Tack för en välskriven kommentar. 
Det jag ibland har svårt att förstå är hur många har det jätte lätt att sätta upp mål inom vissa områden men svårt att sätta upp mål inom andra områden.
Liksom att sätta upp mål att jag ska uppfostra mina barn till att bli Icke kriminella, självständiga och genomgående bra människor är lätt. Sen följer de flesta den vägen mot sitt mål under barnens uppväxt, ibland blir vägen snårig, man träffar på en vägbom eller andra hinder men man löser problemen som uppstår efter bästa förmåga.
Men så fort det handlar om exempelvis ekonomi så blir det plötsligt mycket svårare. Min personliga tolkning är att man sätter för detaljerade mål samt att man inte tar sig tid av att njuta under resan mot sina mål.
1 gillning
Jag sitter i precis samma sits som @Gabriel och @Zaphod: jag har ett jobb som jag är väldigt bra på, som jag ständigt får uppskattning för, som jag får otroligt bra betalt för, men som jag gärna hade sluppit jobba med. Anledningen är att med jobbet följer en hel del utmaningar som jag inte brinner för att lösa eftersom det är någon annans problem som jag förväntas lösa åt dem.
Om jag vore ekonomiskt oberoende hade jag inte jobbat med det. Samtidigt är det ett jobb som jag kan uthärda tills jag blir ekonomiskt oberoende. Jag mår inte dåligt av jobbet, jag har en bra balans mellan jobb och fritid, jag sover bra om nätterna och jag klarar av att hantera alla utmaningar som jobbet leder till, och jag gör det på ett sätt som jag vet uppskattas.
Jag har också bytt arbetsgivare/uppdragsgivare när jag känt att jag fått nog, och har även bytt roller på vägen. Dessa byten har nog räddat mig många gånger från att gå in i väggen. Men efter alla dessa år börjar jag känna att lönearbete nog inte blir bättre än så här. Därför drömmer jag också om ekonomiskt oberoende. Inte för att jag måste utan för att jag vill, och för att jag kan.
Idag lever jag det liv jag vill utan några kompromisser, varken sociala eller ekonomiska. Om jag skulle sluta jobba skulle jag nog fortsätta leva samma liv, men jag är också nyfiken på vad jag skulle använda mina 40 timmar i veckan till om jag inte behövde jobba. Det vet jag inte idag men ser väldigt mycket fram emot att ta reda på.
Med andra ord strävar jag inte mot att leva ett bättre liv utan snarare mot att leva ett friare liv.
10 gillningar
Och hur vet du då att du skulle må bra eller bättre av att ha 100% fritid!?? Om du nu trivs bra på jobbet och på fritiden (16 av 24 timmar) och sover resten.? Oavsett vem eller vad man är kommer det att bli svårare och svårare att “gå tillbaka” om man skulle ångra sig ju äldre man blir (ser om inte annat särskilt bra ut i CV’t…). Samtidigt som risken är högre att man råkar i någon form av trubbel om det sk*iter sig av någon anledning.
Den som hittar koden för att kombinera arbete och fritid med resten av livet kommer alltid att ha chansen att välja, den som gör ett tidigt val att gneta hela livet får det definitivt svårare att ånga sig! Om man nu inte har har en rejäl förmögenhet av någon anledning eller vinner på tips…
1 gillning
Känner en hel del människor med sådan och har även jobbat med en del av dessa professionellt och jag kan ju säga att en stor påse pengar löser inte alls så många problem som man tror. Tvärtom blir det ofta bara en förstärkare. Dvs den bara ökar volymen på allt det som man hade innan - både det som är bra och dåligt.
Men återigen, jättesvårt att ge bort innan man har sett eller upplevt det själv. Här är ett 6 år gammalt avsnitt på ämnet som fortfarande är aktuellt.
2 gillningar
Puh. Har nu läst hela tråden.
Massor av kloka perspektiv på livet här, men detta måste ju vara skolboksexempel på ”personer som pratar om en definition man inte är överens om med olika ingångsvärden och olika värderingar”. Är inte superlätt att ”lösa” detta då. Ungefär som den politiska höger-vänster-skalan fast mycket trevligare ton 
Jan, ditt inlägg har mycket kloka tankar men är också präglat av hur du lever ditt liv och vilka värderingar du har. Som exempel: Du kommer från en situation där du vet att pengar kan, och troligen kommer fortsätta, komma till dig. Du trivs med ditt jobb och ditt liv. Du har en tydliga entreprenöriell drag. Kanske inte superkonstigt att du landar i den slutsats du gör. För dig resonerar inte FIRE, oavsett exakt definition.
Överlag är jag positiv till den del av ditt resonemang som handlar mer om ”bottom up” än ”top down” i termer livsdesign. Du använder lite andra begrepp men utgångspunkten är att bygga sitt liv mer utifrån en insikt om olika typer av behov och värderingar. Dvs att utgå från värderingar och förstå sina nivåer av lycka i förhållande till pengar.
Då stämmer det nog att för en person som dig så får man ett lyckligare liv med ”mindre kapitalbehov” jämfört med att leva på kapitalet. Med den traditionella FIRE-resan är det ganska mycket ”top down”, alltså att man utgår ifrån ett slutmål och säger att det ger bäst förutsättningar. Det finns såklart en stor risk med det, och man utmålar utfallet som svart/vitt till delvis i onödan. Det som dock brukar ske i praktiken är att de personerna sedan justerar tillbaka sin livsstil för att hamna någonstans i närheten av där du är eller vill vara.
För någon som vantrivs på sitt jobb, inte är entreprenör, har andra personlighetsdrag och ser ett stort inneboende värde i att jobba mot ett extremt sparmål är det väl onödigt att kritisera det livsvalet. Det är inte heller svårt att förstå varför den person väljer ”top down”-metoden eftersom man kanske inte upplever sig fri att göra andra val på det sätt som du med rätta gör.
Jag återkommer ofta till begreppet livsdesign som något fler borde ägna sig mer åt. Det kan innehålla många olika verktyg och både små eller mer radikala justeringar och val. Att leva i enlighet med uttalade värderingar tror jag är mycket kraftfullt, oavsett vilken väg man väljer. Du gör tydligt detta och det är bara positivt!
Ibland känns det bara som att begreppet FIRE i dessa kretsar leder till mer skada och förvirring än nytta. Men jag återkommer till att att det i grunden är positivt att folk får upp ögonen för vad ekonomisk frihet kan skapa, och att det är nåbart för många fler än man tror.
11 gillningar
@alternativtliv - stort tack för en jättefin, klok och spot-on-analys. Har inget att tillägga. Tack! 
2 gillningar
Tack! Trots några stavfel efter ett par glas vin
3 gillningar
FIRE verkar vara ett alldeles för brett ord/uttryck som betyder olika för olika personer.
Följande inlägg från en annan tråd definiera hur jag ser på det
5 gillningar
Men vissa problem löser absolut en stor påse pengar. Mitt största problem är att jag tycker att det är jobbigt att gå upp tidigt på morgonen, trots att jag är en morgonmänniska. En stor påse pengar hade löst det problemet eftersom jag då inte hade behövt gå upp tidigare än jag vill.
1 gillning
Mitt förslag är att testa genom att ta tjänstledigt.
2 gillningar
Faktum är att kanske våga dra det lite till är mer autentiskt. Att säga upp sej, utan inkomst, lämna in datorn osv och bli avtackad.
Efter 6-12 månader så kommer utmaningarna.
Alla andra jobbar, social ”utanförskap”, ingen som ringer osv.
Jag pratar bara rent jobbmässigt. Det är svårare än många tror, och man måste ha en plan för att hantera det.
Det mest normala är att dessa utmaningar dyker upp förr eller senare.
5 gillningar
Ja, det är också ett alternativ.
Utan att själv, frivilligt och på eget initiativ, ha provat att vara arbetsfri är det svårt att veta hur det är.
4 gillningar
Det är säkert beroende på personlighet och vad man söker efter. Jag var ledig 12 månader på prov och upplevde inte att jag förlorade någon vän eller sociala kontakter. Tvärtom faktiskt blev det tid att socialisera mer och ha mycket mer kvalitetstid. Det största förbättringarna jag upplevde var på hälsa och minskad stress. Jag kunde köra ett löp pass eller simning (när det var för varmt för löpning) varje dag. Generellt välmående var väldigt mycket bättre.
För mig var hela upplevelsen fantastisk och jag ser fram emot att göra mer egna projekt istället för andras.
7 gillningar
Jag tror det är lite beroende från person till person, jag känner folk som älskar att ej behöva jobba och ej gjort det större delen av sina liv de har dock alla någon gemensamt och det är att de har hobbies etc som håller dom upptagna jag har två exempel ena håller på med fiske och det enda han gör hela dagarna är att vara ute med sin båt o fiska han har gått på bidrag under långa perioder och testar på lite jobb men märker snabbt att han tröttnar och väljer då att leva på lite mindre (bidrag) men har mer tid till fiske 
Och är det någon jag känner som har stort socialt kontaktnät så är det nog han, han är en av få vänner som brukar svänga förbi folk släkt/etc sporadiskt på vardagar o hälsa på över en kopp kaffe
2 gillningar
För mig är den bästa ledigheten när alla andra jobbar!
Jag hoppas på att sluta jobba om fem år, är 52 nu, och då kommer jag behöva planera in egen ledighet trots att min hustru då är pensionär och ledig. Jag har behovet av att vara ledig helt själv!
4 gillningar
Spännande sammanfattning. Som en entusiastisk sparare med en plan som jag själv trodde var klassisk straight up bog standard FIRE, så känner jag ändå inte igen mig någonstans i den
Prova detta:
Vantrivs på sitt jobb → Trivs på sitt jobb
Inte är entreprenör → Är ex-entreprenör
Har “andra” personlighetsdrag → Har genomsnittspersonens personlighetsdrag
Extremt sparmål → Gör inga uppoffringar alls men investerar smart
Dvs om i princip alla förutsättningar är helt tvärt om men:
- Planerar att sluta lönearbeta tidigt (RE) och leva på sitt eget ihopsparade kapital (FI) → FIRE
Var passar man in då ???
Jag håller med om en sak, det finns ingen poäng med att kritisera någons livsval. Det är vad politiker gör, de har en agenda för DIG.
2 gillningar
Jag håller med. I ett försök att förenkla detta kan jag ta en vän som exempel:
Han gillar att spela golf, han spelar golf i princip jämt året runt numera (ej i svenskt klimat då), han lever av tidigare intjänat kapital (ej något bidrag eller liknande). Han är under 40 år och har i övrigt ett vanligt (men lyxigt) familjeliv. Inga pengar kommer från golfen vad jag vet vissa pengar har han inte helt själv tjänat ihop dock.
Måste man säga att hans val att spela golf non stop är nån slags symptom på något sjukt, att han har någon oro eller vantrivs eller borde lösa något slags underliggande personligt problem ? Han vill nog inte ha mer jobb eller andra problem, han verkar nöjd med den set-up som han redan skapat för sig själv.
Kan man inte bara säga att det är OK att kan gör det valet ? Jag skulle till och med vara lite positiv och säga kul för honom om det är det han vill
Alternativt, är problemet ett annat: Kan man se det som att hans livsval är helt OK, men det vore fel om han hade behövt spara mycket för att spela golf året runt ? Då hade det varit bättre att han hanterat andra problem istället för att spara sig till golfen ? Om detta är kritiken, så tycker jag inte alls att den har direkt med FIRE att göra.
1 gillning
Hallå!
Tror mest vi missförstår varandra. Det var verkligen inte ett försök att samla alla individer i någon av de två grupperna jag målade ut, de var avsiktligt spetsiga och bara för att tydliggöra min poäng Jag lever FIRE och kategoriserar mig själv mycket mer precis som just du gör. Så det hoppas jag vi kan släppa.
1 gillning
OK jag fattar, det kanske är så att de vanligaste FIRE typerna är de du målar upp, jag vet faktiskt inte. Är vidare nyfiken, vad menas med top down eller bottom up i detta kontext?