Mina föräldrar fyller 65 tidigt nästa år och har som sagt ganska låg pension. De båda hade nog tänkt fortsätta jobba men pappa kommer behöva gå i pension nu till nyåret. Mamma tänker fortsätta jobba så det kommer inte bli omedelbar ekonomisk kris.
Som det ser ut har pappa tjp så det räcker i 10 år. Vad är bästa strategin i situationen?
Att göra kalkyler via verktygen på minpension.se och rätta mun efter matsäck.
Har de något sparat kapital? I annat fall behöver de säkerställa att deras framtida inkomster kommer räcka för att täcka utgifterna. Om inte kostnader för ev. fritidshus, båt osv kommer täckas bör de fundera på hur de vill prioritera vad de lägger pengar på redan nu. Ev. försäljning och köp av fastigheter bör göras innan de slutar jobba för att se till att de om möjligt får lån.
Om din far får ut en slutlön med lite semesterersättning och de klarar sig ändå kan det vara bra att dröja med att ta ut tjänstepensionen nästa år. Även om han aktiverar inkomstpensionen så snart det går. Då kommer han ner lite i skatt för nästa år. Det kan ju för övrigt vara en idé att avvakta något år med att ta ut (hela) tjänstepensionen om din mamma fortsätter jobba och pengarna räcker ändå, inte kul om de blir 75 och känner att de starkt begränsas av låg pension.
Pappa har haft eget sedan några år efter han flyttade till sverige typ 36 år sedan tror jag. Han har betalt in det själv och jag ska få det mer klart för mig exakta pensionssummor i minpension.
Föräldrarna har inga lån. Hyran är rätt hög på ca 13k tror jag och fritidshuset är skuldfritt och gått upp 10-15x i värde sedan sent 90-tal då det köptes. Ingen i familjen skulle vilja sälja dock, men är åtminstone ett dolt kapital.
Jag vet inte alls exakta summor gällande arv, men farfar var mycket framgångsrik och det kommer tillkomma ett arv från farmor. Hon är 89 och i god hälsa. Jag har alltid haft attityden att om farmor eller pappa skulle spendera hela arvet hur stort det än är, så gör jag inga planer därefter. Vill hellre att de ska ha det bra än något arv alls. Men det kan vara klokt att ta reda på för farsans skull.
I värsta fall är jag beredd att kliva in och subventionera pappa i några år ifall så behövs.
Farsan är Skotte, så att vara sparsam ligger i benmärgen.
Mina föräldrar har också kass pension men min inställning där är att det inte på något sätt är deras barns uppgift att styra upp deras ekonomi. De har haft ett helt liv på sig att planera för sin pension och har de inte lyckats så får de ta konsekvenserna. Tycker det känns jättekonstigt att vara försörjare åt sina föräldrar i ett land som Sverige.
Kan de tänka sig att sälja till dig, och kan du tänka dig att köpa?
Nja, det har jag inte råd med. Om jag ska äga min bostad i stan (kommer inte få en hyresrätt på lååång tid) så kommer jag aldrig ha råd med det. Jag har dessutom syskon, så det skulle bli större problem.
Man får väll rätta mun efter matsäck tänker jag alltså kostar boendet för mycket så får man flytta till något mindre och billigare har man en dyr bil får man skaffa en billigare etc.
Om nu inte barnen vill ta på sig det ansvaret att lägga in en slant varje månad för att föräldrarna ska bibehålla sin standard vilket jag inte sätter mig emot. Men hade jag haft barn så hade det känns rätt konstigt att i ett land som sverige med vårat system vid pension förlita sig på att barnen ska skjuta till pengar till en eller jag tycker överhuvudtaget att man imte alls ska skaffa barn med en FÖRVÄNTAN att barnen ska ta hand om en på ålderns höst barn är ingen pensionsförsäkring.
Jag har dock själv bestämt mkg för att hjälpa mina föräldrar så gott jag kan när det behövs men det är inget krav de lagt på mig.
Jag som ej har några barn alls att luta mig tillbaks på kommer få anpassa mig efter situationen kanske bya ner till mindre bostad etc. Jag har dock haft inställningen hela mitt liv att livet förändras och det gäller att anpassa sig efter nya situationer och vi människor är.rätt bra på det faktiskt.
Tycker det här beror på. Ganska ofta får (vuxna) barn ta del av pengar från sina föräldrar, typ hjälp med kontantinsats eller liknande. Då är det väl rimligt att stötta upp när föräldrarna har ont om cash. Jag ser det lite som likviditetsplanering över generationer.
Kan du och syskonen ta över löpande kostnader för sommarstället om ni inte redan bidrar? Du är ju redan på gång att hjälpa dem räkna på pensionerna, kanske har de rätt till exempelvis bostadsbidrag när bägge har gått i pension.
De lever väldigt sparsamt och kommer nog ha råd med allt ändå. De skulle aldrig ens fråga mig om pengar, men jag skulle till exempel inte vilja att de flyttar för jag har syskon som bor kvar där.
Jag tycker inte heller det är en skyldighet för barn i Sverige att försörja sina föräldrar, men jag ser det inte som att de haft dåliga prioriteringar för att hamna där de är. De må ha kass pension, men har sett till att bli skuldfria så att kostnaderna är låga.
Möjligt. Jag har då inte fått en spänn men om jag skulle det så skulle jag se det så ser jag det snarare som “pay it forward”, dvs att mina föräldrars uppgift är att försörja och hjälpa mig och mina syskon. När vi barn blir vuxna och föräldrar är vår uppgift att hjälpa våra barn. Vi ska inte komma tillbaka till våra föräldrar och bli försörjare åt både dem och våra barn.
Det är absolut en ide, men en är student och en har nyss köpt hus och renoverar så det blir i princip samma som att päronen får slanten av mig haha.
Detta var något jag glömde skriva men som jag tänker också.
Mina föräldrar har hjälpt mig otroligt mycket i livet hjälpte mig fixa körkort sen till att fixa bostad etc och sim du säger de hjälpte mig med pengar när jag behövde det som mest åldern 15-25 så om det behöver pengar i framtiden så stöller jag givetvis upp.
Tror dock pengar ej kommer vara det dom behöver utan det är mer fysisk hjälp. Men jac ställer glatt upp med det.
Sen har jag vänner som typ blev utkastade av föräldrarna vid 18 och ej fick hjälp ekonomiskt av föräldrarna en av min polare sa till mig att hans föräldrar kommer samma “tuffa” kärlek tillbaks på ålderns höst. Så lite man får vad man ger i förhållandet med sitt barn.
MEN till er föräldrar som läser detta ibland när man är pensionär så är det lätt att glömma bort vilken tidsbrist man har när man arbetar förstå att era barn har ett eget liv att få att gå ihop med jobb och evetuellt egna barn och de gör troligtvis sitt bästa med att se om dig men man har bara två armar och är ingen robot.
Tycker många föräldrar blir sjukt egocentriska på ålderns höst. Gnäller, beklagar sig och klagar på sina barn för att de inte ägnar tillräckligt med tid åt att underhålla, hälsa på och hjälpa dem med allt mellan himmel och jord.
Jag vill påstå att man som barn inte har några skyldigheter alls till sina föräldrar. Det är de som satt en till världen och därmed föräldrarna som har skyldigheter mot sina barn. Barn ska inte gå runt med dåligt samvete för att man har krävande föräldrar.
Det finns ett mellanting mellan att försörja sina föräldrar och ”skyll er själva för att ni inte planerade för pensionen”.
Som @Indexmannen skriver så kan man gott vilja hålla sig undan föräldrarna om man blev typ utslängd. Men har man glatt tagit emot pengar upprepade gånger när man var 20-30-40 tycker jag att man kan vara generös tillbaka. Hjälpen behöver heller inte vara direkt monetär, ofta är det ju lite annat som behövs när man är äldre.
Tack vare det mina föräldrar gjorde för mig, kan jag både pay it forward and backward.
Ibland kan man lätt känna så. Jag kan också känna lite i vissa situationer att jag ksn tycka att den äldre personen (såvitt den ej är sjuk) kanske får försöka hitta egna lösningar och vara lite mer villig till att anpassa sig efter förändringar.
Kan ta ett exempel.
När elen i sverige blev dyr så fanns det en artikel om en äldre dam som bodde ensam i en 200 kvadrat villa som klagade på att hon ej hade råd med mat för att elen var så dyr. Då blir jag lite små frustrerad den personen tar ju inte alls något eget ansvar över sitt liv och inser inte heller hur mycket det sticker i folks ögon att hon har mage att klaga över att ha råd med mat när hon sitter på.en villa värd ett par miljoner samt bor på 200 kvadrat. Kanske hon får inse att en villa på 200 kvadrat inte är en rättighet att bo på som ensam. Finns ju öldre som förväntar sig också att barnen ska ta hand om villan etc nör dom.blir äldre klippa gräsmattan etc..
Farligt att uttala sig om vad föräldrarna därmed förtjänar om man inte vet orsaken till att föräldrarna tillslut “kastade ut” honom och slutade ge pengar till ett vuxet barn. Det finns folk till allt och vissa 18 åringar är det nog helt legitimt att kasta ut och sluta stödja. Och andra fall där det inte är fallet.