Jag har passerat mitt mål och planen är att hoppa av under våren så fort jag får ett lite bätter säljläge på börsen och sen lägga om strategin o sänka risken.
Har inte hittat nån svensk tråd om olika sätt att hantera vad man säger till folk som frågar vad man jobbar med.
Mitt intryck är att i dagens sverige bör man ligga lågt med detta. Det finns ingen anledning att gå runt och säga till alla att man har en stor hög med stålar. Frågan blir dock hur många ska man ljuga för och vad funkar bäst?
Löst bekanta från förr som man träffar på typ Arlanda eller SJ tåg är ju lättare det är bara säga nåt, typ sitt senaste jobb och byta ämne. Men jag tänker främst på löst bekanta i den lilla stad man bor i och som man kommer att träffa igen.
Jag kommer flytta direkt så i början blir det kanske lätt men ju längre jag stannar desto svårare blir det.
En variant är ju att hitta på nåt om eget företag och hålla sig till det eller dylikt men jag vet inte riktigt. Det känns iaf som det vore bra att bestämma sig i förväg o inte bara improvisera.
EDIT: Det är alltså säkerhetsskäl och jantelagsskäl som främst ligger bakom frågan.
Men man kan väl säga att man är Fire och lägger tid på sina intressen och sin familj?
När folk frågar mig vad jag jobbar med så svarar jag ”inget”, men jag har fullt upp ändå. Är sjukpensionär, så vila, värk och återhämtning tar mycket tid.
Men tror att bara du kan hitta ett svar som känns rätt och ett svar som är din sanning är väl enklast i längden.
Jag jobbade med X på Y men jobbar inte där på heltid längre. Eftersom jag börjat ta ut lite av pensionen så går det runt ändå.
Oftast nöjer jag mig med det och pratar om något annat som är intressantare.
Om det är någon som jag litar på, känner väl, som jag tror är intresserad och som inte blir avundsjuk så berättar jag kanske mer om FIRE och hur det är att leva som friherre och kapitalist.
Jag har också landat i att det är bekvämast att inte säga att man lever på kapital, även om alla som känner mig lite bättre vet att det är så. Nya bekanta får ofta, men inte alltid, successivt veta det indirekt om man känner att det kommer upp naturligt.
I mitt fall har jag ju några uppdrag som gör att jag kan gömma mig lite bakom dem, jag behöver ju inte säga hur pass lite tid de tar. Så jag är helt enkelt konsult inom xx.
Saknar man helt sådant kan man såklart säga att man tagit en paus från jobb, om man fortfarande har långt till vanlig pensionsålder. Det fungerar ju inte för alltid men under en period går det fint. Det behövs ju ofta en tid att landa i sin nya identitet så det är på sätt och viss dessutom sanningen.
Fotograf, många järn i elden, student, alltiallo, investerare, tar ett sabbatsår, friskpensionär, arbetslös, projektledning, konsultar, de är ganska vaga spår man kan gå efter. Tror man ska vara försiktig med att ge sken av att sitta på en massa pengar. Rykten sprider sig och för eller senare landar de hos fel personer på några få steg. Vips så kommer syskonbarnets kompis pappa som suttit inne för bedrägeri och utpressning knackandes på dörren…
Filosof kanske. Så vad gör du på dagarna. Filosoferar.
Eller vinprovare
Volontär
Fastighetsskötare, på sin egen fastighet.
Konstnär eller författare. Man behöver ju inte ha något färdigt verk att visa upp.
Friskopensionär
Eller engagera sig i någon förening man kan säga att man jobbar med.
Snickare emeritus.
Men överlag tror jag man mår bäst av att äga sin situation med stolthet. Nej jag jobbar inte längre.
Har sparat ihop så att jag kan leva på avkastningen.
Brukar bara säga att inte jobbar . Ibland får jag följdfråga på det och brukar då skämtsamt svara att det kändes tidskrävande och för strikt och tvingande så jag bestämde mig för det inte var för mig. Stämmer förvisso till viss del
. Ibland får jag följdfråga på det och brukar då skämtsamt svara att det kändes tidskrävande och för strikt och tvingande så jag bestämde mig för det inte var för mig. Stämmer förvisso till viss del 
