därefter sannolikt ett antal år, 5-10 kanske, med tillskott ifrån TJP, därefter resten av livet med tillskott även ifrån den allmänna pensionen. Beroende på hur man tar ut sin TJP, kanske det tillskottet tar slut efter ett tag.
Sammantaget gör det här mitt räknande och funderande lite mer komplext. Jag vill ju inte sluta jobba för tidigt så att det blir för tight i plånboken, inte heller jobba längre än vad jag behöver. Tiden som går får jag ju inte tillbaka, och att bli rikare (på pengar) i takt med att åren går är inte något mål för mig. Jag ser gärna att min portfölj minskar i rimlig takt, om det gjort att jag fått mer ledig tid med mina barn o.s.v. Sedan vill jag ju inte att den helt tar slut heller…som sagt lite svårt det där.
Ja det där är klurigt, , ,jag sitter här med kanske 8-9månader kvar till FIRE. . . men om det om 15år visar sig att jag kunde gått IDAG skulle det ju vara lite iriterande. . .
Jag har bara fonder och någon enstaka ETF där det inte finns motsvarande fond. Jag ombalanserar manuellt lite när det behövs. Det har blivit 2-3 ggr om året.
8-9 månader skulle jag nog tycka är inom en rimlig felmarginal. Jag är mer orolig för att fastna i one-more-year under 3-4-5 år bara för att känna mig säker och sedan konstatera att portföljen fortsätter att växa för att avkastningen är större än uttagen.
Å andra sidan lär man bli avsevärt mycket mer missnöjd om portföljen tar slut när man blir äldre. Att jämföra “jobba lite nu, ett tag till” (jag körde deltid och långa ledigheter emellan) jämfört med “jag har inte råd att äta annat än nudlar de sista tio åren av mitt liv”—då väljer jag att jobba lite onödigt länge.
Håller helt med. Hade jag känt mig trygg att jag faktiskt skulle kunna jobba deltid när/om jag ville eller behövde, hade jag nog slutat imorgon Jag känner dock att det inte är ett helt möjligt/säkert alternativ.
Det kommer, men jag behöver själv bena ut alla mina egna tankar och vinklingar på det ämnet.
Det kommer ju alltid att finnas osäkerhet. Även med pengarna på ett fasträntekonto låst i X antal år och minimerat varenda utgift så är inflation och skatteförändringar parametrar man inte har koll på.
Men, som jag brukar säga, har man bara räknat realistiskt på olika scenarior som är relevanta för en själv, då har man kommit så långt man kan.
Och det är samma där… oavsett om du med alla siffror du har idag räknar rätt på kronan så kan förutsättningarna om femton år vara att du har en miljon över.
Oh, I know
Jag behöver kanske bara sluta vara så trygghetsknarkande och tänka att det mesta löser sig nog, och/eller så får man anpassa sig lite.
Återinförd fastighets- och/eller förmögenhetsskatt vore inte så bra för mina kalkyler, och högst svårt att förutse.
Det är måndag igen och idag var det visst dags att säga några ord om barnsparande. Nu får jag se om jag är mer provocerande än vanligt. Hör ni det, alla notoriska barnbidragssparare?
Tack för avsnittet! Intressanta tankar om sparhorisont.
Vi började spara till våra egna barn innan jag hittade RT och det är precis som du säger, att vi tyckte det var en del av föräldraansvaret att spara till barnen. Lyckligtvis sparade vi våra egna namn, så pengarna är säkra från ekonomiskt omogna 18-åringar
Innan vi hittade RT var tanken att de skulle få dela på allt kapital när den första flyttar hemifrån och allt skulle gå till respektive första bostad. Nu lutar det mot att de får en del av kapitalet till handpenningen. Viktigt är att de känner att de har sparat ihop sina pengar själva tänker jag.
Jag tror det är supervanligt att göra som du skriver. Sedan kanske det är rätt, vad vet jag, men framförallt bör man få känna att man “kan själv”. Det är jag övertygad om är superviktigt för alla i den sitsen.
Tiden går fort, men det har nog med åldern att göra. Däremot får jag säga att jag har svårt att komma på många motgångar det senaste året. Så, det har ju onekligen varit mer njutbart oavsett hur fort det gått.
Jag är mer orolig för att fastna i one-more-year under 3-4-5 år bara för att känna mig säker och sedan konstatera att portföljen fortsätter att växa för att avkastningen är större än uttagen.
