Reflekterar lite kring det här med risk och ni får ursäkta om mina frågor är triviala och lite korkade.
Läser lite i andra forum om blankare och Bitcoin fantaser och tänker att det finns väldigt många utanför detta forum som går “all-in” i snäva investeringar och ännu fler som enbart äger ett fåtal aktier. Skulle dessa vilja sänka sin risk skulle de förmodligen komplettera med en valfri aktiv fond och tycka att det sänkt risken avsevärt…tills de hittar in hit.
Själv har jag gått från 100% enskilda aktieinnehav (hög risk) till 100% Aktiefonder. I min värld har jag då sänkt min risk rejält men här på forumet känner jag mig som en “dare-devil” när jag läser om hur ni namnger era portföljer.
90/10 Portföljer med passivt förvaltade indexfonder, valda utifrån minutiöst kalkylerad marknadsvikt kategoriseras som HÖGRISK…
Har en känsla av de som hänger på detta forum är mer riskaverta än investerare i allmänhet ?? Kan det stämma?
Och kopplat till detta, vad är egentligen definitionen av risk här? Svängningar är ju en sak, att ett företag går i KK något annat, ändå verkar det som innehav av aktier definieras som hög risk oavsett om det är i enskilda innehav eller marknadsviktade indexfonder?
Och varför just tex 60/40? Finns det studier, data som visar på “perfekta” förhållanden Aktier/Räntor precis som man procentuellt kan knåpa ihop en perfekt viktad marknads portfölj? Eller bygger 60/40, 70/30 eller 80/20 mer på sin egen definition av risk samt känslighet mot svängningar?
(Själv lutar jag mot 70/30 i min lågrisk portfölj men känner att jag kommer få smisk för det)
Man kan väl säga att det finns två sorters risk: risk man får betalt för och risk man inte får betalt för.
Problemet med enskilda aktier är att det är risk man inte får betalt för.
Exempel: Säg att vi har 1000 bolag att välja bland och alla har en förväntad avkastning på 10% per år.
Att investera i ett enda bolag har då samma förväntade avkastning som att investera i alla 1000 bolag,
men att investera i en enda aktie innebär mycket högre volatilitet och risk att förlora allt.
Det är alltså en risk man inte får betalt för.
Samma förväntade avkastning men till högre risk = lägre riskjusterad avkastning.
60/40 kommer nog ifrån att 60/40 är ungefär den fördelning som historiskt har gett högst riskjusterad avkastning.
Personligen tycker jag att ”risken” verkar betydande för att en falukorv kostar tresiffrigt när jag går i pension, och placerar mitt kapital därefter Upp till 110% (belåning) aktieindexfonder med andra ord! Men jag är nog inte snittet här heller!
När man investerar i tusentals bolag får man ändå säga att det är standardavvikelsen i utfall Och visst finns det upp emot 30-årsperioder som 1929 → 1950-talet som gick riktigt dåligt för aktier. Det ska man inte glömma.
Det är nog långt ifrån alla som har den sparhorisont man tror sig ha heller. Man kanske får för sig att byta bostad eller får andra stora utgifter tidigare än tänkt.
Då är det tråkigt att göra uttag i botten av en utdragen björnmarknad.
Mja, jag tror jag får bäst avkastning i indexfonder. Därför väljer jag det.
Sen tar jag nog mer risk än övriga forumet. Jag har lite mindre buffert än jag kanske behöver för jag bedömer att sannolikheten att jag ska ta av den är låg, worst case får jag sälja lite fonder. Samma med målsparande till hus etc, jag har en stor del investerat även om pengarna ska användas inom 3 år.
60/40 ligger ändå hyfsat nära en s.k. “market portfolio” (som ju enligt CAPM teorin är optimal ur riskjusterad synpunkt), så om man inte ska lägga till alternativa tillgångslag så är det väl ett rätt ok val rent teoretiskt.
Måste inte det påståendet egentligen ställas i jämförelse med något annat?
Dvs jämfört med att ha pengarna i byrålådan får man väl statiskt betalt för den risken då fler aktier går upp än ner på sikt. Jämfört med indexfonder får man troligtvis inte betalt för den extra risken.
Hur som helst borde väl då en risk man statistiskt sett inte får betalt för vara “hög risk” och en risk man statistiskt sett får betalt för “medelrisk”…typ?
Nej, det finns risk som bara är dålig.
Tänk dig att du kan köpa en lott för 30kr där det är en på miljonen att du vinner en miljon. En annan lott kostar också 30kr men där en det en på 10 miljoner att du vinner en miljon. Den andra lotten har högre risk men ingen uppsida. Finns ingen anledning i världen att välja den sämre lotten bara för att den har högre risk, det är bara dålig risk.
Vanligtvis i akademiska kretsar uppskattar man risk genom att mäta volatiliteten (ofta efter trend är bortplockad). Risk som abstrakt begrepp kan ses osäkerheten i det utfall man får från nu till en punkt i framtiden.
Ofta är anledningen till att 100% aktier betraktad som högrisk för att det är svårt (till omöjligt) att öka risken och avkastningen speciellt mycket mer. Det är extremt enkelt att öka risken utan att öka den förväntade avkastningen (praktisk sett medelutfallet av den avkastningsdistribution man får från ägandet av ett investeringskapital).
Det finns en del metoder såsom hävstång och faktorexponering (övervikt av riskfaktorer) men det blir lite överkurs. En enskild aktie har (bortsätt från faktorexponering) inte högre förväntad avkastning än hela aktiemarknaden, men risken för dig som ägare ökar extremt mycket (storleken på spridningen för sannolikhetsdistribution på din avkastning).
60/40 är “ungefär rätt” när det kommer till högre riskjusterad avkastning. Exakt fördelning är inte stenhårt satt. Teorin bakom det stammar från Markowitz studier från 50 talet. Han visade att aktier och långa räntor är väldigt bra komplement i en portfölj som ombalanseras löpande.
100% av vadå? Allt du äger eller en mindre del som du vill investera? Jag tänker att en 60/40 portfölj på hela ens ekonomi kan vara rimligt, om man då räknar in buffert, hus, bil, etc.
Jag håller med att 100% bred aktiefond av sitt sparkapital inte är speciellt hög risk om man också har en separat buffert och sparhorisonten är lång.
Jag har lite olika nivåer för olika ‘konton’ (kalla det mental accounting om ni vill, funkar för mig :-)))
Exempel:
Riskaversion för hälsorisker - väldigt hög - har alltid hjälm, bilbälte, kör försiktigt, äter nyttigt, motionerar regelbundet, röker inte, klättrar inte i berg utan lina, simmar inte på strömt vatten etc
Riskaversion för major negative events - väldigt hög - har rejäla hemförsäkringar, livförsäkringar och buffertkonto
Riskaversion humankapital - relativt hög - har utbildat mig till en bred utbildning, valt en stabil partner, köpt ett mellandyrt boende etc
Riskaversion på börsen - kalkylerad - kör 100% i indexfond för jag menar forskning visat det ger bäst långsiktig riskjusterad avkastning
Riskaversion på pokerbordet - låg - spelar ganska agressive, speciellt deep stack och i commanding position vid bordet. Go big or go home
Så kan man förstås inte generalisera. Det är just enskilda aktier som har den absolut högsta potentialen. Du måste acceptera att det finns de som kan hantverket med aktier. Alla har inte bara tur.
De flesta är nog det eftersom forumägaren har stor riskaversion(det har han skrivit om själv flera gånger). Det lockar till sig likasinnade högst troligt liksom att de riskaverta antagligen är mest benägna att stanna kvar.
Jag skulle inte själv hävda att jag har riskaversion men lägger mycket tid på att hantera risk på olika sätt, företrädesvis via diversifiering i flera branscher, i tid via täta byten av innehav vid behov, samt oftast daglig uppföljning av marknadsläget och innehaven. Jag är inte rädd för att ta risk men är ändå försiktig.
Vet inte om jag håller med. Indexfonder är väl rätt riskfyllt det med jämfört med banksparande och räntefonder? Det beror väl på vad man jämför med.
I min ungdom höll jag på med enskilda aktier och ex.vis rysslandsfonder. Det gick inget vidare för mig så jag anslöt mig till RT-filosofin som jag upplever som enkel och ger hyfsad avkastning.
Klart man kan, det finns spaltmeter med forskanalyser som kommit fram till just det.
Ja, vilket inte motsäger att de ger en risk som man inte får betalt för i avkastning.
Nej så klart inte, slumpen är jämt fördelat viktat efter kapital så den mängd kapital som har tur är lika stor som den som har otur (viktat för utfallet). Problemet är när du köper enskilda aktier är sannolikheten att överavkasta index enstaka procent (ej viktat för storleken på utfallet) medans majoriteten av investerarna underavkastar index lite. Risken har ökat i meningen att möjliga utfall är både sämre och bättre, medans medelvärdet (viktat för utfallsstorleken) är oförändrat.
Precis, man kan inte bara gå på statistik helt utan hänsyn till skicklighet hos individen. Chansen att hamna topp 10 på Vasaloppet är förstås väldigt liten om man ser till hela startfältet. Men ändå är det i stort sett samma åkare som återkommer högt upp i resultatlistan i år efter år, i statistik som faktiskt tar hänsyn till individens skicklighet och inte i meningslös statistik där man klumpar ihop alla i samma statistik helt oavsett om det är världselit, motionärer eller rena blåbär som inte åkt en mil på skidor innan Vasaloppet.
Falsk matematik som Peps sjöng om. Många i detta forum har en fäbless kring att klumpa ihop folk på detta sätt med utgångspunkten att alla är lika, ingen skicklighet finns. För det passar in i tankemönstret kring att indexfonder är det bästa. Givet noll skicklighet, ja.
Tror du att Warren Buffet, Charlie Munger, Peter Lynch, Kavastu, Hernhag och alla de andra håller med dig? De tycker nog att de har fått betalt för den risk som de tagit. Det är min bedömning i alla fall.
I Vasaloppsanalogin motsvaras dessa av de elitåkare som med kanske 95% sannolikhet kan hamna topp 100 i år efter år, medan sannolikheten för en godtycklig deltagare, utan hänsyn till skicklighet/förmåga, är väldigt mycket lägre.
när jag läser om hur ni namnger era portföljer.
portfölj men känner att jag kommer få smisk för det)
Och visst finns det upp emot 30-årsperioder som 1929 → 1950-talet som gick riktigt dåligt för aktier. Det ska man inte glömma.