Jag är nyss fyllda 30 år och har cirka 1.7 msek investerat och har ett övervärde i huset på cirka 2 msek som jag äger ihop med min hustru. Jag tjänar en bit över 40k i månaden.
Till problemet, jag får panik när jag ser folk på twitter som är i liknade ålder men sitter på över 10 msek.
Äger indexfonder men tycker det går för sakta, borde jag ta mer risk för att lyckas komma ifatt? Känner mig fattig även fast jag kanske inte borde, inflationen stiger men depån står stilla, lite så känns det när man kollar twitterflödet där många är 100% upp på ett år etc
Leverantörerna åt bolaget jag jobbar på har höjt sina priser vilket har gjort att bolaget jag jobbar på har höjt priset mot kund med 6%, men jag kommer inte få några 6% i löneförhöjning.
Tror inte lösningen ligger i att leta strategier som kan öka din avkastning bara för att knappa in på slumpmässig twittermiljonär. Den som aldrig har tillräckligt kommer inte någonsin bli rik. Det kommer alltid att finnas människor med mer pengar än dig. Du sitter uppenbarligen i en trygg ekonomisk situation. Är du själv medveten om det? Behöver du mer för att du känner dig otrygg eller är det bara tävling(ego)?
Min lösning är att undvika Twitter (eller andra sociala media som får mig att känna såhär).
Annars brukar jag tänka att det alltid finns någon som är yngre, snyggare, rikare, mer framgångsrik, starkare och duktigare på jobbet och mina hobbies än mig.
Det kanske låter tvärtemot, men jag blir istället lugn av den insikten, och det hjälper mig att släppa på mitt behov av att jämföra mig med andra hela tiden.
Finns alltid nån som har mer pengar. De som du ser på twitter och Instagram kan ju också haft en sagolik tur eller haft mer pengar från start att använda sig utav.
Det är enligt forskning väldigt svårt att lyckas pricka rätt enskilda aktier över lång sikt. De du följer kanske bara haft några riktigt bra år eller hade tur och pricka in att sälja precis innan coronadippen och sedan all-in när det bottnade.
Det finns ingen som helst anledning att känna ångest. Jag är övertygad att du ligger topp 1-2% i Sverige med det kapitalet. Du kommer dessutom aldrig vara den som har mest pengar så strunt i det, fortsätt på ditt spår och njut av livet.
Med din attityd kommer du, när du nått 10 miljoner, ha panik för att vissa andra har 100 miljoner.
Problemet är inte storleken på ditt kapital. Problemet är vilka du jämför dig med.
Det finns många 30 åringar som inte har krona investerat…
Ts: Du och majoriteten av rika tillsammans medlemmar tillhör världens kanske 1-2% av de rikaste i värden. Detta om något är väl en milstolpe att fira? Och har du sett denna videon som postades samtidigt som ditt inlägg? A video for anyone feeling behind in life - YouTube
Om du är 30 och redan har ett par miljoner kommer har du tiden på din sida.
Låt pengamaskinen jobba på och njut av den fördelaktiga situation du befinner dig i.
Så kan man alltid känna. En kompis kom hem från ”the Palm” Dubai där de har en lägenhet. Åkte First Class. Var skitsur. Han hade träffat en kursare av en slump. Kursaren hade privatjet. ”Jag är en fattiglapp jämfört med honom”. Det var en ögonöppnare för mig. Han är inte nöjd trots allt han har! Det finns ALLTID någon som har mer så man måste släppa det helt enkelt.
Jag är 34 år, tjänar mellan 20-25 i månaden och har ca 100000 sparat totalt så du har det rätt bra.
Jag är glad att jag inte tillhör den gruppen som inte klarar en oförutsedd utgift på 10000 som jag har sett nämnas här på bloggen/forumet.
Grattis till att vara miljonär.
Ojoj, jodu det blir värre med 10 MSEK. Nu har jag inte det själv, men nyligen hjälpt en närstående med lite drygt det kapitalet. Ju större kapital desto större förvaltningsproblem.
Glöm aldrig det snabbaste sättet att bli mångmiljonär, börja som miljardär och spela bort ett par hundra miljoner på börsen
Jag vet inte hur mycket pengar jag behöver egentligen.
Saken är den att jag har aldrig gjort ett uttag från en ISK någonsin. Bara satt in varje månad. Brukar spara mellan 15-20k i månaden. Vet inte ens hur det skulle kännas, kan tyckas meningslöst att ha/spara pengar då men det är nog tryggheten jag vill åt