Jag vet inte riktigt vad, men det känns som att du/ni har en del att tänka igenom
Å ena sidan känner du att ni halkat efter.
Å andra sidan känns sparandet meningslöst.
Ni har helt klart skapat en fantastisk situation redan i 30 års åldern som på lite sikt kan ge er både enorm ekonomisk trygghet och möjlighet att förverkliga era livs drömmar.
Så det är nog där jag hade börjat
vad har ni för drömmar?
vad vill ni göra mer av om 3, 5, 10 och 15+ år?
på vilket sätt kan pengar hjälpa er att genomföra era drömmar? Om nu pengar hjälper, ofta är det så, men inte alltid.
Så får ni helt enkelt först sätta upp målet/målen och därefter sätta sparandet utifrån det.
Om man matar in dina värden i ränta på ränta-kalkylatorn och du fortsätter spara 15k i månaden har du 6 MSEK vid 40 år, 14 MSEK vid 50 och 44 MSEK vid 65 år.
Kan vara bra att veta.
I övrigt håller jag med övriga. Du borde fundera över vad du vill och vad som gör dig glad, och inte titta på hur andra har det.
Om man känner sig manad att på Twitter basunera ut att man minsann har tio millar sparat så vet jag inte om man verkligen mår bra inombords egentligen.
Allvarligt talat. Har du ångest för att du tillsammans med din fru är miljonär flera gånger om , då är det något som är fel.
Om jag går till mig själv. En ytterligare miljon skulle inte påverka mitt personliga liv på något sätt. Möjligen hade jag stöttat mina barn mera i samband med deras fastighetsaffärer.
Försök fokusera på vad som är viktigt här i livet. Ett råd i all välmening: Om du inte lyckas, tveka inte att ta professionell hjälp.
Alltså jag mår bra, men känns bara som jag ligger efter samtidigt som jag inte behöver några pengar då jag aldrig har gjort något uttag. Har nog dribblat bort mig lite på någon vänster.
Kanske skulle testa att sluta göra insättningar varje månad, vet dock inte vad jag skulle spendera dom på… gillar inte konsumtion så mycket egentligen
Hur känner du dig när du vet att din VD på företaget tjänar 10 ggr mer än dig i månaden? Hur kan du jobba på samma företag då? Det finns säkert tjänstemän på din företag som tjänar dubbelt så mycket som dig eller 50% mer . Hur känns det att jobba med sådana elaka människor som har lyckas ha så mycket bättre lön än dig själv? . Vill bara säga att det finns alltid de som är rikare och tjänar så mycket mer. Sedan att det är svårt motivera sådana stora löne skillnad är det något man kan diskuttera. Man känner sig mycket bättre om man undviker jämföras hela tiden med någon annan och grunda på det som man inte kan påvärka själv . Mycket bättre att jämföras med de 95% som har det sämre än dig .
Jag arbetar med väldigt kompetenta och hårt arbetande kollegor, har inga som helst problem alls med att de skulle tjäna mer än mig. Brukar peppa många till att de borde ha högre lön än vad de har idag även fast de tjänar mer än mig.
Jag är realistisk till 100%. . Man ska inte vara missnöjd med nästan 2 milj i Isk och 30 gammal. . Man behöver inte vara missnöjd när man är redan miljonär och har minst 35 år till pensionen . Lycka till. Man ska inte ha bråttom till ekonomisk oberoende. Det är något som kommer med tiden. Miljonärer på twitter kan alla vara då det finns inga bevis och alla kan vi bli miljonärer på sociala medier . Jag känner många som kämpar jätte hårt inom många olika yrke men ar ganska dåliga löner. Lön och hårt arbete/ kämpa hör sällan ihop .
Skippa twitter och håll dig till dina fonder, den summan i den åldern är det inte många som har sparar ihop.
Det kommer en dag när börsen vänder rejält då kan du sitta tillbakalutad som vilken dag som helst utan att svettas över riskfyllda innehav som kan gå under.
En liten Lekhink typ 5% i en aktiv riskfylld strategi i förhoppningsbolag, silver , uran , Bitcoin osv kan ju minska ev FOMO från twitter.
Din strategi verkar för övrigt ha funkat bra hittills
1,7M vid 30 är ju jättebra men det är okänt hur du fått ihop till detta kapital. Jag tänker att om du har “inflöde” som är stort även framledes så borde du kunna ta större risk än att bara äga indexfonder. För det är väl inte så att din ekonomi står och faller med dessa 1,7M så att du måste säkra dem med lågriskinvesteringar? Du har ju redan hus med övervärde.
Alla gör som man vill men om jag hade varit i din situation vid 30 hade jag känt mig tämligen lugn/nöjd. Och jag hade valt en högre risknivå givet att jag inte strängt taget måste ha pengarna inom en snar framtid. Ta in aktiefonder i nischade branscher som fastigheter, småbolag etc. och inte bara indexfonder skulle vara en bra början att överväga.
Personligen äger jag inga indexfonder alls men står inte och faller med det kapital jag har utan jag kan tåla en nedgång på 50% eller mer utan att bli alltför ledsen.
Endast fått ihop genom att arbeta, spara och placera.
Började med aktier när jag var 18 eller 19 år.
Träffade riktigt rätt på min första aktie och blev miljonär som 21 eller 22 åring. Men tog mig inte ur riktigt i tid så mycket av vinsten försvann så sedan var det uppförsbacke länge.
Om det går för sakta kan du alltid dra upp risken lite med hjälp av hävstång. Då går det fortare åt båda hållen Vid så låg ålder går det att börja om lite lättare om det går snett också. Man måste ju hitta en lagom risknivå som man är nöjd med själv.
Lite humoristiskt att jag tänker på samma sätt om ditt inlägg som du gör om de på twitter. Jag undviker Facebook för att sluta jämföra mig med andra och känner ibland att jag borde sluta läsa på detta forum också av samma anledning. Men sen tänker jag att jag lär mig mkt, reflekterar över pengar värde mm. Absolut ingen kritik, men för den som senaste åren gnetat ihop till ett par hundra tusen på ISK vid 40års ålder är du stormrik i jämförelse😊. Grattis till det!
Kan vara bra att zooma ut lite och få perspektiv. Du tillhör topp 5% av de rikaste i världen. Du har det gott ställt och saknar förmodligen ingenting, Förvaltar du din ekonomi klokt så har du alla förutsättningar att kunna leva ett gott liv ekonomiskt sätt.
Du säger att du känner att du ligger efter, men egentligen ligger du före flera miljarder personer.
Som många har nämnt tidigare jämför dig inte med andra, alla har olika förutsättningar och mål. Det gäller alla områden inte bara pengar på banken. Känner du ändå att det är viktigt för dig att jämföra dig med twitterskaran kanske du ska be dem om tips.
Först och främst. Jag fattar precis hur det känns. Jag har också varit där fler gånger än jag skulle villigt erkänna. Caroline också på sitt sätt, dock mer utifrån ett akademiskt perspektiv där hon i frustration uttryckta “Alla på ICA har för f-n doktorerat, det är väl inget speciellet med det…” Lätt att skratta åt det när det inte är inom jämförelseramen där man själv jämför sig med.
Det finns två sätt att angripa det här på.
Det rationella angrepssättet
I forumet är de flesta av oss mer rationella än emotionella och det syns också i svaren ovan. Min default går också dit och jag skulle rekommendera att läsa tråden:
I den kommer du att se att du med dina 1.7 Mkr ligger långt FÖRE alla den stora massan om du istället väljer att titta på de som ligger efter dig istället för de som ligger före dig. Ta en titt på t.ex. nedanstående bild som ger en mer normal bild.
Tråden visar också att det är mindre än 4,5 % av ALLA kunder på Avanza (ca 1 miljon stycken) i ALLA åldrar som har ett sparande på 2.0 Mkr. Det är bättre jämförelser än sociala medier som man dessutom inte kan verifiera.
Det emotionella angreppssättet
Det andra sättet är att angripa det mer från det emotionella perspektivet. Det som jag upplever att t.ex. @MoaD och @tankespjarn är väldigt duktiga på eftersom de kommer mer från det coachande hållet. Jag är ju inte världsbäst på det här perspektivet själv, men jag tänker att det handlar om:
Hur vill du att livet ska kännas?
Om allt vore möjligt och alla pengarna fanns, du inte kunde misslyckas - vad skulle du vilja göra mer / mindre av?
Vad är du tacksam för?
Vilken är den underliggande rädslan?
Vad är viktigt på riktigt för dig?
Hur firar du framgångar idag? (t.ex. hade jag skickat ut er att fira era åstadkommanden redan nu)
etc
Det vill säga att det viktigaste är att skifta fokuset inåt och försöka hitta sitt “nog”. När man hittar det så inser man att folk spelar olika spel och man kan fokusera på sin resa. Det är det bästa receptet mot FOMO som jag hittat i mitt liv hittills.
Bara rent personliga förutsättningar men jag brukar alltid översätta det mesta till tid,
1 Msek är ca 25 månader utgifter för oss.
10 Msek är ändå bara 250 månaders utgifter för oss.
Visst får man mer marginal med 10 Msek jämnfört med 1 Msek men krävs ganska mycket för att man ska ha noll inkomst i över 25 månader…
Det vi har gjort personligen med vår privat ekonomi är att sätta oss ner och definiera hur vill vi att vårt liv ska vara?
Vad kostar vår livsstil?
Utifrån livsstilskostnaden hur mycket pengar behöver vi för att finansiera vår livstil?
Sen en standiserad riskbedömning vad kan ske så vi inte kommer kunna leva enligt vår önskade livstil längre och risken för att det kan inträffa? Utifrån riskbedömningen gjorde vi sen åtgärder för att minimera konsekvenserna (ex livförsäkringar).
Utifrån denna hemläxa är vi relativt orädda för framtiden.
Tack, ja denna insikten börjar infinna sig nu. Jag har tänkt skevt och jämfört mig skevt. Det kan nog mycket bero på att det är därikring min målbild ligger.
Precis som det känns nu.
Här har jag faktiskt inget svar, denna måste jag verkligen fundera över.
Det känns som jag vill safea upp en livstids inkomst “just in case”, även fast jag trivs på jobbet, har stabila relationer, ett bra boende osv osv
Som jag nämnde tidigare i tråden har jag aldrig gjort några uttag, enbart insättningar. Så det känns som pengar för mig inte är så viktigt, det är inget jag använder idag i några större mängder vilket gör det hela ännu mer skevt.
Jag blir så oerhört provocerad av att läsa denna tråd.
Frågeställarens perspektiv är helt annorlunda än mina.
En äldre släkting till mig såldes på barnauktion och levde under slavliknande förhållanden. Detta hände runt år 1910. När han pratade om sin barndom fick han tårar i ögonen och rösten stockades.
Jag växte upp i ett småbrukarhem. Vi var inte direkt fattiga, men levde med en knapp ekonomi. Jag är den förste i min släkt som tagit studenten.
Jag och min fru har lyckats skrapa ihop några miljoner, vilket vi är tacksamma för. Att gå omkring och känna avund, finns inte på kartan.
Ett gott råd. Sätt saker och ting i rätt perspektiv!
. Man ska inte vara missnöjd med nästan 2 milj i Isk och 30 gammal. 
Vid så låg ålder går det att börja om lite lättare om det går snett också. Man måste ju hitta en lagom risknivå som man är nöjd med själv.