Amorteringen i ditt exempel är 3 %, men oavsett är det ju inte en kostnad så den får vi anta att OP inte räknar som en sådan
3% ränta på 2.5 mkr: 6.25k/mån, 4.375k/mån efter avdrag
2% amortering 4.167k/mån
= 8.5k/mån
Jag räknade alltså med 2% ej 3% amortering
Jag vet, men jag menar att amorteringen ska vara 3 % i ditt exempel. Alltså, om du antar att de har lånat 85 % måste du räkna med 3 %. Dessutom räknar du amorteringen som en kostnad vilket är fel.
För övrigt nämner OP inte att han är sambo så det är lite wild att anta?
Som någon påpekade går inte heller matten för current state ihop om OP inte har haft en väldig tur på börsen (långt mer än globalindex)…
85% belåning innebär att du måste amortera 2% om inte din årsinkomst multiplicerat med 4,5 understiger det totala lånebeloppet. Sen räknar jag på samtliga månatliga förpliktelser och har inte menat någonstans att amorteringen är en regelrätt utgift. Poängen var att hans del av kakan för bostaden enligt angivelse är fullt rimlig, då även med amortering inkluderat.
Jo i första inlägget står att han delar 50/50 med sambo…
Tycker hans matte går bra ihop, han har säkert inte bara pluggat men också sommarjobbat och deltidsjobbat och investerat. Börsen har ju gått mycket fint senaste årtiondet. Har han lagt undan 10k/mån i 5 år blir det 600k insatt kapital som säkerligen fördubblats under investeringsperioden. Nu har han dessutom jobbat heltid i 2 år och säkert skyfflat in mer och mer, tycker inte alls det låter konstigt.
Jag är i en mkt liknande sits som TS och tyckte det var väldigt frustrerande att jag gjorde ett tydligt utlägg på hur jag skramlat ihop 1 miljon till kontantinsats men banken tyckte det verkade orimligt. Vissa gör ekonomiskt rätt från början genom att spara under studietiden och utbildar sig till ett bristyrke och bor i storstad, har låga utgifter och får bra lön direkt efter plugget.
3 gillningar
Trist att bli ifrågasatt av banken för ditt sparande. Hoppas att det löste sig.
1 gillning
Ah missade samboskapet!
Han (endast han) sparade 5000 (inte 10 000) i månaden vilket ger rakt 300 000, säg lite drygt detta med lite sparkontoräntor. Allt gick ju sedan in i bostaden! Dvs sparandet började från 0 för typ 2 år sen, möjligen fanns lite extrajobbspengar men det är ju inga summor. 25000 i månaden ger rakt 600 000 och börsen har ju inte avkastat 200 % på 2 år.
Dessutom räknar han som sagt FIRE för sig själv endast vilket är väldigt konstigt. Han kan spara mycket nu pga samboskap men sen när det är dags att bli FIRE så är det bye bye? 
1 gillning
Jag tolkar det inte som så att han endast fick ihop en kontantinsats på 300’ under studietiden (5 år). Han skriver att han sparat 5k/mån av CSN men inte att det var hans totala sparbelopp under dessa fem år
Nej han skriver inte “sparade 5000 kr av CSN”. Däremot skriver han att han sparade 5000 kr i månaden, och därtill att han enbart levde på CSN, vilket är ungefär 10 000 kr/mån. Alltså levde han på 5000 kr och sparade undan 5000 kr.
Bara hyran för det billigaste studentkorridorsrummet är nog 3000 kr, att leva på 2000 kr i månaden är inte möjligt. Det är rätt mycket i OPs inlägg som är märkligt. Känns fabricerat, överdrivet, eller oavsiktligt slarvigt.
1 gillning
För ett antal år sedan, när jag inte kunde jobba pga belastningsskador men pga avsaknad av diagnos inte heller kunde få pengar från Försäkringskassan, levde jag då och då på 500 kr i månaden efter att boendet var betalt. Det blev mat för 15 kr per dag, och sedan hade jag 50 kr över i månadens slut att spendera på vad jag ville, t ex toapapper. 2000 kr hade känts extremt lyxigt för mig då.
1 gillning
Har svårt att tro på detta, sorry. För det första, 15 kr per dag innebär att man bara äter nudlar. I 5 år…? För det andra så finns ju fler nödvändiga kostnader. Internet, telefon? Okej, låt oss skippa det. Transport? Kläder? Tandkräm? Deo? Ingen hygien alls? Bara toapappret kostar ju mer än 50 kr per månad…
2 gillningar
Det blev mycket linser, pasta, och hembakt bröd. Internet och fast telefon ingick i min månadsavgift. Jag cyklade överallt på de billigaste begagnade cyklar jag kunde hitta eller gick ifall cykeln var trasig, och köpte inga nya kläder såvida jag inte var tvungen.
“I 5 år” vet jag inte var du fick ifrån, men det var ett antal månader jag var tvungen att sänka utgifterna till 500-kronorsnivån. Oftast hade jag lite mer, men så mycket som 2000 kr brukade jag definitivt inte spendera.
2 gillningar
Obs bara en personlig reflektion. Jag tycker helt enkelt folk som har prioriterat äventyr i ung ålder är roligare att umgås med. Man lär sig mycket av att typ bo i paris och jobba som servitör och läsa klassisk skönlitteratur på caféer, spara ihop till en resa och bila genom USA med några kompisar, spela musik osv. Det ÄR inte samma sak att göra allt sånt när man är 35+. Därför tror jag många börjar spara senare.
9 gillningar
Referade till OP som studerade i 5 år. Han påstår sig (indirekt) ha levt på 2000 kr i månaden 5 år. Jag vidhåller att det inte är möjligt. Uteliggare får nästan 4000 kr i månaden i socialbidrag!
Bara studentlitteraturen kostar några hundralappar i månaden utslaget. Som student behöver man nog en mobiltelefon också. Och köpa en ny efter 4 år. Och kanske en cykel. Som blir snodd. Och kläder. Och hemförsäkring. Och åka hem till mamma å pappa ibland. Kanske ett läkarbesök någon gång. Gymkort?
Bankernas studentbudgetar räknar med att enbart maten kostar 4000 kr i månaden.
Hur har man 55000kr i lön efter endast 2 eller 3 år in i sin karriär? Det är nästan en lön för seniora inom mjukvaruutveckling. Den lönen är mer än vad 88% av hela befolkningen tjänar.
1 gillning
Stämmer absolut. Gjorde massa saker när jag var yngre roadtrip just till kust genom usa. Bodde i olika städer små och stora, testa även bo i kollektiv och bodde utomlands vid en tidpunkt. Studerade på några olika universitet och hade allmänt skoj. Hade jobb på lager, diskare osv. Hade aldrig mycket pengar men roligt varje dag.
Jag har nu uppnått fatfire och befinner mig på långresa med min fru och det är inte samma sak som när är man var yngre. Tiden när man är yngre är definitivt värd att ta tillvara på. Det är inget som går att göra senare även om man kan lägga ett par miljoner per år enbart i semesterkassan.
2 gillningar
Kan tipsa om en länk från Jan till en FIRE bloggare för några år sedan, där en amerikan gjorde FIRE med sin fru när de var 30.
Allt frid och fröjd och de red mot solnedgången kunde man tro?!
Nej, så blev det inte då livet kom emellan.
De var båda välutbildade och jobbade på högavlönade techbolag i Silicon valley. Och hade tänkt ut och planerat allt i minsta detalj.
Frun upptäckte tidigt efter de slutade jobba att hon saknade att kunna konsumera som de andra som jobbade kunde.
Fem år efter FIRE skildes de, hon tog med sig hälften av de gemensamma tillgångarna.
Han, som löptränade varje dag märkte att något inte stämde och fick diagnosen på en livsvarig kronisk sjukdom som kostade mycket att behandla regelbundet.
Han började jobba igen, och träffade så småningom sitt livs kärlek, en lågavlönad biblotekarie som han skaffade barn med.
Vid det laget hade han gett upp Fire, men det var ingen uppoffring för honom.
Jag minns att jag fick mig en funderare på att man har så mycket livstid kvar och faktorer som gör att livet förändras om man gör Fire när man är förhållandevis ung. Man har liksom inte testat så mycket eller levt ut sina drömmar tillräckligt, och har allt det framför sig.
5 gillningar
Det här låter ju inte så hett…
Du kan ju lika gärna investera i en spade redan nu och gå ut i skogen och gräva dig en grop på en gång så slipper du allt besvär.
2 gillningar
Vad jag missar i ditt inlägg är vad du vill göra? Du nämner bara vad du inte vill göra. Ett vanligt beteende i samband med FIRE-diskussioner.
Jag tror det är väldigt ovanligt att lägga till helt nya hobbies, vanor och beteenden när man slutat jobba. Snarar handlar det om att skruva upp/ner de hobbies, vanor och beteenden du har idag. Jag skulle vilja höra dina tankar kring detta, vad är din plan? Vad av det du gör idag skulle du vilja ha mer av? Är FIRE enda vägen dit eller har du fler alternativ? Annars blir det en ganska oinspirerande diskussion kring att leva på sparlåga.
Jag personligen hade inte valt att läsa en femårig utbildning för att sen sluta jobba efter tio år. Jag valde en utbildning för att jag gillar området och kan tänka mig att ägna dagarna åt det, tillsammans med andra människor som delar mitt intresse. Därmed inte sagt att arbetslivet är perfekt. Det är väl lite som med barn. Väldigt slitsamt men ack så givande. Att välja bort slitsamma saker är inte alltid det klokaste, förutsatt att man inte har en plan för att ersätta det med något som är minst lika givande.
Håller helt med här. Tiden mellan 20-30 (eller 40) kanske är den tid i livet man vekligen bara har sig själv att prioritera innan barn, familj etc (om man nu vill ha det).
Att lägga pengar på resor, se världen, köpa en dyr dator för det gör mig glad, äta ute med kompisar ofta, köra motorsport (kostsamt) etc kommer kanske inte tillbaks eller i vart fall blir svårare.
Det finns gott om tid att tjäna och spara pengar efter 30års ålder, då har säkert lönen och möjligheten att spara gått upp väsentligt!
De flesta vill nog inte sluta jobba vid 40, inte om de har ett meningsfullt jobb och ffa är det smart att leva livet när kropp och knopp är på topp 
Men är TS nöjd att spara, inte har kostsamma drömar/intressen och som vill lämna sitt jobb du pluggat 5år för so go for it. Men glöm inte att leva livet nu och inte i en eventuell framtid.
Spara lagom men njut av livet.
Its no mening of living, if you cant feel alive🙏
Alla har sitt sätt att leva livet 
5 gillningar
Det är lite det jag menar också. Man behöver hinna med saker för att kunna ta kloka beslut längs vägen. Detta säger jag inte för att dissa ungdom utan för att minns hur jag själv såg på världen runt 25.
Det tio efterföljande åren innehöll giftemål, barn, husköp, renoveringar, barn, skilsmässa och ny relation. Det gjorde åtminstone mig ganska ödmjuk. Lyckligtvis har jag sluppit större hälsoproblem.
Så, vilket många i tråden är inne på, man ska fundera vad man vill att livet ska innehålla och sedan se vilken väg till att nå detta är den bästa.
Är det att sluta vid 30, dra till Goa och hitta sig själv - so be it. Är det att sluta tillsammans med partner och barn i en egenrenoverad stuga i skogen - toppen. Är det att sluta vid 50, hänga på ekonomiforum och varva det med hälsa, skapande och reflektion - då funkar det också. 
8 gillningar