Jag får inte ihop att alla som beskriver sin ekonomiska situation här på forumet verkar vara så oerhört välbeställda samtidigt som det verkar vara ett faktum att de flesta har ett aktieinnehav till ett värde av 50 000kr, enligt Jan Bolmersson
Inte heller kan jag förstå den sista meningen som alltid avslutar alla råd om att satsa på aktier-man ska inte satsa mer än man har råd att förlora! Vem tusan har råd att förlora det man satsat.? Ingen känner väl för det?
Sista frågan gäller alla långa investeringar. Hur länge ska man spara i aktier eller fonder. Vid vilken ålder är det dags att sälja av och säkra sina sparade slantar .
Personer intresserade av sparande och ekonomi har oftast mer pengar än snittet. Sen brukar bara de med bra ekonomi svara på frågor om hur mycket pengar de har vilket får det att se ut som alla är snor rika här.
Du verkar blanda ihop kan och vill i nästa ingen vill förlora pengar men man kan göra det utan det påverkar ens liv. Jag har råd att förlora det verkar många vara då massor spelar bort pengar på spel, jag satsar på börsen som i snitt går upp istället för spel där hälften försvinner.
Man sparar så länge som möjligt. När man ska sälja är upp till en själv då det har med din egen situation att göra.
Alla här är intresserade av sparande och de som skriver (skryter) på forum är de mest välbeställda. Du ser här alltså de största spararna och inte någon representativ bild av svenskarnas sparande.
Du säljer när du vill ha pengarna. Sparar du till en semester säljer du då och sparar du till pensionen säljer du då. Möjligen med en ombalansering när det närmar sig för att minska risken.
Om man läser på t.ex. ett matlagningsforum är det helt rimligt att anta att de som är aktiva där är bättre än snittet på att laga mat eftersom de har intresse.
Om paradrätten är falukorv och pulvermos kanske man inte hänger där.
Som föregående talare påpekade så är det ofta folk med intresse och bra ekonomisk situation som hörs och sysns mycket.
När det gäller rådet om att inte investera pengar i fonder eller aktier som du inte kan förlora.
Det är ju en rimlig sak att påminna folk om. Vill man spela på aktier så jämför jag det ofta med kasino. Gå inte in med dina hyrespengar eller matkonto och förvänta dig snabba pengar.
Grundtesen som de flesta lever med här på forumet kan summeras lite löst enligt följande.
Buffert och pengar som man inte kan vara utan skall ligga på räntekonto hos banken.
Långsiktigt sparande med en horizont på 10år till pension bör ligga i billiga indexfonder
Är du en “gambler” som tröttnat på att spela på hästar/kasino spel så bör du inte utsätta punkt 1 och 2 för risk. Lägg då istället av 10% från punkt 2 sparandet för lek och spekullation(gärna på annan plattform än där du har sparande 1 och 2.
Det är väl lite grunden i rekomendationerna. Har du inte marginaler och punkt 1 ordnad så bör du inte investera enligt 2 och 3 då börsen går både upp och ner. Och vi vill inte att det skall ställa till med problem i vardagen för folk, vi vill ju hjälpa folk få ett långsiktigt stabilt ekonomiskt liv.
Det du ser i forumet är typ 1% av Sveriges befolkning.
Jag tror att det många gånger handlar om att pengarna inte ska behöva påverka vardagen negativt. Så tänker jag. Se gärna denna konversationen kring risk som tar upp det från ett ganska nördigt perspektiv:
Tänker att det finns en skillnad att ha råd med att förlora det man satsat och att känna att man vill förlora det man satsat. Många här t.ex har råd att förlora det man satsat. Men det är nog ingen som känner att den skulle vilja det.
Lite grann som att man har råd att äta på McDonalds 3ggr om dagen 7ggr i veckan, men vem skulle vilja göra det?
Satsar man pengar som man behöver för sin överlevnad så har man inte råd att förlora dom. Satsar man andra pengar är det givetvis tråkigt att förlora dom men ingen katastrof. Ser du skillnaden då? Således, investera aldrig pengar du inte har råd att förlora eftersom boende, mat, räkningar ska betalas även imorgon!
Därför jag sparar lite lagom, ca 10% och ibland lite mer. Sen har jag en del av mina pengar i en säkrare del, så skulle börsen störtdyka, så borde den delen klara sig okish. Men även därför jag har en buffert, så även om allt kapital ryker, så är jag inte barskrapad.
När jag började förstå börsens värde och risker, så var det lättare att se möjligheterna med en lång sparhorisont. Om jag vetat det jag vet idag för 15 år sen, då hade jag förmodligen kunnat be FK dra åt helvete.
Men det är också en värdefull insikt och jag kan inte ändra det förflutna, utan gör så gott jag kan idag och förstår nu också riskerna. Både med att stå utanför och att vara investerad. Det gäller att hitta en nivå som passar en själv.
När jag säger att jag har råd att förlora kapitalet, syftar jag oftast på att min livsstil skulle vara exakt likadan. Om pengarna försvinner, fortsätter jag att spara. Pengarna jag investerat är pengar som jag fått över av lönen, som jag uppenbarligen inte behöver eftersom jag kan avvara pengar varje månad och behålla en livsstil jag är nöjd med.
De flesta svenskar ja, men de flesta här på forumet har mycket mer än 50 000 kr.
Ingen vill förlora såklart, men allt handlar om sannolikhet. Hade du satsat 50 000 kr om chansen var 99% att du dubblar pengarna och 1% att du förlorar dom?
Har man köpt bostad (om det är målet) och det är sannolikt att man har fortsatt inkomst kan man väl förlora investerade pengar utan att gå under.
Min pappa är efter släkt och vänners dåliga investeringar livrädd för börsen. När han ifrågasätter indexfonder brukar jag kontra med inflationen om man sparar i madrassen 25 år, där är utfallet givet, sen kan det gå ännu mer bananas.
Om man har så mycket på sparkontot att det täcker ens utgifter och lite till så har man råd att ha pengarna på sparkonto med ränta. Man blir ju inte drabbad av inflationen innan man rör sparkapitalet och när det är dags kanske priserna har sjunkit jättemycket på det mesta. Köpte tex. min första lägenhet för 130tkr 1992 och den hade kostat 485tkr 1987. Trodde att jag hade gjort världens klipp men priset sjönk till 50tkr 1995 när jag sålde den.
Kortfattat svar på din sista fråga. Börsen går långsiktigt alltid uppåt. Kortsiktigt kan den gå ner, och med ordet kortsiktigt menar vi i något eller några år.
Är man ung ich inte behöver pengarna akut kan man spara mycket i aktier. Är man pensionär bör man vara mer försiktig. Som pensionär ligger jag med cirka 50 procent i aktiefonder och lika mycket i bank/räntefonder. De flesta pensionärer har dock mindre i aktier än vad jag har.
Exakt. Två grupper som har olika exponering mot “sequence of return” risk. Detta är något som bara drabbar den som säljer (måste sälja) till dåligt pris. Att sälja under förväntad avkastning är att kristallisera fram en sämre avkastning för din portföljs framtid. Om man inte behöver göra detta så kan (bör) portföljen återhämta sig.
Jag känner igen mig i det du skriver. Folk härinne har löner som för mig är rena önskedrömmar.
Här finns dock vanliga människor också. Jag jobbar som undersköterska. Vanligaste yrket i Sverige.
Att ha en buffert innan man börjar investera är klokt. Med tiden kan du förhopppningsvis nå en buffert om det är vad du vill. Det känns gott att ha det på plats.
Läste precis en tråd om hur mycket folk tränar i detta forum.
Typ alla var proffs-altleter och tränade dagligen.
Så ser det så klart inte ut på detta forum utan folk som tränar mycket skriver och de som tränar lite låter bli.
Man ska inte underskatta människors fåfänga (oavsett om det gäller träning el pengar)
Det är skittrist när börsen går ner! Jag ”förlorade” över 600 tkr av mina placeringar under senaste raset (2022). Men det hade o andra sidan gått upp ca 475 tkr året innan. Så vad är tappad vinnst och vad är ren förlust?
Under det värsta raset rörde jag ingenting i min ISK, utan ”blundade och höll ut”
Ofta jämförs aktier med ”spel” så undrar om det skulle kunna finnas ett ”börs-beroende” på samma sätt som Spel-beroende? En tanke som slog mig när jag läste tråden. Hur oförsiktiga är folk på börsen?
Jag har mitt största innehav (2,5 M) på bankens ISK som består av ca 20-tal olika fonder med olika risk. På Avansa har jag lite aktier (ca 150 tkr) i mindre poster som jag försökt tajma rätt, vilket inte gått så bra. Särskilt inte året som gått. Och så har jag en liten experimentportfölj på Nordnet med andra fonder (ca 60 tkr) som däremot gått riktigt bra.
Utöver det har jag 200 tkr på räntekonto (levnadsbuffert)
Jag är 56 år, och i somras slutade jag jobba och har tagit ut tjänstepension i 5 år, frilansar lite och behöver inte röra mitt kapital än. Så även om jag har råd att förlora, så är det inte tanken med placeringarna. Tanken är att jag ska leva eller ”klara mig” på avkastning.
Vi sparar bara det som vi kan avvara, som är över efter att allt är betalt för månaden. Så vi har uppenbarligen råd att klara oss utan det, så våra liv skulle inte förändras nånting om vårat sparande på börsen gick förlorat.
Vi har dessutom en bra buffert på sparkonto.
Allt vi sparar på börsen är för jättelång sparhorisont.
