Ja, jag kan rekommendera det. Om man mäktar med det.
Det här låter ytterst underligt, som att du menar att det är primärt ditt beslut? Du menar att du skulle stötta henne i hennes beslut som är hennes att ta och inte alls ditt?
Såklart är det hennes beslut. Jag menar att jag lutar mot att jag skulle ha givit henne rådet att behålla barnet.
1 gillning
Självklart är det inte optimalt, och nog oftast så gott som alltid bättre att inte. Men ändå ytterst känsligt att antyda att personen inte själv skulle få välja.
Klokt. Jag håller med.
Men sex får en 15 åring ha.
Kan man säga att någon får ha sex men inte barn? De två hör väl lite samman? Om 15 åriga föräldrar är en omöjlig tanke borde det också vara förbjudet för dem att ha sex.
1 gillning
Vi blev tillsammans första året på universitetet och när vi hade pluggat klart och fått ett första jobb bestämde vi oss för att skaffa barn när vi var 23-24. Visade sig vara lättare sagt än gjort men efter utredningar kunde vi få vårt efterlängtade första barn vid 26. Vi var definitivt bland de första i vår bekantskap att bli föräldrar.
Jag har upplevt mest fördelar med att få barn tidigt, man har mycket ork och energi och är mer flexibel för att förändra sitt liv för att anpassa sig till den nya familjemedlemmen. Efter andra barnet hann det gå rätt många år men sen kände vi båda att vi ville ha ett tredje barn. Det tog definitivt längst tid men till slut lyckades vi få ett som 38-åringar.
Fördelen som äldre pappa är att man vet mer om hur barn är och inte behöver oroa sig lika mycket. Jag är lugnare och jagar inte upp mig lika lätt. Det är också intressant att följa sina olika barn med deras unika personligheter och intressen.
(inlägg raderat av författaren)
1 gillning
Mitt yngsta barn kommer hinna fylla 18 år innan jag blir 50 år. (Om några år) Med facit i hand så hade jag absolut inte velat ha barn senare än vi fick.
3 gillningar
Vad många inte verkar först är att barn borde ha bästa förutsättningar. (Kommer själv från en fattig familj). Skulle aldrig skaffa barn om jag inte kan försörja den med 100% av tid och pengar. Barn kommer när jag är ekonomiskt oberoende och slipper jobba. Då kan man ha mer kul ihop och få mer värdefull tid.
1 gillning
Om alla följde detta skulle vi alla dö utan barn förutom de rikaste, de blir utrota nästa generationen.
Ärligt i Sverige det är asbilligt att skaff barn.
4 gillningar
Få har nog haft helt smärtfria uppväxter men ingen svensk jag pratat med hittills har uttryckt att det var avsaknaden av pengar som var den stora grejjen. Kan du beskriva lite mer vad det rent konkret är du saknade? Kanske har vi olika syn på vilka materiella behov som är “måsten”.
Den stora kostnaden med barn (om du inte tillhör de som måste klä din bebis/småbarn i de dyraste kläderna etc) är inkomstbortfall och för det finns FSK. Från tonåren och uppåt ökar vissa behov men de är ju per definition mer än ett årtionde bort.
I “bästa förutsättningar” läser jag in att du i detta är rätt mkt i det teoretiska. De ska ha tillräckligt bra. “Bästa förutsättningar” kommer du, eller någon annan förälder, aldrig kunna nå.
“Låter inte det bästa bli det godas fiende”. De flesta barn vill ha tid (som i år tillsammans), inte dyra prylar.
Du har inte missat en detalj kring hur barn blir till? Många lägger väl uttänkt planer och sedan när de anser det är dags så knackar verkligheten på och det blir aldrig barn. Den risken bör du ha med i ekvationen. Ju längre du väntar ju högre blir risken.
3 gillningar
Man blir vuxen tidigare. Svårt att bli vuxen utan att skaffa barn.
Lite så upplever jag att det är också. Universitetet skjuter upp allt med flera år och rent ekonomiskt är det väl för många olönsamt om man tänker utifrån ränta på ränta? Samtidigt är jag själv övertygad om att det skapar andra värden. För egen del skulle jag nog inte haft lika lätt att bli tjänsteman på mitt nuvarande yrke utan examen då jag fullständigt saknat nätverk på arbeten som jag velat ha. Förenklat sett får man jobb antingen genom fint cv eller rätt nätverk.
Hade jag haft nätverket att kunna arbeta inom det området jag gör idag utan att mellanlanda på universitetet hade jag utan tvekan gått direkt till jobb och därmed skaffat barn tidigare.
Min poäng är - har man rätt nätverk till att få det arbete man önskar sig efter gymnasiet så är det bara att köra på och skaffa barn så fort man fått tillsvidareanställning (jag vet att arbetsgivare inte får diskriminera någon som väntar barn, men tro mig - det förekommer frekvent), men om man inte har det så skulle jag nog personligen plugga vidare för att kunna få fast anställning innan barnen kommer. Jag anser att det för barnets skull är bra om man är trygg ekonomiskt.
Nu vet jag att jag skrivit väldigt generellt och har definitivt missat flera grupper, så ta inlägget för vad det är. Jag resonerade mest utifrån ett personligt perspektiv
Jag blir ganska ledsen av att läsa denna tråd. Borde skaffat barn för länge sen men har inte träffat rätt partner än. 
Har nått FIRE men det känns ganska meningslöst utan att ha träffat min livspartner och blivit pappa.
3 gillningar
Som svar på din fråga, jag kommer skaffa barn den dagen jag inte har några andra måsten, inte behov att att gå till ett jobb eller liknande. För när mina barn växer upp vill jag spendera all tid jag kan med dem och inte förlora 8h av jobb och dessutom kunna resa och uppleva saker jag tycker är kul. Jag är runt 30 idag och beräknas bli ekonomiskt oberoende vid 33-34. Därefter kommer jag ha all tid i värden att fokusera på familj osv.
Denna tanke kanske inte fungerar hos alla men passar perfekt till min plan.
3 gillningar
Låter som @Poulseng s familje-FIRE.
Mitt råd är att inte skjuta på livet. Du har ingen aning om vad som kommer hända i framtiden. Bara kör, nu! Skaffa barn och gör allt du drömt om. Nu med detsamma.
Låter härligt! Och du har en partner som har samma plan?
Ja min partner är något år yngre och beräknas också bli ekonomiskt oberoende ungefär vid samma tidpunkt. Vi är båda unga och fyllda av energi så finns ingen åldersnoja här inte.
Nice! Och ni har säkert pratat igenom era tankar kring barn och barnuppfostran i praktiken.
Apropå att pengarna är den lätta delen och inga två människor har helt samma syn och att det i mycket är något annat än att den andra vuxna människan är någon du gillar att leva med när det bara är ni 2. Mycket löser man med god vilja och kommunikation längs resans gång, men ju mer man reder ut innan desto bättre.
Jag önskar er all lycka!
Ja det är tragiskt, precis som du skriver!