Jag och sambon gjorde samma sak. Hon sov i sängen med barnet och jag sov i vardagsrummet. När barnet vaknar mitt i natten blev det överlämning. Jag passade även på att sova på dagarna med barnen. Sömnen var aldrig ett problem hemma hos oss.
Fick mitt första barn rätt sent. Strax innan 40. Tycker att bara känslan att inte får vara med så länge gör att jag önskade att jag började 10 år tidigare.
1 gillning
Detta funkade till ca 1 års ålder men sedan dess är det enbart mamma som gäller tyvärr. Vårt hus är dock lyhörd enplansvilla så svårt att ignorera skrik. Snart uppe i 24 mån utan vettig sömn och snart kommer barn nr 2. Jag saknar tyvärr förmågan att sova på dagen, går bara inte för mig. Svårt dessutom när man jobbar 
Jag ville nog vid 30 men sambon är 6 år yngre och var inte redo då. När hon var redo gick det några år utan att någon tog upp det. När vi tillslut pratade och bestämde att vi båda ville tog det ändå flera år med flera missar och ett traumatiskt sent missfall på vägen innan första barnet. Jag hann bli 38 innan första. 3 år senare fick vi andra. Jag hade väldigt gärna haft barn tidigare men nu blev det så här och jag är otroligt tacksam för det.
Det kan ändras. Min var likadan och blev extremt mammig innan ett. Vid två började pappa bli okej igen och när syskonet kom vid tre slog det om och den stora blev extremt pappig. Sju år och fortfarande pappig fast mamman har börjat bli okej igen. 
Blir det för mycket kaffe sent på dagen som förstör sömnen?
Jag tror inte ens jag kan försöka hur tufft det är att gå utan bra sömn så länge! Imponerad över att du ens klarar av att jobba.
Jag ville egentligen bara ge ett tips om en kurs som jag och min sambo gick i samband med att vi fick vårt barn. Den fokuserar väldigt mycket på just att få barnen att sova bra med massor av olika detaljer och knep som hjälp för detta. Det inkluderar otroligt mycket annat också men fokuserar på en bra sömn för barnen. Vi har inte gjort allt exakt enligt den här kursen men till stora delar. Vissa steg har helt enkelt inte behövts.
Vi gick en amerikansk som heter ”Taking Cara Babies” (Ja, det ska stå Cara. Det är namnet på kvinnan som grundat och driver bolaget bakom.) Efter att ha gått de två första kurserna vilka gällde för 0-4 och sen för 5-24 månader, har vi båda lärt oss massor om hur barn funkar, vilka signaler de skickar och hur man kan tolka dom. Dessutom hur man kan hjälpa dom att sova bra och vilka hjälpmedel som faktiskt finns för detta.
Jag var rätt kritisk till hela idén från början och trodde väl inte riktigt på det men måste i efterhand konstatera att det var en väl värd investering.
Vår son har sovit mellan 10-12 timmar i sträck varje natt sedan han var ungefär 5 månader. Lägger mer eller mindre sig själv på både tupplurar och nätter och somnar om av sig själv vid behov. Det har till 100 procent med den här kursen att göra. Vi har fått lära oss saker jag aldrig hade ens funderat kring själv. Både jag och min sambo rekommenderar den till alla vi känner som har små barn eller ska få barn då vi själva fått så otroligt mycket ut av den.
Det ska finnas en svensk motsvarighet som heter ”Sovande barn”. Den verkar vara ungefär likadan men det är svårare att rekommendera då jag inte gått den.
Håller tummarna för att sömnen ska lösa sig för den äldsta och att det nya tillskottet låter er sova bra ni också.
Ja det går i perioder. Men det blir extra jobbigt när frugan ska gå på toa en gång i timmen och hon vaknar och skriker och går berserk mer eller mindre. Nope, blir bara en liten kopp på morgonen. 
Min storebrosbarn har nattskräck och sover fortfarande inte bra och är nu i 4 års ålder. 
Ja det är kanske nästa steg. Vi fick råd från BVC att gå till barnpsykolog men det hjälpte inte nämnvärt. Vi har testat det mesta känns det som. Är det denna? The 5–24 Month Collection | Taking Cara Babies
1 gillning
Känns som det är värt det mesta för att få sova. Ja, exakt. Med nytillskottet kanske den första kursen kan vara vettig för att testa något nytt med minstingen.
Håller alla tummar jag har för er och hoppas det blir bättre framåt! 
1 gillning
För många så väljer man ju inte när man får barn, utan ifall man kan få barn så måste man ju först träffa någon, gör man det vid 25 eller 35 så påverkar ju det åldern såklart.
Att stressa med barn tror jag kan ha större nackdelar än att skjuta på det, men inte för länge såklart då de biologiska faktorerna spelar roll, så här fertila är människor generellt, vilket såklart måste vägas in också:
Hennes utbildning grundar sig mycket på ferber metoden, som väl egentligen handlar om att man ska lämna barnet ensamt i sin säng och bara gå in när den gråter och då vänta ett visst antal minuter.
Skulle säga att den metoden är direkt skadlig mot barn och inget som man ska förespråka.
Möjligt att man var lite mer mogen och hade något bättre självförtroende samt stabil livssituation.
Hursom, jag rekommenderar inte att man väntar… Time in the market beats timing the market. 
Ju äldre desto svårare är det att bli med barn. Det märks framförallt på kvinnan men även för mannen.
Här kommer min syn på det här.
Jag är 35 min fru är 30 vi har en 3 åring och hon är gravid med nummer 2. Första barnet gick jätte lätt hon var 26 och blev gravid efter 3 månader utan piller. Barn 2 gick inte hur mycket vi än göka. Så det blev en ivf. Vi vill båda ha många barn men det kommer förmodligen inte hända pga att vi väntat för länge. Här skiljer det sig dock helt mellan oss.
Jag kan om jag vill byta ut henne mot en yngre och försöka få fler. Inget jag har planerat att göra men bara att alternativt finns ändrar helt hur vi upplever problemet. Detta kan vara väldigt bra att komma ihåg.
Vad har vi då lärt oss? Jo även om vi gillar varandra och inte alls ångrar våra barn eller liv skulle vi inte ha bildat familj. Bäst hade vart om hon började tidigare med någon annan typ vid 18 år. Och att jag vänta några år till och valde en yngre.
Detta är även vad jag kommer lära ut till mina döttrar. Skaffa barn i tid vänta inte och skit i p-piller dom är skadliga för än. Pillret påverkar mycket mer än vad många vill tro.
Vet att många kommer bli provocerade av detta. Men det är iaf min lärdom av att vänta med barn
1 gillning
Hellre tidigare än senare är min åsikit. Det där perfekta huset eller jobbet spelar ingen större roll, även om det ger viss bekvämlighet.
Viktigare att ha energi att orka vara med ens barn och inte bli för gammal när de blir växer upp.
För egen del var mamma och pappa i det äldre spannet när dom fick mig. Vilket blir en tråkig följdeffekt att ingen av dem finns kvar när jag nu har barn och barnbarnen saknar en farmor och farfar i sin vardag.
Hade jag fått ha dom i liv 10 år längre och bott i lägenhet istället för perfekt hus och alla dom bitarna när man själv var barn? Självklart
1 gillning
Här missar du tyvärr en väldigt stor del av vad hennes utbildning går ut på. De främsta punkterna som jag tog med mig var vikten av rutiner, hur man kan läsa in och tolka barns signaler, bli medveten om hur barn utvecklas i olika perioder och vilka bakslag som är naturliga och som mer eller mindre utan undantag kommer att komma.
Jag var till exempel inte medveten om att ett litet barn visar trötthet genom att bli lätt röda på ögonbrynen när den är i ett tidigt stadie av trötthet. Att de har kortare sömncyklar än oss vuxna. Att de går från att egentligen bara ha cyklarna sova/vara vaken till att få en mer vuxen sömncykel kring fyra månaders ålder. Att de börjar producera melatonin först kring fem månaders ålder och att de därför innan denna period mer eller mindre inte kan somna av sig själva utan behöver yttre stimulans. Att de har en längre sömnperiod på nätterna och att det bara är den sömnperiod man kan försöka förskjuta för att få sitt barn att sova längre. Har de väl vaknat för dagen snurrar deras egna lilla vakenfönster schema igång och då är det mest att följa med. 
Från fem månader blir de dessutom långt mer ljuskänsliga så ett mörkt rum är viktigt från den åldern för bra sömn. Jag visste inte heller att REM sömnen var mycket längre för små barn än vuxna, att de därför kan drömma och låta / se ut som att de är vakna trots att de i själva fallet sover. Här är ENDA gången han kan gråta utan att bli upplockad och då pratar vi max 2 minuter. I de allra flesta fall har han drömt, snurrar snart runt och sover vidare. Att det finns hjälpmedel i form av diverse brusmaskiner som simulerar ljudet i magen som de är vana vid etc.
Här är det alltid bra att veta lite mer i detalj vad kurserna innebär och vad man kan ta med sig från dom innan du beskriver det man tar med sig som direkt skadligt. Jag har lärt mig massor som jag givetvis hade kunnat läst mig till på andra sätt men jag gillade upplägget och pedagogiken bakom.
För vår del lämnade vid inte honom ensam att gråta utan var närvarande i rummet under hela läroperioden. Grät han gosade vi, men sen la vi ner honom och satt bredvid. Klappade, var nära men lät honom lära sig att komma till ro och tillslut somna utan att bli gungad, klappad, runtskjutsad i vagn eller liknande. Idag läggs han ner i sängen efter att vi haft vår nattningsrutin. Han ligger och snurrar, pratar lite med sina gosedjur och lägger sig på mage och somnar när han kommit till det läget. Gråt uppkommer bara om vi missat hans signaler eller varit ute på något så han inte kunnat få sova i tid. Då återupprepas läroperiodsscenariot igen. Men 98 gånger av 100 somnar han i sin säng utan ett ljud, mer än klassiska bebisljud med sin favoritkanin i handen. Rätt likt hur jag själv brukar somna med undantag för bebisljud och kaniner
Men nu glider vi lite ifrån ämnet. Om du har någon trevlig rapport över de skadeverkningar metoden har visat sig ge för barn får du gärna skicka den i PM Som med allt är inte utbildningar/metoder svarta eller vita. Det finns en väldig massa nyanser däremellan. Så mitt tips är inte - Lägg ditt barn i sängen och låt det vara tills det blir tyst. Det är lite mer nyanserat än så.