Lösningen på att undvika omedveten diskriminering är då, som du beskriver det, att skapa en process med medveten diskriminering. Det omedvetna sker åtminstone utan uppsåt, vilket definitivt utgör ett mindre moraliskt klavertramp. Exempel: Att döda en person med uppsåt är moraliskt betraktat väsentligen annorlunda från att döda en person utan uppsåt.
Du bestämmer dig på förhand att antingen rekrytera efter godtyckliga parametrar, eller så rekryterar du efter meriter. Det ena utesluter det andra.
Varför ska du bestämma vad som är lämpligt i en grupp? Vad som är rätt i alla familjer? Vem som är mäst lämpad för jobbet osv? Kan vi inte bara lämna det till de enskilda familjerna? Den som anställer osv. Vi måste ha mer frihet i världen. Inte mer kontroll.
Fattar inte er iver över att kontrollera andra
Om 80% av dem med lämplig utbildning och erfarenhet är kvinnor och 20% är män. Då kommer du diskriminera kvinnor i förmån för män med 50/50 kvotering. Varför inte bara bortse från vilket kön personen har mellan benen och istället anställa efter bedömd lämplighet oavsett utfall genus i %. Medveten diskriminering kan inte vara bästa lösningen på eventuell omedveten diskriminering. Bättre kan vi.
Det här tycker jag skall gälla i offentliga verksamheter som finansieras av skattepengar.
I privatägda företag tycker jag att ägarna ska bestämma sånt. Vill man anställa en kompis ska man självklart få göra det, tycker jag.
Jag är verkligen dubbel kring om staten bör tvinga fram en delning eller inte. För vår del hade det troligvis inte lett till någon skillnad förutom att vi fått mindre pengar. Min man hade inte tagit ut mer ledighet för det och jag hade inte tagit mindre.
Men jag tycker verkligen att det behövs en förändring på samhällsnivå, jag tycker att vi gjorde fel. Jag märker ju hur traditionella könsroller cementerades i vårt förhållande och det ger fortfarande effekt över 10 år senare.
Vi har det bra men jag tror att vi skulle haft det ännu bättre om vi varit mer jämlika. De par jag känner där papporna varit hemma lite mer (inte nödvändigtvis just 50%) har en mer jämställd relation även många år senare.
Allra bäst tror jag att det hade varit för oss om vi båda varit hemma de första 4 helvetesmånaderna. Det var lätt den värsta perioden i mitt liv. Sedan kunde jag varit hemma själv i 8 månader och sedan min man i 8 månader.
Jag är emot påtvingande av att dela lika på föräldraledighet, man får ha respekt för att alla har olika situation. Däremot tror jag att det är superviktigt att ändra normen i samhället till att det naturliga och vanliga blir att dela helt lika. Vi har delat helt lika på föräldraledigheter och Vab för alla 3 barnen, 8 månader var per barn. Det fungerar hur bra som helst och jag som Pappa får troligtvis mycket bättre relation till barnen. Vi har som många andra ganska stor inkomstskillnad, men argumenten jag hör bland vänner som oftast inte delar lika är ihåliga. De har oftast lika lätt att dela lika som oss. Jag brukar ifrågasätta och oftast kommer dåliga ursäkter där de håller med.
Problemet blir ju om nästan alla andra pappor tar mindre ledigt så är det naturliga att göra likadant.
Med andra ord ska man i offentlig verksamhet inte få anställa den person som har bäst kvalifikationer ifall denne är av ”fel” kön.
Hur ska man göra vid rekrytering om man inte hittar en lämplig kandidat med rätt kön. Ska tjänsten stå vakant? Ska man då minska den befintliga personalgruppen tills man har en 50/50 fördelning?
Då får man anställa ”en kandidat” istället för ”en lämplig kandidat”. 
Jag ber om ursäkt för att jag var otydlig.
Det viktigaste är att man i privata företag ska få välja själv. Det finns de som vill att det ska kvoteras även där och det tycker jag är helt fel.
I offentliga verksamheter är det viktigaste att man inte anställer någon bara för att man är kompis med den personen. Kvotering av kön tycker jag mera att man ska se som en målsättning och inte en nödvändighet.
Tycker det här är lite svårt att göra så att det fungerar bra.
För oss har vi delat så att vi får lika mycket pengar över eller ungefär lika mycket pengar över. Så även de månaderna då den ene haft 4 x den andres inkomst så har det funnits pengar till egna saker för båda (om det blivit något över det vill säga 
). Vi hade inte lagt undan så mycket pengar att vi kunde gå back många månader i rad - så vi var tvungna att se att det iallafall nästan gick ihop varje månad. 
Det finns dock dåliga sidor av systemet vi har; man får för få dagar och dagarna betalar för dåligt. För oss gjorde det att jag var mindre föräldraledig än min fru. Som tur var hade jag massor av semesterdagar vilket gjorde att det ändå kunde gå ihop ungefär som önskat, men det är inte många som är i den situationen.
Om man fick föräldradagar för att vara hemma iallafall 18 månader heltid och med 80% oavsett lönenivå så hade det gjort stor skillnad iallafall för familjer i vår situation.
Vi har en lite udda deal här hemma. Jag står för hela hyran och räkningar medan min tjej är hemma första tiden. Dessutom står jag för 100% av vårt gemensamma konto medan hon inte jobbar. Hon får all betald föräldraledighet, men jag är också lite föräldraledig på egen bekostnad. Hon får x antal hundra tusen i gåva av mig och mångdubblar sin förmögenhet som kompensation för utebliven pension.
Vad får jag i utbyte?
Alla jag pratat med tycker det är bra att hon får vara hemma så länge hon vill. Förmodligen mer än 1,5 år. Sedan successiv upptrappning om det passar henne och barnet.
Min thailändska frisör stod och jobbade tills vattnet gick och fortsatte jobba med den nyfödda någon dag efter förlossningen. Helt sjukt enl.mig, min sambo och alla jag pratat med irl. Har hört liknande historier från USA.
I vissa fall gagnar inte jämlikhet kvinnor. Sluta leka män. Alla är olika. Män är olika jämfört med andra män också. Det kommer aldrig bli någon millimeterrättvisa. Det är mer som skiljer än vem som bär barnet. Både hon och jag är ganska less på att utomstående ska ha krav på hur vi organiserar våra liv och karriärer. Typ du nu, men också på vc och vissa andra ställen kryper det in krav och idéer.
Hon har uttryckligen sagt att hon irriterar sig på att inte “få” gilla hushållssysslor som hon tycker är mysiga och givande enligt jämlikhetsnormen som sipprar in överallt. Låt människor vara som de är. Olika. Jag fixar lätt mat när det behövs nu med småbarn och så, men jag lägger inte flera timmar på att göra såser från grunden och nya rätter hela tiden som hon gillar att laborera med. Tvättar gärna, men anpassar alla kläder så jag kan köra allt i ett.
Inte lika intressant första åren då föräldraledighet ofta är mest aktuellt. Märks jätteskillnad i oro och engagemang i småsaker jag inte ens tänkt på. Hon oroar sig och pysslar med så mycket småsaker. Min tjej har alltid varit mammig, först kring sina syskon, sedan mot min hund och nu får bebisen allt fokus.
Tror inte jag som pappa vare sig kan eller vill konkurrera i mammighet. Särskilt inte nu första 1-3 åren 
kolla upp psykologiska skillnader mellan könen. Man är såklart gärna engagerad far, men nu i början är iaf jag mest avlastning.
Kan du verkligen tala för alla kvinnor? Vad jag hört/sett/läst (bl.a. från min egen partner) så är kvinnor en heterogen grupp, där många uppskattar delar av den traditionella kvinnorollen. Bl.a. småbarnsåren, kortare arbetstid och pyssel i hemmet.
Hemma hos oss jobbar båda 100%. Har grannar där båda jobbar 80% och även kompisar där båda jobbar 80%. På sistone har det blivt väldigt mycket för min egen del. Mer än 100%. Chefen är på en att man inte ska göra fler timmar än en normal arbetsvecka, men vad gör man när det är en deadline och man får en ide på helgen och lösningen ska levereras på i början av veckan.
Jag inser ju att jag inte kan jobba på det här sättet kontinuerligt, utan det blir en nedtaggning efter toppen. Frugan har ju tagit mer ansvar för hemmet under denna period.
Mina erfarenheter kring hur barn tyr sig handlar främst om vem de spenderar mest tid med, inte om det är en man eller kvinna. När min fru var föräldraledig tyckte barnen mest om henne och ville att hon skulle vara med dem/natta/trösta mm. När jag hade varit föräldraledig en stund så övergick det i att de ville vara mer med mig istället. Vi brottas fortfarande med ett av barnen där Mamma inte riktigt duger lika bra vid nattning/tröstande, vilket jag tror beror på att det inte var så längesen min föräldraledighet slutade.
Barnet tyr sig minst lika bra till mig. Han bara stålar så fort han ser mig och älskar när jag matar eller vaggar honom.
Saken är att min tjej har ett behov av att vara nära barnet. Hon blir orolig utan honom i närheten. Vi har tränat så hon kan ta en dusch/ gå en sväng själv. Hon trivs samtidigt halvdant i arbetslivet.
Va bra att ni hittat ett sätt som fungerar för er där båda verkar nöjda. Jag har inte grottat i alla detaljer i ert upplägg, men kan konstatera att det kan vara ganska komplext att få till en rättvis lösning. Vad jag sett så är det ganska ovanligt, oftast är mamman hemma mer utan att kompenseras. Därför tror jag fortfarande att det bästa för samhället är om normen (obs inte tvingande) blir att dela lika. Det blir rättvist på ett mycket enklare sätt, både ekonomiskt samt hur mycket tid barnen får med sina föräldrar.
Samma här. Hon har ett bra jobb bra lön bra kollegor osv men önskar fortfarande helst vara hemma. Jag har samma jobb med samma lön med samma kollegor och trivs bra på jobbet. Våra barn har ingen riktigt favorit. Jag och min äldre dotter är ute och tältar utan mamma och syskon. Vi har en jätte bra kontakt och i just vårat fall fungerar det jätte bra.
Vi är gifta och delar på allt på detta vis. Skulle något hända delar vi lika på våran förmögenhet. Man behöver inte ha en millimeter rättvisa bara vara införstådd i att vi gör det tillsammans. Alla vinster och förluster delar vi på. Tills döden skiljer oss åt
Sen på bollen, orkar inte läsa allt så ev upprepning MEN att dela lika på föräldraledigheten betyder inte alls nödvändigtvis 6 månader var. Väldigt många tar inte ut 5-7 dagar per vecka. Vi var hemma ca 13 månader var, och jag fortsatte amma långt efter att jag börjat jobba igen.
Allas situation är olika, sitter man på en stor förmögenhet spelar t.ex allmän pension kanske mindre roll. Däremot ska man ha med sig att det är stora skilsmässotal i Sverige och att föräldraledighet/gå ner i arbetstid påverkar pension och ofta löneutveckling. Jag tycker att vi bör sträva efter ett mer rättvist samhälle utan tvång. 
Inte bara i sverige utan mer eller mindre hela världen.
Inte nämnvärt. Har man låg pension kickar massa bidrag in. Ser systemet ut som idag när det är dags för oss kommer vi förmodligen skilja oss och på pappret inte bo ihop. Så täcker diverse bidrag upp stora delar av förlusterna.
Jag har ingen önskan att sträva efter jämställdhet. Jag vill ha valfrihet. De som vill vara jämställda ska få vara det. Och de som inte är intresserade ska få slippa. Enkelt och fritt