Otack är världens lön. Jag ska inte störa mer.
2 gillningar
Oj!
Fick du inget svar som du uppskattat?
Ge gärna exempel på hur svar som du hade uppskattat hade sett ut.
1 gillning
Haha, välkommen till SJ 
En fundering, varför bokade du inte första klass, då slipper du ändå delar av det du beskriver. Kombinera med en bokning i raden med ett säte och rejäla lurar som täcker hela örat och har utestängning av ljud.
Men ännu bättre är att ta flyget. Det slår tåget på all punkter.
1 gillning
Förfallet började med tändstickor och ångbåten. Innan 1856 var det alltid tyst och lugnt på tågen.
2 gillningar
Vilket underbart gnäll-inlägg! Står helt bakom din ilska 
Inlägget har dock inget här att göra, detta är Rika Tillsammans och inte SJ:s gnällplank.
1 gillning
Man kan ju börja med att säga till? Alt. säga åt konduktören att säga till.
Sedan tar du det också vidare till SJ:s kundservice, förstås.
Men är du medveten om att det hörs över hela kupén när du sitter med hörlurar och bankar på din laptop!
1 gillning
Mer och mer stöter jag på folk på bussen som tittar på shorts (TicToc, YouTube, Facebook,mm) med högtalare på hög volym. Lite att jag känner att jag vill reagera som den mannen
1 gillning
Det känns sorgligt att vi har så lite civilkurage idag att vi inte längre vågar säga till våra medmänniskor om oönskat beetende eller inte ens vågar säga till personal som är ansvarig. Istället stör vi oss såpass mycket att vi inte kan släppa det utan behöver skriva av sig på forum.
Konfliktsrädsla eller allmän rädsla som gör att man inte själv kan ta tag i sådana här problem hade fått mig att känna mig hjälplös, hade haft svårt att känna mig som en trygg och fungerande människa. Inser vilket extremt skyddat och curlande samhälle vi levt i som skapat människor som inte är vana eller kapabla till att ta diskussioner och enklare konflikter med främmande människor.
Det personliga ansvaret för våra liv och samhället gäller inte bara för att skaffa vettig utbildning/kompetens och ett jobb som betalar tillräckligt för att bygga ett fungerande liv, det personliga ansvaret gäller mer eller mindre för alla delar av vårt liv naturligvis.
Blir samhället sämre och man som individ inte klarar av det enklaste man kan göra att säga till när andra gör fel förtjänar man inte hellre bättre.
Så kan man ju säga om man bott under en sten de senaste 10 åren. En enkel synpunkt eller felaktig blick kan göra att situationen spårar ur. Förstår mycket väl att folk inte vill riskera det.
Finns naturligtvis situationer när man ska vara försiktig men de flesta situationer är naturligvis inte farliga att ta konflikt i.
Tror man på allvar att att en person på väg hem från jobbet som sitter i teammöte i en tyst SJ vagn ska balla ur och högga ner en är det lite sorgligt. Att använda kriminellas våld mot varandra och enstaka händelser per år riktade mot oskyldiga som ursäkt i liknande situationer är tramsigt och ett dåligt försök till att ursäkta och förklara sin egen feghet.
Men det är klart att känns arga ord och aggressiv ton riktad mot sig lite väl läskigt så är det väl så.
Jag jobbar inom kollektivtrafiken och hot och våld ÄR ett problem, alltså lite mer än lite arga kommentarer och otrevlig stämning. Arbetsgivaren har lagt stora pengar på kameror mm och det är inte utan anledning. Att säga till någon i tyst avdelning på snabbtåget kanske är ganska riskfritt, ja. Men att säga till i tysta avdelningen på pendeltåget kan vara helt annorlunda. Alla typer av människor åker tåg, från direktör till mördare (skulle ju rent teoretiskt kunna vara samma person kom jag på) och du vet inte om personen är ett psyko som flippar, en ung kriminell och lättkränkt man eller någon med droger i kroppen och kniv i fickan.
Subjektivt tycker jag det blivit lite lugnare nu, det peakade för några år sedan.
3 gillningar
En idé jag fick i ett stökigt lägenhetshus är någon slags volymmätare. Sådan man hade i matsalen på skolor. Men den här ökar biljettpriset om man ger ljud ifrån sig och kan hindra en från att komma in på perrongen i framtiden.
Idag finns uppenbarligen inte tillräckliga incitament att sköta sig. Som Charlie Munger sade; Visa incitamenten ska jag visa utfallet.
Otroligt skönt att någon mer observerar och erkänner det. Jag tycker det är samma problem med all offentlighet. Ja stordriftsfördelarna med kollektiva lösningar är enorma, men det bygger såklart på att man inte behandlar alla som söta små lammungar utan separerar galningar ifrån övriga kollektivet. Helt oacceptabel idé enligt allt modernt tänkande, såklart.
Om jag på riktigt var orolig för att en feltolkad blick eller att ta en diskussion med en främmande person realistiskt skulle var potentiellt livsfarligt eller fara för allvarlig skada skulle jag inte anse mig vara fri, jag skulle nog också anse mig leva förtryckt. Innerst inne är det naturligtvis extremt få som tror det, rädslan för att överhuvudtaget gå ut skulle vara förlamande. Det är helt enkelt en rationellisering och lögn för sig själv för att ursäkta sin brist på ryggrad vare sig man inser det eller ej.
Skulle jag på riktigt ha de rädslorna är den bristen på frihet och förtryck inget jag i stillhet skulle acceptera oavsett potentialla risker för att åtgärda det problemet.
Att gömma mig i hopp om att någon annan tar min strid för mig ligger inte för mig.
Hot och våld kan säkert vara ett problem men finns det verkligen en enda anställd i Sverige som skadats allvarligt i kollektivtrafiken i sin yrkesroll pga av våld? Verbalt hot och en knuff är självklart inte ok och kan säkert vara obehagligt men det är en lång väg från att inte överleva arbetsdagen och det är kanske också ett rimligt pris att betala för att få rätta på respektlöst beetende eller andra problem i samhället. Allt har sitt pris, vill vi ha en annan verklighet måste vi också var en vara beredda att betala priset för det.
Är det rimligt? Nä det är det självklart inte! Men det som är, det är. Verkligheten skiter fullständigt i I’m vi anser våra problem eller lösningen på dem vara rimliga. Men att ignorera eller gömma sig för problem för att vi anser de eller lösningarna vara orimliga kommer bara göra problemen värre.
I min värld spelar det ingen roll om en anställd skadas allvarligt eller mindre allvarligt - förmodar att du tycker likadant. Ingen ska behöva utstå hot, vare sig knuffar eller verbalt.
Får man vara så fräck och fråga var du är bor? Jag har väldigt svårt att tro att du åker kommunala färdmedel (t.ex. pendeltåg, bussar, tvärbana eller tunnelbana) i någon större stad i Sverige.
Jag skrev tydligt att det självklart inte är rimligt, lösningen att behöva säga till och att ta konsekvenser av att säga till och stå upp mot oacceptabelt beetende är inte heller rimlig. Men det är irrelevant. Det som är, det är. Verkligheten är vad den är oavsett vad vi har för åsikt i frågan. Ignorera problem bara för att vi tycker problemet är orimligt att behöva ha eller för att lösningarna känns orimliga löser ju inget. Det kommer bara göra problemen värre.
Bor centralt i Göteborg och åker förvisso inte jättemycket kommunalt då jag föredrar att gå, men det blir ändå några gånger i veckan.
Jag har stött på hot, våld eller liknande 2 gånger från passagerare vad jag kan minnas. Ingrepp båda gångerna utan problem, första var en grupp tonåringar som mobbade/trakserade en flicka med down syndrom som jag vänligt men bestämt bad lägga av om de inte fysiskt ville bli avkastade med huvudet före, det räckte. En annan gång en plankare som vägrade bli avvisad av kontrollant som jag hjälpte till att avvisa. Ingen av gångerna råkade jag illa ut. Både de gångerna satt övriga passagerare och låtsades inte se även om de var så många att de utan problem tillsammans hade kunnat lösa situationen om det blivit våldsamt. Utöver det har jag sagt till någon enstaka gång när besökare varit högljudda på bio det har heller aldrig varit ett problem, jag har också behövt konfrontera en granne som inte uppfört sig på önskvärt sett och agerat på ett sätt andra äldre grannar uppfattat som lite otäckt, det gick också alldeles utmärkt.
Jag har också en gång ute med min fru blivit utsatt för ett rånförsök där jag gjorde ett envarsgripande medans frun ringde polis, det kanske inte är att rekommendera för de flesta dock.
Alternativet hade ju varit att låta det bero,knyta handen i fickan och i frustration skriva sura medelanden på nätet utan att något blev löst eller till det bättre.
4 gillningar
Ja, du verkar var modigare än de flesta vilket jag hoppas du får uppskattning för. Tror de flesta håller med dig gällande hur det borde fungera i samhället (du verkar uppenbarligen leva som du lär).
Men verkligheten är att det är förenat med risker att säga till och lägga sig i. Konstigt att du inte sett det. Finns ju otaliga exempel, t.ex. Mikael i skärholmen som sa till några killar. Vittnen som blir hotade. Anhöriga som får sina hem bombade.
Men jag ska inte gå mer OT i tråden.
2 gillningar
Moralpredikan till trots; jag har ändå förståelse för folk som inte vågar säga till.
3 gillningar