Huvudfrågan är väl om föräldraledigheten är en rättighet för barnet eller för föräldrarna.
Dvs, ger staten FP för att barnet ska få vara med sina föräldrar så länge som möjligt eller ger staten FP för att föräldern ska vara med sitt barn så länge som möjligt.
Om det är det förstnämnda borde man få dela dagarna hur man vill och är det det sistnämnda så ger man lika många dagar till båda föräldrarna utan möjlighet att byta.
Vi har ju ingen möjlighet att ge lön till en partner (för att kunna minska skatt och/eller öka jämlikhet).
Någonstans måste det finnas en gräns på hur mycket staten ska styra oss i att fatta ”rätt” beslut. Ja, att en person tar all vabb och FL kommer påverka framtida pension men det är ändå ett val av personen/hushållet att göra det.
Det var ju dessutom inte bara från mamman du nog stal en viktig tid utan även ifrån barnen. Jag tror inte alls det är bra att separera ett spädbarn från sin biologiska mamma för tidigt om man kan undvika det. Vi mammor och barn sitter ju bokstavligen ihop via navelsträngen under hela graviditeten och det tar ganska lång tid innan ett spädbarn ( och även ofta mamman) greppar att det är en egen kropp och inte en del av mamman. Vi har väl till och med djurskyddslagar som förbjuder oss att ta ungar från deras mammor men för oss själva är det visst inte lika noga.
Kanske det. Jag känner dock att jag bör påpeka att vi var hemma ca tio månader var per barn, det var inte så att jag slet ungarna ur famnen på henne direkt på BB.
Ester skrev mycket tydligt att diskriminering skulle kunna vara en av förklaringarna till den del av löneskillnader som inte går att förklara med andra faktorer. Diskriminering kan bland annat handla om att man värderar personers kvalifikationer och prestationer på ett subjektivt snarare än objektivt sätt. Det är väl belagt att människor uppskattar andra människor baserat på igenkänning, vilket innebär att personer med annat kön eller annan bakgrund, klass eller liknande omedvetet kan diskrimineras i tex anställningsprocesser eller lönesamtal.
@Eenoks du frågade vad man ska göra åt ett sådant resultat. Mycket handlar om medvetenhet och att reflektera över vad man värderar och premierar hos andra, särskilt när man har inflytande, tex i en chefsroll.
Okej, men det finns ju andra personer på det här forumet av båda kön som väldigt gärna verkar vilja göra just detta
Ingen hade kunnat tvinga tillbaka mig till jobbet efter bara tio månader dock. Min man var välkommen att vara hemma tillsammans med oss hur mycket han ville istället.
Ok 10 månader är inte jätte snabbt, så du behöver nog inte va orolig du skapat något traumatiskt för din familj.
Är mer orolig om radikala jämställdhets förespråkare får sina viljor igenom, ska papporna då varannat barn ta hand om spädbarnet direkt efter bb och tvinga mamman ut i arbete så snabbt som möjligt i karriärens och jämställdhetens anda? Var går gränserna, när blir det ett destruktivt socialt experiment? Är vi människor verkligen bara en social konstruktion som man kan vänja till va som helst utan negativa känslomässiga konsekvenser? Hur mycket ska familjen själv få bestämma kring sin situation?
Det är verkligen olika sådant här och det måste det ju finnas utrymme för i föräldraförsäkringen, vilket det ju gör idag. Min fru och båda våra barn har varit mer än redo att avsluta amningen vid 6-8 månaders ålder på barnen. Sen har det inte spelat någon roll vem som varit hemma. Med första barnet var vi hemma 8mån var. Det kändes som ett (för oss) perfekt upplägg faktiskt.
Ja reflektera och fundera i all ära. Verkar dock va många som med politiska medel vill kvotera sina mål. Är det jag är intresserad av hur det ska gå till i praktiken.
Det är väl väldigt vanligt att man försöker se till att det finns en bred representation i beslutande instanser. Vi har ju tex en regering med 50% män och 50% kvinnor. I akademiska sammanhang ska man alltid i möjligaste mån ha blandade styrelser och beslutsfattande grupper (tex betygskommitteer). Det är samma i många offentliga organisationer. Det var ju tex därför Anna Kinnberg Batra fick gå, man ska inte kompisrekrytera personer man gillar utan rekrytera enligt objektiva processer som inte styrs av personligt tyckande utan vem som har bäst meriter. Är allt detta verkligen en nyhet?
Håller helt med, objektiva rekryteringar baserat på meriter, om det då inte resulterar i 50 % mellan könen är oviktigt.
Kvinnor studerar mer i universitet idag än männ generellt så tycker det är en helt naturlig utveckling om kvinnor kommer gå förbi män i lön och makt längden, och det är helt i sin ordning så. Jag kommer inte förespråka män ska kvoteras in då.
Diskriminering däremot baserat på kön tycker jag är helt fel, åt båda hållen.
Skärpning i tråden nu! Inga personangrepp, ad hominem eller efterslängar. Det är okej att ha olika åsikt men jag önskar att vi fortfarande har respektabel nivå på samtalet. Annars stänger vi tråden och delar ut varningar.
Hur beter vi oss egentligen tror jag det var någon som sa? Har redan redogjort för det högre upp.
Jag tror att det beror på vilka problem pengar löser för män och kvinnor. När alla bas behov är tillfredsställad tex mat boende osv är nyttan av pengar väldigt olika.
Män använder överskott för att jaga kvinnor. Kvinnor använder överskott för att jaga lycka.
Tycker samtalet till övervägande har varit konstruktivt och bra. Klart känslorna kan svälla lite ibland men med tillsägelse ska det förhoppningsvis inte förstöra detta viktiga och intressanta samtalet.
Försöker lära mig och utvecklas av andras perspektiv, erfarenheter och åsikter, hoppas jag gav er en tankeställare också.
Märker ni har undvikit att svara mina funderingar till största del, ska ni få “andra” sidan med på tåget är det nog smartare att försöka svara på eventuella frågor som dyker upp till era förslag. Eller kanske ni bara ville skriva av er utan ifrågasättande och andra perspektiv, helt ok det också.
Tänker jag lämnar samtalet här också för märker intresset för att ha ett genuint seriöst samtal kring detta finns inte här tyvärr.
Det är väl framförallt vi kvinnor som inte vill dela 50/50 (med all rätt, det är vi som är gravida med allt vad det innebär, dessutom är vi hänvisade till att ta av våra dagar om vi inte orkar jobba fram till vattnet går…medan mannen tom får 10 st extra dagar precis där i början), så varför ger du dig på män på det viset…
Det är helt obegripligt för mig, när vi har hela tråden spårbar i svart på vitt, hur du kan försöka få det att låta som att Ester skrivit något denne inte skrivit. Ester gjorde gällande att det var så, inte att det skulle kunna vara så. Därefter försökte Ester hänvisa till forskning som stöd, vilken inte gav detta stöd. Listan på saker som det skulle kunna vara oändligt lång, och hur många % som förklaras av respektive sak är okänd.
Jag har heller aldrig argumenterat för att diskriminering inte förekommer, att det utgör 0 % eller att det inte utgör 4,5 %. Återigen så poängterar jag att det saknas vetenskapligt stöd för att säga att delar eller hela den oförklarade skillnaden utgörs av diskriminering, därav termen “oförklarade”.
Hittade en undersökning i ämnet. Nu är undersökningen från 2022 och handlar om kvotering överlag i föräldraförsäkringen och inte om kvinnor vill dela exakt lika i föräldraförsäkringen. Åsikter kan ändrats sen dess och människor vill kanske dela exakt 50:50 men vill inte tvingas till det.
Du sammanblandar att kvotera med att man anställer efter meriter. Att kvotera innebär per definition att man inte anställer efter meriter, utan att man rekryterar efter förutbestämda faktorer som inte utgör meriter.
Så för mig är det verkligen en nyhet att sammanblanda kvotering och meritbaserad anställning och kalla dem för samma sak.
Då förklarar jag. Man kvoterar på så sätt att man viker platser specifikt för både män och kvinnor i de grupper som beslutar och har makt. Man har strukturer och regler för att undvika kompisrekryteringar, nepotism och omedveten diskriminering.
