Alla människor har inte samma mål med livet.
Det finns framgångsrika egenföretagare utan högre utbildning.
Alla människor har inte samma mål med livet.
Det finns framgångsrika egenföretagare utan högre utbildning.
Meningen med livet.
Vad är det som lockar med att sluta jobba? Du väljer pension vid 35 istället för:
Vad tänker du ska stå på din gravsten - och vem ska vårda den efter dig?
Den framtid som många verkar sukta efter har tidigare kallats “sjukpensionär”. Slipper jobba men har bara lite pengar att röra sig med.
Jag skulle se dina tillgångar som en tillgång. Du kan med en grymt bra start se till att under resten av livet kunna sätta guldkant på vardagen.
Bra jobbat till och börja med.
Jag tex har aldrig varit säker på vad jag vill jobba med, eller varit bra på att sitta i skolbänken.
Jag har i dagsläget ett relativt bra jobb där jag drar in nästan 25 efter skatt(inte jämfört med dem man läser om här men), plus extra knäck och utdelningar. Jag funderade på att “luffa” då jag tidigare klarat av att hålla mat öl och hund utgifterna på ca 1000kr per månad och älskar att vara ute och “för att se om jag klarar det”. Men det sket sig och nu har jag sambo och snart två barn. Och mycket högre utgifter och kommer troligtvis nå fire om 15 år istället.
Auktoritets problem är mitt problem. Hade eget ett tag men la ner då jag inte kunde med att staten skulle ha en bit av MIN kaka. Vilken resulterade i att jag drog mig från att fakturera
Hoppas detta gett dig ett annorlunda perspektiv, och lycka till. Barn är väldigt roliga dessutom
Jag tänker att du i stora drag inte missar något. Att det finns en möjlighet att bli ekonomiskt oberoende genom att ha driv och högt månadssparande stämmer.
Det som de allra flesta saknar är något eller några delar av detta. Jag skulle också säga att de allra flesta saknar kunskapen att det är möjligt att med månadsparande nå så pass långt. De flesta avfärdar ett sånt påstående på liknande sätt som om man pratar om enhörningar eller änglar. Därför försöker de allra flesta inte nå dit.
Lyssna inte på majoriteten här som säger si eller så. Kör ditt race och ös på mer om du vill gå tidigare. Bestämmer ni er för barn kommer kalkylen att ändras men det är okej. Du har redan garanterat en tidig pension på ett eller annat sätt, så även om dina utgifter stiger med åldern och förändrad livssituation kommer du att kunna gå en bra tid innan riktålder oavsett.
Och även om din situation förändras, fortsätt åtminstone löneväxla och betala ISK-skatt från arbetsinkomsten så kommer dina 2+ Mkr växa “skattefritt” med ränta på ränta. Du har gjort bra ifrån dig och jag har väldigt liknande stats som dig men nu köpt en alldeles för dyr lya som äter upp halva inkomsten varje månad, men målet är att sälja snart o använda vinsten som insats till nästa och allt annat kapital in på globalfond. Tuffa på!
Det kanske gör dig lycklig, medans någon som blev gravid i gymnasiet ser livets lycka i sitt barn osv… Alla värderar och priorieterar olika saker vid olika tidpunkter, ditt liv kan också förändras snabbt, förlora jobbet, hamna i missbruk eller andra saker som drabbar oss människor.
Ta inget för givet!
Med det sagt så vet varken du eller någon annan vilken väg som är rätt att gå, vi siktar alla mot olika mål, en del når sina och andra inte.
Känner inte dig, men att pensionera sig vid 35 skulle inte jag klara av, självklart hade det hade varit skönt ett tag men sen hade rastlösheten tagit över.
Jag har inte sett att någon suktar efter att vara sjuk. Det gör en väldigt stor skillnad om man är frisk istället för sjuk.
Jag skulle gärna sluta jobba. Har aldrig längtat tillbaka till jobbet efter en semester och känner ingen glädje när väckarklockan ringer. Har för länge sedan varit arbetslös i ett par år och kände aldrig någon längtan efter att gå till ett jobb, men ville gärna få en riktig lön.
Alla som börjar tidigt och sätter av en stor del av sin lön (40%+) kommer per automatik klara normala FIRE-mål.
Det jag tror du får vara försiktig med är att du är så van att vara sparsam/snål med dig själv och ha extrema sparmål att du kan ha svårt att slå på och leva bra/normalt när du väl ska sluta jobba.
8 miljoner kan ju alltid bli 10 miljoner. 10 miljoner kan alltid bli 15 miljoner.
Var generös med dig själv. Låt det inte ta över ditt liv när du är mitt uppe livet.
Välkommen till forumet! ![]()
Jag tycker inte du är provocerande, men däremot lite ungdomligt naiv kanske…
Livet. Det är livet som händer längs vägen. Livet kastar diverse skruvade bollar mot dig och hur du än svingar så blir det inte helvarv som resultat varje gång.
Jag tror också du ska läsa på mer kring både 4%-regeln och hur ekonomiska cykler fungerar över tid. Det kommer att ge mer perspektiv på verkligheten. Jag försöker inte låta snusförnuftig, bara tipsande, om du nu är tvärsäker på ditt resval.
Sedan håller jag med om att mycket handlar om att rätta mun efter matsäck, men då ska ju eventuell partner och eventuella barn vara med på det tåget. Det är inte givet att de är det.
I övrigt är det ingen poäng att predika för de som inte är intresserade av att sluta jobba. De gör sina val. Du (och jag) gör våra.
Lycka till, men snåla inte bort din ungdom heller! ![]()
Låg nivå. Sluta tramsa. Är väl en ganska distinkt skillnad till att gjort sig ekonomiskt oberoende vid ung ålder och vara frisk än att vara sjukpensionär och beroende av att andra sköter ens försörjning.
Det där är det som förmodligen gör att jag kommer att jobba lite längre än jag annars skulle ha gjort. Hade jag varit själv hade jag klarat mig på väldigt lite utan att lida av det men min hustru har högre krav än mig och då rättar jag mig efter det.
Kan du förtydliga dina boendekostnader? Förstår inte hur de kan vara bara typ 8000 kr i månaden? Du skriver att 300 000 är bundet i boendet, antar då att du har lån på typ 3 Mkr? Bara räntekostnaden borde bli ungefär 8000 kr i månaden. Plus årsavgiften i föreningen som man kan anta ligger på typ 4000 kr/mån. Jag får inte ihop det.
I övrigt noterar jag att 16 000 kr i totala utgifter är en tämligen extrem spartansk livsstil, och där har du nog svaret på varför “ingen” annan gör så ![]()
Skittrist att ha gett avkall på massor och så bli överkörd av en buss när en är 35 år och skulle börja använda slantarna.
Tänker att många helt enkelt inte gör samma val. Själv pluggade jag direkt efter gymnasiet men många vänner jobbade extra och reste ut i världen 1-2 år medan de funderade över vad de ville utbilda sig vidare till efter studenten. Jag läste en utbildning som inte hade några framtidsutsikter så började sedan jobba inom ett annat fält, tjänade bra men visste inget om investeringar och sparade 15 år i en blandfond med avgift på 1,4 eller mer som banken rekommenderat. Studerade också igen, men det blev en krokig väg till rätt yrke och till sist en hyfsad lön. Min story är knappast unik. Att resa några år eller välja en utbildning baserat på intresse och inte på arbetsmarknaden eller som leder till hög lön kan inte vara särskilt ovanligt. Du har gjort många smarta val hittills så lycka till med den väg du väljer framåt!
Boendekostnaden låter ju rimlig, han har sambo. Har de köpt för 3 Mkr och har 15% insats (han 300, sambo 150) har dom lån på ca 2.5 Mkr. Han är 26 så flyttade nog dit för inte så länge sen, vid rörlig ränta har de nog 3% i dagsläget samt 2% amortering vilket efter ränteavdrag blir 8,5k/mån typ. Avgiften kanske är på 4k, gissar att de bor i en tvåa, så är det totalt 12.5k/mån delat på 2 pers dvs hans del är 6.25k/mån. Sen har han CSN på förmodligen en tusenlapp, försäkringar, a-kassa, mobiltelefon, han kanske unnar sig spotify och netflix, så blir det i runda slängar 10’ i månaden för hans del av kakan. Låter rätt rimligt tycker jag!
Matten går inte ihop. Du utbildade dig i 5 år efter gymnsiet, dvs till 24. Du har aldrig fått pengar av nån annan men har över 2 miljoner i tillgångar nu, trots att allt sparande tills för två år sen gick in i bostaden?
Syftar du på punkt 7?
“Pga. mitt sparande hade jag nog till handpenning på bostadsrätt i storstad direkt efter studier (bor ihop med sambo, 50/50 split)”
Det låter inte som att han sparade ihop till enbart en handpenning under studietiden…
Skulle vilja ge en heads up till OP - se till att du diskuterar frågan om barn med din sambo. Det är ingen biologisk klocka som tickar för dig att tänka på, vilket ger dig förmågan att tänka på barn först när du är 35 och nått din första FI-milstolpe, men för henne kommer det nog börja krisa redan om något år. Gissar då iofs att ni är nära i åldern.
Hon kan dels säga att hon inte vill ha barn nu men plötsligt ändra sig när hon inser faktum, eller så kan själva grejen hända plötsligt. Sitt med dig själv lite också och fundera på vad som är viktigt i livet för dig och att ni är on the same page ang allt. Är ni inte det så får ni antingen kompromissa (det lär bli du som får göra det) eller gå skilda vägar.
De flesta känner helt enkelt inte till FIRE och är mer intresserade av annat i livet än ekonomi som ses som tråkigt hos de flesta. Normen för vad ett bra liv sägs vara är fortfarande att jobba sig till materialistiskt välstånd och skaffa hus, bil, partner och barn.
Ja, det är lika jobbigt varje gång man blir överkörd av en buss. ![]()