Nej, den behöver inte vara monetär. Jag kan absolut hjälpa till med lite ditt och datt men vill inte hamna i en situation där föräldrarna förväntar sig att de ska bli curlade av sina barn. Har hört skräckexempel på detta med barn som lägger väldigt mycket tid, energi och pengar på att springa ärenden åt sina bortskämda otacksamma föräldrar.
1 gillning
Sa aldrig att det är så i alla fall.
Men av de fall jag sett så kan jag förstå att barnen kommer ge kalla handen tillbaks.
1 gillning
Jag förstår. Just synen på hur mkt pengar ett vuxet barn har rätt att kräva skiljer sig nog åt men många verkar känna att även när de är vuxna måste deras föräldrar fortsätta stötta dem monetärt och om så inte är fallet så har man blivit illa behandlad.
Jag tänker att upp till 18-19 har föräldrarna ansvar. Därefter slutar det och jag känner inte att jag har rätt att kräva ett öre förrens evt arv (som jag hoppas de istället lägger på sig själva). Samtidigt vill jag stötta mina föräldrar för hur de hjälpte mig upp till 18 eftersom jag vet hur mkt jobb de allra flesta föräldrar lägger.
Har de låg pension så kanske de behöver se över vilket typ av boende de har råd med.
Har du syskon, eller kommer du ärva själv? Tänker att det gör lite skillnad också för fritidshuset och de kostnader som det medför om du också nyttjar det, samt om du kommer ärva det själv.
Går det att hyra ut någon gång på året och göra rätt stor skillnad genom att få in en del pengar den vägen?
Aa man kan ju ha lite olika syn på detta helt klart finns ju inget rätt eller fel.
Att försörja barnen samt se till att de har tak över huvudet till 18 är i vår kultur vi haft under kort period normalt i en annan så är det konstigt att slänga ut sitt barn vid 18.
Jag vill inte säga vad som är.rätt eller fel men i slutändan avgör barnet hur den känner att den blivit behandlad.
1 gillning
Jag har gjort lite research och frågat föräldrarna mer om läget.
Jag har två syskon så kommer inte ärva själv. Det finns flera hus på tomten och mamma hyr ut ett av dem under vår/sommar/höst vilket tydligen täcker hyran i stan för hela året. Det är dessutom samma hyresgäst som hyrt hela perioden i över 5 år. Mamma jobbar bara 50% men matten kommer mer än gå ihop så som jag förstår det i nuläget.
Ifall ekonomiskt stöd skulle behövts så hade jag förmodligen insisterat med motstånd från dem. Jag förstår mer eller mindre alla resonemang som lagts fram i tråden om obligation eller inte. I mitt fall har jag inte fått något direkt ekonomiskt stöd genom åren. Varken månadspeng eller kontantinsats, men fick bidraget från gymnasietiden och behövde aldrig betala hyra när jag bodde hemma under universitetstiden.
Min pappa har i princip gått i pension för att hjälpa omhänderta mormor som är mycket gammal. Mina föräldrar tar hand om henne för att de vill och känner en stor plikt eftersom hon lagt hela sin pensionstid (över 30 år) på barnbarnen. Då pratar vi alltså om om hela dagen varje dag. Även syskonen och jag hjälper till en hel del med omsorgen i nuläget. Jag känner en liknande plikt till mina egna föräldrar. De har aldrig krävt något och har alltid ställt upp. Jag förstår nu att deras plan har varit mer robust än jag givit dem cred för.
Uppskattar ändå alla förslag och filosofiska diskussionen kring skyldigheter!
5 gillningar
All heder åt dig. Jag hoppas också att jag vid behov kommer kunna hjälpa mina föräldrar få värdiga sista år i livet när det är dags.
6 gillningar
Jag uppskattar orden!
Om mina föräldrar var genuint vårdslösa med pengar genom åren hade jag kanske känt annorlunda, vem vet. Jag tycker de har planerat fint. Vi kommer inte ärva en skuldsatt tomt. Vi har haft fina somrar där varje år av livet. (Detta är på min nu oändligt gamla mormors hemort). Pappa hade eget och tjänade mer när vi var små och har successivt trappat ner. Mamma var ledig i många år med småbarn och har därför dålig pension, plus deltidsarbete därefter. De gav oss sin tid och det vi behövde. 10/10 barndom. Jag vet dessutom att de kommer ställa upp stort och glädjas mycket åt sitt första barnbarn vilket kommer underlätta mycket för mig.
Så långt sagt, ja, de får mina pengar och min tid vid behov. Inget tvivel om saken.
8 gillningar
Håller helt med, har också sett samma sak och den sitsen vill man inte hamna i. Har också svårt att sympatisera med pensionärer som sitter på dyra bostäder (som kräver en massa underhåll, gärna av släkten) men lågt kassaflöde och inte vill ”flytta från sitt hem”. Det är ju jättenormalt att behöva flytta då och då under sitt liv och pensionsåldern är på intet vis helig i det avseendet.
Vad fint skrivet!
Det låter som att ni har en bra relation och du har fått fin support genom olika skeden i livet. Så klart man ska göra det bra för dina föräldrar på de sätt man kan. Kör på!
1 gillning
Tack! Det tycker jag vi har. Jag förstår också att det ser helt annorlunda ut om man har en annan relation till sina föräldrar. Jag gläds av deras goda hälsa och att de fått mig intresserad av sunda ekonomiska beslut!
Precis! Och samtidigt gnälls det konstant från de obelånade villorna att pensionen är låg, fattigpensionär osv. Är man bakåtsträvande pensionär som vägrar lämna sin feta kåk så får man stå sitt kasst. Det är inte vi andras uppgift att se till att de får behålla sin livsstil.
Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin hört någon pensionär med obelånad villa gnälla över just det! Snarare tvärt om att man tycker sig ha det väldigt bra på ålderns höst tack vare att man slipper betala ränta eller vara orolig för det när räntorna går upp!
Sen kan jag hålla med om att det säkerligen finns många som rent praktiskt skulle göra det bättre och enklare för sig genom att flytta till ett mer lämpligt och mer anpassat boende mot slutet.
2 gillningar
Jag brukar roa med mig att skrapa lite på ytan när det gnälls över pensionen. Det enda man får höra är hur låg pensionen är men när man börjar ställa frågor kring tex bostad och bolån så visar det sig nästan alltid att personen en förmögenhet på flera miljoner i sitt boende. Föreslår man att personen kanske skille kunna sälja sitt boende och få lös en massa miljoner som i princip skulle dubbla månadspensionen så kommer det där med att man inte vill lämna sitt hem eller att “alltid kommer ju gå till skatt ändå” eller “det är så dyrt med andra bostäder så man kommer i princip gå minus”. Att ens tänka tanken att flytta till hyresrätt verkar inte existera. Även en liten gammal bostadsrätt borde vara billigare att leva i om man dessutom har ett överskott från villan att sätta sprätt på.
1 gillning
Jag delar din bild, att folk är nöjda med att ha betalat av lånen och därför känns det bra ekonomiskt. Men det blir problem sen när annat än räntor går upp (el, matpriset) eller pengar behövs till underhåll och kapitalet är låst i själva bostaden. Men det tar emot att sälja även om det är den uppenbara lösningen.
1 gillning
Definitivt kan det bli så men att alla eller ens de flesta skulle ha detta problem tvivlar jag starkt på. Har man flera miljoner i övervärde på bostaden kan man ju alltid som sista utväg (precis som @janbolmeson poänterade i något av de senaste avsnitten) ta ett seniorlån och få loss kapital.
Naturligtvis inte speciellt fördelaktiga räntevillkor på den typen av lån men har man inga arvingar man vill eller kan ge arvet till, blir tvungen att få loss likvider eller bara vill sätta guldkant på livet är det ändå en möjlighet. Jag testade på skoj och knappade in våra siffror och vi skulle utan problem kunna få ut några miljoner på vårt obelånade boende. Och då bor vi ändå inte i någon storstad.
Om det är så att sommarstället används av hela familjen är det inte orimligt att dessa bidrar ekonomiskt ( mer?) för att det inte sak behöva säljas när föräldrarna får sämre ekonomi. Mycket sundare än att ge bidrag generellt. Jag håller med dom som säger att man som vuxen får stå sitt kast. Har man sparat för lite som företagare så har man. Gilla läget.
Om föräldrarna exempelvis stöttat en del ekonomiskt när man hade små barn och dålig ekonomi förstår jag att man kan känna sig mer generös när man själv har fått god ekonomi.
Mina föräldrar kom till Sverige 1992 och även om min pappa lyckades hitta ett jobb väldigt tidigt i Sverige, långt innan vi fick uppehållstillstånd, så är hans pension också väldigt dåligt.
Vi har kontakt än idag med en familj vi träffade när vi kom till Sverige som kom samtidigt som oss där pappan i familjen mer eller mindre inte jobbat en dag. Efter bostadstillägg etc så får han och min pappa ut, mer eller mindre, lika mycket. Vilket jag personligen tycker är sjukt (då min pappa arbetade tills han gick i pension vid 67 års ålder).
Det är vanligare än man tror utanför ”RT-bubblan”. Tänk på att väldigt många bara har ”råkat” generera kapital i miljonklassen i sitt boende genom att helt enkelt bo där i decennier och betala ränta och amortering. Dvs inga andra investeringar eller sparanden utöver sparkonto (”Jag sparar i huset”). Att amortera vs behålla lån har inte ens varit ett särskilt medvetet beslut.
Då står man ganska långt ifrån tanken att låna upp på boendet för att täcka löpande kostnader eller få guldkant på vardagen. Även om det för både dig och mig förefaller naturligt att göra 
2 gillningar
Så kan det nog vara med det låter ändå som att du håller med om att möjligheterna faktiskt finns (t.ex seniorlån).