Jag menar skulle varken kört amortering eller börsen med så låg likviditet. Sparkonto.
Sedan när jag hade mycket på sparkonto hade jag funderat på amortering eller börsen (och troligtvis valt börsen).
1 gillning
Fast jag visste ju inte riktigt åt vilket håll räntan skulle gå. Lite jobbig uppgång och det kunde snabbt gått sämre. Men matematiskt har du ju rätt. 
1 gillning
Bra avsnitt och bra kämpat!
Gillar upplägget med att vänja sig vid en ”lagom” nivå på levnadskostnad och därefter ta löneökningar och dylikt till amortering lr sparande. Snöbollen börjar snabbt rulla och bygga på då utan att det känns så jobbigt.
7 gillningar
Bra avsnitt! Är nyfiken på vad du har för bostadskostnader nu, alltså vad själva ”driften” av huset kostar 
1 gillning
Jag knackar ner de tankarna också och ber att få återkomma.
Kul med måndagsavsnitt! 
Låter som en bra strategi kring amorteringarna med att smygöka summan varje år. Jag kör lite liknande med att jag räknar upp mitt sparande varje år, så jag alltid sätter av 10% av nettoinkomsten till mitt pensionssparande.
Jag blev skuldfri nu i januari, det är en häftig känsla att betala av det sista. Så förstår varför du valde den vägen. 
9 gillningar
Jag har fått rådet av flera att när jag hade möjlighet mars 2024 att amortera hela huset att inte göra det. Men lugnet och känslan att vara helt skuldfri överväger. Jätteskönt.
Nu har jag ju, om inte annat, +10K per månad att lägga på billiga indexfonder. Huset är vårt! 
8 gillningar
Börjar ana en brytpunkt i valet att amortera av hela lånet, om man bor i villa eller bostadsrätt.
Villan är lättare att se som ens egen borg, när lånet är betalt äger man borgen och det känns bra. Underhåll är ens eget ansvar för förutsägbara och oförutsägbara kostnader, då känns det tryggare med ett starkare kassaflöde utan räntebetalningar?
Försöker reda ut lite kring känslan att sova bättre om natten. För jag sover väldigt gott om natten, med ett bolån, i en bostadsrätt. Jag kommer aldrig äga boendet på samma sätt här, och underhållet är till stor del en gemensam historia.
I BRF:en från mitt perspektiv trumfar likviditeten och att kunna betala av lånet om jag vill, en eventuell känsla som obelånad.
2 gillningar
Samtidigt finns det en brytpunkt i livet där man kanske inte vill amortera längre. Det är när man kommer upp i en viss ålder samt börjar inse att huset man bor i är kanske den man ska fortsätta att bo i fram till man flyttas in i något vårdhem.
Man vill då inte låsa alla sina pengar i boendet då man har svårt att belåna fastigheten igen för att få loss pengar.
Jag har slutat amortera och funderar på att sluta arbeta inom 1-5 år. Vill inte riskera ovanstående därav beslutet.
2 gillningar
Ja, det och att det går att få bättre avkastning på pengarna på annat håll ligger i logik- och optimeringshinken i den här frågan.
Det jag undrar är om det finns något i villaägandet VS bostadsrätt, som gör att sova gott-känslan får så pass stort inflytande att man väljer att betala av lånet.
1 gillning
Kanske inte brytpunkt, men jag tror du är något på spåren kring hur man upplever sitt ägande av bostaden.
Jag kan ju bara tala för mig själv, men med boränta på 5% och som utgjorde 35-40% av nettolönen, två småbarn och allmän oro mitt i livet, då hjälpte det garanterat inte att höra reportagen om bostadskrisen i bl a USA 2008. Det var dessutom lite turbulens på jobbet också…
En välfungerande BRF är guld värt. En dåligt fungerande ingenting. Men sedan tillkommer det här med hur mycket yta man villhöver och var man behöver bo. Här i krokarna var det ett ganska dåligt alternativ för mig oavsett.
Det är ju mest rätt matematiskt och idag hade jag troligen agerat annorlunda. Men Jesper vid 33 och Jesper vid snart 51 funkar olika.
1 gillning
Sen är det inte många som bor kvar i samma bostad från 31 och livet ut och har funderat på ifall man kan behöva få loss pengar från bostaden vid ålderns höst 
1 gillning
Jag tycker dock diskussionen om amortera missar det viktiga i avsnittet: tankarna om att undvika hedonisk adaption. Undvika dyra resor, hålla i kostnaderna på olika sätt. Oavsett om man kör sparkonto, amortering eller börsen så är sparkvoten länge det viktigaste när det gäller att bygga kapital.
FIRE nåddes inte via amortering, utan genom att hålla i kostnaderna på ett vettigt sätt.
8 gillningar
Det finns en inte försumbar del som bor kvar i samma hus så länge. Har många exempel runt där mina föräldrar bor (mindre stad med universitet).
2 gillningar
Det är jag ganska övertygad om att det gjorde för mig iaf. Om man trivs med att öht inte behöva bry sig om skulder och räntor kan det bidra till ett mer bekymmersfritt liv och därmed större möjligheter att fokusera på andra kvaliteer som därmed leder till att man t.ex bättre kan hålla i kostnaderna på ett vettigt sätt.
Allt i livet är inte mer och mer pengar, det finns andra viktiga aspekter oxå…
Btw, sen låter det väl inte som att det var helt fel att ha en låg exponering mot börsen vid 2008-kraschen med låg skuld och därmed ha mer pengar att investera på botten istf att betala en massa dyr ränta till banken… (?)
3 gillningar
Jag tror att högsiktaren menar att man inte tänker så vid 31, även om man är kvar vid 81. Så läste jag det iaf och håller med.
Jag lämnade precis fellämnad post som skulle till grannen. Hon flyttade in här 1975.
4 gillningar
Med facit i hand var det helt okej att bl a spara i Ryssland då. Dock lämnade jag 2014 när de började rövhatta sig på riktigt, men det kan jag ju återkomma till… eventuellt. 
2 gillningar
Riktigt roligt att lyssna på och kul med en svensk vinkling. Jobbar själv med att betala av vårt USA lån, och har exakt samma tankar. Skulle kanske kunna tjäna 0.5% genom spara pengarna ist på ett låg risk, men med skatten (eftersom ISK inte finns här) och avdrag för räntor tror jag det nästan är +/- noll.
Ska bli kul att höra nästa avsnitt. Har en tanke på Fire inom dom närmsta två åren själv.
1 gillning
Kul att lyssna på denna resa. . får inte helt ihop hur du kan gå från ett lån på 6x årsinkomsten till lånefri på så få år- - - sen upp till FIRE belopp igen från noll är imponerande,
Men frågan blir då. vad är tanken med det obelånade huset? Skall du bo kvar livet ut eller är att sälja huset sent i livet en plan som en del av FIRE kalkylen?