Jag tycker inte heller att ni ska oroa er, era jobb skapar en god trygghet och övriga delar är inte på något sätt alarmerande.
Tycker dock att ni ska försöka tänka om kring investeringar. Det är här som ni i er ålder kan skapa en riktig hävstång på era fina inkomster och vad som så småningom kommer vara en riktigt stark ekonomi. Försök bortse från det rådande läget och se denna typ av sparande som långsiktigt, oavsett världsläget. Kanske börja med ett för er mindre belopp, några tusenlappar i månaden?
Ja, det är väl så för många tyvärr… Man får väl bara försöka sitta lugnt i båten och rida ut stormen (om man har möjlighet till det). Men föräldraledighet gör det ju inte direkt bättre hellre som du säger
Har också funderat på det, du har kanske rätt! Börja smått och så får man öka senare Har bara känts läskigt nu då man vill ha så mycket som möjligt tillgängligt, men någon gång måste man ju börja.
Väldigt bra om man har en erfarna vänner/grannar man kan fråga. Då kan man med lite matrialgooglande få lite koll på vad som är en vettig offert och vad som inte är det. Inte glömma dock att många kunder betalat överpris och inte har koll på det.
Måste säga att ts situation ser riktigt lugn ut. Vi sitter med dryga 6 miljoner i lån. Köpte villa i stockholmsområdet för 11 msek tidigt 2020. Inkomst ca 75 k netto per månad. Brukar vanligtvis kunna ta det kallt men blev nervös häromveckan och band 75% av lånet till drygt 3,9%. Plötsligt blev det dyrt som helvete att bo, men åtminstone vet vi på ett ungefär HUR dyrt.
Ja så länge inte räntan drar iväg till 10-12%, låter det som satt ni klarar er. Tror inte jag är ensam när jag får en känsla av att någon hade behov att humble-bragga lite, läkare är ett speciellt släkte, helt sönderskolade och noll erfarenhet av “verkligheten” som nykläckt läkare.
Edit: Jag kanske är lite färgad av mitt yrke inom vård IT såklart, det skulle varit skrivet med “glimten” i ögat men jag ser ju nu att det blev lite fel i text. Det jag menade var att ni ofta har gått i skolan väldigt länge, och därmed har lite yrkeserfarenhet, nästan alltid från finare familjer med pengar, och dålig koll på hur dåligt ställt vissa har det, alltså ett ganska färgat perspektiv med hög IQ kortfattat.
Vad tråkigt att du uppfattade det så, då mitt inlägg var genuint. Jag har aldrig haft det särskilt gott ekonomiskt ställt, så även om inkomsterna har förbättras finns ofta tankarna/den ekonomiska ångesten kvar, vilket såklart är dumt. Jag är övertygad om jag ser en större del av verkligen än vad många gör i sina yrken, det är långt ifrån glamouröst, så kan inte hålla med om att jag är verklighetsfrånvänd. Med utbildningen har jag dock fått många läkarvänner som har läkarföräldrar osv (som de kanske kan låna pengar av om det skiter sig), så det är klart att ekonomiskt jämför jag mig nog en del med dom.
Jag uppskattar uppdateringen/förklaringen! Tycker dock fortfarande det är ganska fördomsfullt, det du beskriver finns absolut men upplever att det utgör en minoritet (och är ganska förlegat). Jag och min sambo är de första i våra familjer som pluggat på universitet (vi har inga familjepengar eller liknande). Vi började plugga tidigt men som många andra har vi jobbat på somrarna sedan tonåren inom hemtjänst, på fabrik, suttit i kassa mm. Vi har nu varit i yrket som aktiva läkare i drygt 5 år, och som sagt, har vi liksom alla som jobbar inom vården och träffar patienter sett mer av verkligheten än vad jag tror många gör.
Det är väl allmänt känt att läkarstudenter i hög utsträckning kommer från akademikerfamiljer, ofta med flera högskoleutbildade släktingar / föräldrar. Men jag känner att hela tråden fick lite fel fokus, ber ödmjukast om ursäkt för min dryga post lite för tidigt på morgonen.
Du har nog rätt i att läkaryrket är ett av de yrken som vanligast ”går i arv”; en av fem yngre läkare i Sverige har minst en förälder som också är läkare (färre bland äldre läkare), det innebär dock att fyra av fem yngre läkare inte har det. Men det sagt, att ha en eller flera läkarföräldrar eller akademikerföräldrar är inte detsamma som att vara verklighetsfrånvänd.
Poängen som gjordes ovan handlade inte om att vara allmänt världsfrånvänd utan ekonomiskt världsfrånvänd. Dvs vid vilken ekonomisk sits man kan behöva ekonomisk pepp och om två läkare med goda framtidsutsikter verkligen hör till dem som har det tufft just nu.
Jag har ingen åsikt i frågan men det var så jag tolkade argumentet.
Och det argumentet kan jag förstå. Jag tackar dock för den pepp, och alla de kloka kommentarer jag har fått. Jag känner mig betydligt tryggare nu, och ska sluta läsa allt för mycket skrämselmedia.
Som lite perspektiv ifrån någon som visserligen har lite lägre lån (1,1M),men å andra sidan lite högre förbrukning (24000kwh) och lite lägre inkomst (ca 60 netto) och 3 barn, bor på landet så kör bil minst 3000 mil/år, så är vi inte speciellt oroliga. Elen kommer att bli en tuff post när avtalet går ut, men håller på att förbereda för det så vi kan hantera det.
Så ni har det ett bra utgångsläge, även utan era kommande lönehöjningar! (som man inte bör räkna med förren man faktiskt fått dem)
Jag tycker inte inte ska vara oroliga men dock så kanske ni bör vara medvetna att inkomsten kanske inte blir som man tänkt sig i framtiden. Kanske vill ni skaffa fler barn? Vab eller gå ner i tid?
Belåning på 4,5 miljoner tycker jag är ganska högt med tanken på er låga ålder. Så jag hade absolut amorterat mer och sparat lite mer också. Sparar 10-20 tusen men nettolön på ca 65,000kr låter lite 🫣
Jag skulle mer rekommendera att ni bestämmer vilken livstil som ni vill ha och sen får sparkvoten bli vad den blir.
Efteråt så räcker det med att skydda er från livstilsinflation under tiden som inkomsterna ökar. Lyckas ni bibehålla er nuvarande livstil så kommer sparkvoten ökar per automatik med ökande inkomster.
Har bara känts läskigt nu då man vill ha så mycket som möjligt tillgängligt, men någon gång måste man ju börja.
t sa 
en