Problem = saker att göra i livet (ingen värdering i enkelt/svårt, bra/dåligt) - kan vara allt från att klippa gräsmattan, till att få lön, lösa klimathotet, boka restaurangbesök, gå på dejt eller precis vad som helst. ![]()
Som jag skrev, problem för vissa, ickeproblem för andra ![]()
Handlar nog mest om personlighet då. ![]()
Tror vi egentligen är 99% överens @axr.
Exakt.
Exakt.
Varför skulle det inte kunna vara realistiskt? Nej, inte realistiskt utifrån det man gör eller tänker nu, men uppenbarligen finns det ju andra människor som har det man själv skulle önska att ha. Vissa har fått det genom att spela fotboll, företag, vinna på lotto eller vad som helst.
Tricket är ju att nej, det är inte realistiskt om jag ska fortsätta göra det jag gör idag, tänka så som jag gör idag och det är ju här den personliga utvecklingen kommer in. Vill jag ha andra resultat i livet så behöver jag tänka annorlunda och göra annorlunda. Det är väl klart att vi skulle kunna komma på sätt hur man kan göra för att ha alla de deär boendena utan att jobba ihjäl sig. Men frågan är om man är villig att göra det som det skulle innebära. För de flesta blir det svaret nej. ’
Vilket jag också tolkar att du skriver:
Jag förstår inte detta, du får gärna säga något mer.
Alla har vi ett problem som heter “finansiera mitt liv” det behöver vi alla lösa. Det problemet går att lösa på flera olika sätt - med eller utan arbetsgivare.
Min tro är ju att vi alltid kommer att ha krav eller förväntningar på oss. Från våra vänner, vår partner, våra barn, kunder, leverantörer, samhället. FIRE kommer ju bara ta bort vissa förväntningar. Min tes som jag driver är att man inte behöver FIRE för att ta bort dessa förväntningar, utan de går att hantera även utan FIRE. Men det är ju bara min tro och det är helt okej att ha en annan och inte hålla med mig. ![]()
Ok då förstår jag. Jag tror nog inte problemet har med arbetsuppgift eller arbetsform att göra, det hade bara blivit ännu tråkigare för mig (och kanske andra) att ha egen firma och samtidigt lösa kunders problem. Om inte tråkigare, iaf mer bortkastad tid.
Du tänker ungefär:
OK du gillar inte kundproblem, men byt till operations eller produktproblem istället. Eller du gillar inte arbetsgivare, byt till eget AB. Håller med, enkelt val.
Jag har istället en lång lista med saker som jag planerar göra. En av dem är mer tid med min fru och med min familj, det är svårt att övertala någon att betala för det.
Jag tog ett test-FIRE år relativt nyligen, det var helt fantastiskt. Det var i samband med en flytt så det behövdes rätt mycket tid till den. Men jag saknade faktiskt inte något alls som hade med lönearbete att göra under hela året. Jag kom i form, kunde förbättra min hälsa något, påbörjade några projekt, genomförde och gjorde klart flera andra. Jag mådde väldigt mycket bättre av att slippa en stor del vardags stress som välbetalda jobb för med sig. Fick mer kvalitetstid med andra. Men jag fick heller inte tillräckligt gjort för att komma så långt på min lista som jag hoppats. Jag ser verkligen fram emot att kunna komma längre. Några projekt har potential för intjäning på lång sikt, men de kan inte ersätta nivå på löneintjäning jag kan få till, inte på långa vägar. Det är ett problem som diskuterats innan. “Golden Handcuffs”.
Förhållningssättet till det; ja, absolut.
Men mitt exempel från boken handlade ju något annat…
Efter att läst hela tråden idag känns det som att frågeställningen i tråden egentligen inte är relaterad till FIRE specifikt utan att FIRE blir bara ett exempel på något man kan lägga sina pengar på där utgångspunkten är att det finns ett problem som inte är ett pengaproblem (vilket inte behöver vara fallet hos alla som sparar till FIRE). Det kan lika väl kan översättas till allt annat som personer som inte sparar till FIRE spenderar sina pengar på (onödigt dyrt hus, onödigt dyr bil, köper nya saker/kläder/teknikprylar oftare än vad som behövs, onödigt dyra resor, restaurangbesök, alkohol). Frågan blir då egentligen, använder personer pengar till att lösa problem som egentligen inte är ett pengaproblem?
Jag tror att om människor hanterade sina icke-pengar-problem så att de slutade använda sina pengar till att spendera dem på onödiga saker som egentligen inte gör dem lyckligare så hade sannolikt snarare fler än färre valt att spara till FIRE eftersom bästa sättet att hantera överskottet i ekonomin som då uppstår är en global indexfond, och efter ett antal år visar det sig att man kommit i mål.
Det här är samma misstag som att påstå att man visst kan överträffa ett relevant index genom stockpicking. Jag hänvisar till Paradox of Skill, som en bra poddare jag följer har gjort ett avsnitt om för några år sedan. ![]()
De som har en trasig Locus of control saknar förmågan att avgöra om det är värt att lägga tid på något, att stånga sin panna blodig mot ett mål som högst troligt inte går att uppnå för den personen. Det är förstås den här typen av personer som då och då blir miljardärer, men även om det bara är någon fraktion av en promille som lyckas, så är det dem man hör talas om. De som aldrig lyckades är man inte medveten om på samma sätt. Tänk vad mycket alla dessa personer skulle kunna fått gjort om de riktat sin energi på rimligare mål!
Ja, precis. Man gör i vissa fall enligt mig “fel sak på rätt sätt” istället för “rätt sak på rätt sätt”. Eller som @Jonathan.S brukar rätta mig med - man har inte definierat och undersökt problemet tillräckligt tydligt.
Och återigen, allt är okej. Jag har inget investerat i att folk ska göra annorlunda. Det är bara en tanke från att ha varit på resan nu i snart 15 år och typ en sak jag önskar jag visste när jag började.
Jag håller helt med om det fetstilta. Men inte sen. Om folk hade hanterat sina icke-pengar-problem och spenderat de pengar de har på det som gör deras liv på riktigt rikare (dvs i linje med sin kompass) så hade FÄRRE känt ett behov att spara till FIRE… För om livet är bra och allt jag vill idag - varför då ett behov eller önskemål om FIRE?
Jag kan ju bara relatera till mig själv och jag lyckades bli FIRE när jag var 50 utan att varken haft det som mål eller behövt göra avkall på det materiella livet, resor och upplevelser med barnen när de var små.
Det finns nog många svar på frågeställningen beroende vem man är och vad man vill med livet.
Lycka till till er alla. ![]()
Jag hade exakt detta andra mål. För mig innebar det att gå från ett jobb som liknande konsultverksamhet (revisor) till att sadla om med att fortsätta jobba inom ekonomi men inom ett bolag. Detta jobb byte ledde till att min nuvarande arbetsgivare betalar mig mer men kräver färre timmar. De var med andra ord beredda att betala mig mer för att umgås med min familj.
Detta har även lett till stora delar av ditt sista stycke. nu kanske det inte är möjligt inom alla yrken/områden att göra denna typ av byte. Men möjligheten kan finnas. Är den löneintjäning du har nu en nivå du måste bibehålla eller kan alternativintäkten med ökad tid med nära och kära vara värd en något lägre lön?
Hoppas att du hittar bra sätt att lösa de problem du har och att du når dina mål med mer tid med fru och familj. Det om något skapar iaf för mig livskvalité.
Detta är ju det egentliga problemet. Blir det effektivt att gå ner i intjäning / arbets timmar nu eller är det bättre att köra på full fräs med de väldigt bra kontrakt vi båda har just nu ? Vi är rätt nära FIRE nu och jag tror inte vi kan komma någonstans ens i närheten av samma peng per timma om vi byter form. Tyvärr.
Jag kan inte komma på några sätt att lösa problemet “finansiera mitt liv” utanför FIRE utan arbetsgivare/eget företag, har du idéer? Jag jämställer lönearbete och eget företag, det är samma sak men i olika former. I eget företag har du ingen arbetsgivare som bestämmer, den byts ut mot kunder som ställer krav och leveranstider.
Men den situationen tror jag då snarare att ett perspektivbyte kan vara på sin plats
Ni har gemensamt jobbat ihop en så stor inkomstkälla att ni nu är nära FIRE. Det är långt ifrån alla som någonsin kommer i en så bra situation. Det kan kanske låta hårt men om detta är era problem att du jobbar i en roll som du egentligen inte brinner för men du tjänar riktigt bra pengar hade många bytt problem med dig. ![]()
Stanna upp, njut av det du har. Inse vilket fin sits ni sitter i, även om den inte upplevs perfekt. Förstår att detta knappast är någon tröst men jag har ofta blivit hjälpt av att försöka se på mina problem ur nya infallsvinklar. Mina har tenderat att bli ganska små och mer lätthanterade då, även om de känts enormt betungande innan. Förhoppningsvis kan detta hjälpa även dig/er.
Eftersom vi lever i ett av världens rikaste länder kommer det bli massa pengar över om man slutar lägga pengarna på icke-pengar-problem. FIRE blir då en konsekvens ett levene där pengarna inte används till onödiga saker då man löser sina icke-pengar-problem med andra medel än pengar.
Det behöver alltså inte ens vara ett något man gör avkall ifrån att uppnå, utan mest att pengarna hamnar där (i FIRE). Tror du brukar säga att det enda man behöver spara till är bil, bostad och pension. Detta är pensionssparandet. Sen kan man välja själv när det är dags för pension, och man kan även välja själv vad man vill sysselsätta sig med som “pensionär”.
Går såklart att hävda att det är onödigt med pension och att man ska jobba tills man är för sjuk för att inte kunna arbeta längre, och då få permanent sjukersättning (istället för ett pensionssystem). I många fall går det säkert att hitta ett arbete som känns meningsfullt och tillför lycka i ens liv.
Men nu verkar ju ändå pension var ett koncept som gillas (även om det också finns många som mår sämre av att gå i pension då de blir av med sitt sammanhang).
Ja visst, jag skulle aldrig klaga och är väldigt nöjd med vår situation. Min enda poäng här var att ibland, kanske FIRE är rätt problem att lösa. Om det är ett viktigt steg i någon form av livsplan
och alltså inte ett symptom på att något är sjukt.
Ett litet kul inslag i tråden bara
Fantastiskt kul ![]()
![]()
“Det får du ta på dig.”
Och jag tänker precis tvärt om… Har därför bytt jobb ett antal gånger när jag känt att det inte längre kunde “tillgodose mina intressen och det jag vill utveckla”. Har för min del inneburit ungefär 6 år i snitt på varje jobb och inneburit att jag hela tiden kunnat utvecklas och göra det jag ville och dessutom utan att göra några som helst avkall på vad jag velat göra på min fritid. Inklusive familjen, boende, resor, etc. etc.
Som bonus kan jag nu som 61-åring ta ner jobbskylten och konstatera att jag kan fortsätta göra precis vad jag vill och kroppen orkar med tack vare en större buffert än jag hinner göra av med. Som exempel är det just nu fågel och naturfotografering jag fastnat för där kikare och kamera mm hamnade på en normal årslön (innan skatt). Inte för prylarnas skull i sig utan helt enkelt för att kvalité kostar mer inom det området.
Livet har med tiden lärt mig ungefär det som min far alltid sa till mig när jag var liten; “se till att du alltid har en god marginal (buffert) inför framtiden då det sällan blir som man tänkt”. Min livsplan har därför hela tiden inneburit att alltid ha ett hyfsat sparande och försöka ha roligt och sen har resten löst sig av sig själv. Kanske inte passar andra men ett livslångt gnetliv och inte kunna ta ut svängarna och njuta av livets goda hade inte passat mig…
Ungfär som:
Jag byter också jobb titt som tätt när löner sackar efter och jag inte känner att jag utvecklas tillräckligt mycket i min karriär, men det jag jobbar med är ändå inget jag helst av allt skulle vilja göra på min fritid. Tvärtom, jag hade aldrig gjort det jag gör på jobbet på min fritid. Det finns inte heller några potentiella jobb som passar in på det jag vill göra på fritiden.
Man kan väl konstatera att det finns en del som strävar mot FIRE av “rätt” anledning och en del som gör det av “fel” anledning. Alla som strävar mot FIRE borde ta ett djupt samtal med sig själv (det behöver inte tas i tråden) och fundera över vilken kategori man faller inom. De som gör det av fel anledning borde ta till sig trådstarten och fundera på alternativ till FIRE. Övriga kan bara fortsätta som de gör.
För egen del strävade jag tidigare mot FIRE av fel anledning, dvs jag vantrivdes på jobbet. Nu har jag bytt jobb och känner inte samma behov av FIRE men strävar ändå mot det. Skillnaden är att det inte gör något om det tar längre tid. Innan ville jag hellre investera än åka på resa med familjen. Nu skjuter jag hellre lite på FIRE för att kunna resa med familjen. Det behöver alltså inte vara antingen eller. Svaret på frågan kan ju vara att “ja, jag ska fortsätta sträva mot FIRE men nej, det behöver inte ske så fort som möjligt”.
Men jag tillhör också de som känner att jag inte skulle fortsätta med nuvarande jobb om jag inte hade fått betalt för det. Jag vill ju göra lite ditt och datt, träna lite, luka lite, städa lite, läsa lite, vandra lite, resa lite, lite småprojekt här och där… och framför allt vill jag bestämma själv när och vad och hur mycket jag gör det. Jag har svårt att se hur det skulle ge tillräckligt stora inkomster för att finansiera mitt liv.