Jag kan dela en berättelse om min uppväxt, har upplevt två seminarium .Man kan säga jag är uppvuxen mitt i mellan, jag har en mamma som var hemma fru tills jag var 14 år, sedan ville hon ta revansch och gick fullt ut på nå FIRE.
Har en syster där mannen fick bra start och ett vinstdrivande företag.
Om man kortar ner historien till max, mamma påbörja sin revansch , där hon tog dubbla jobb, bl.a vara aktiv inom kommun politiken som partiordförande.
Jag förstår att hon ville ta revansch i livet, starta som ung mamma, men priset hon betala var uppväxten av hennes barnbarn, hon jobba ständigt.
Min systers man jobba stenhårt med företaget från 30 till 42 år gammal, han fick barnen samma år han starta företaget. framgångarna var svåra att värdera i tid för familjen, men hade sina guldkorn med magiska resor runt om i världen.
Vad hände sen?
Min mamma fick av naturliga skäl inte tid för sina barnbarn, dom växte upp med bara en mycket begränsad tid hon kunde ägna sig åt barnbarn, hon försöker med fina presenter o så, men kontakten är bara sporadisk, men vi förstår, hon känner dom inte och barnen känner inte henne.
Min syster då vad hände där?
Som sagt en framgångsrik man, mellan 30 till 40 år så utförde han mycket, köpte övernattnings lägenhet på Östermalm, byggde upp ett mycket fint hus till familjen med dubbla arkitekter, varav en av Sveriges mer främsta sådana.
Vid 40 fick han cancer, gick och bota med behandling, han starta direkt och betala av alla lån, vilket han finansiera genom att sälja halva av sitt företag, men så kom beskedet året efter, all cancer var tillbaka och nu gick den inte att behandla.
Vid begravningen kommer pengavärdet först, vilket är ganska skrämmande, folk kom fram till min syster beklaga sorgen, men samtidigt gratulera, du har tur han var en rik man, där man inte tog någon hänsyn till att barnen mist sin pappa, utan all fokus var på att hon nu fått pengarna, huset/lägenheten allt avbetalt , ut över detta trädde hans försäkringar in hon får stora delar av hans inkomst fram till hon fyller 56 år, hon gick in i FIRE 37 år gammal.
Min mammas sätt har aldrig försvunnit, även om hon nåde FIRE så har det blivit hennes största hobby i livet, “keep on doing it”
Vad jag vill berätta är att min syn på FIRE är med andra ord inte något mål att sträva efter, det har sitt pris, som dessa 2 exempel från mitt liv.