Min familj kan nog i Sverige anses som ganska fattig. Vi hade alltid minst hus och skruttigast bil i byn när jag växte upp. Från att jag var ca 15 slutade jag helt att få pengar av föräldrarna då jag kunde tjäna betydligt mer själv på sommarjobb än vad de kunde ge mig. Efter mitt första år efter gymnasiet jobbade jag och sparade undan mer pengar än de någonsin haft tillsammans, på ett år. Jag köpte lägenhet som ökade i pris och blev snart rikare än dem trots att jag var student.
Numer, några år in i arbetslivet, jobbar jag utomlands och i julas fick de för första gången en resa av mig så de kan hälsa på mig. De blev givetvis jätteglada och min känsla var att det ju är för detta som jag jobbat hårt och utbildat mig. Att kunna dela med mig till nära och kära, bjuda vänner på middagar de få gånger jag är hemma och hälsar på, köpa med presenter etc. Jag bjuder ALLTID mina gamla barndomsvänner som bor kvar i byn och mina gamla släktingar därhemma.
Lika självklart som jag delar nota med mina tjänstemannavänner eller bjuder varannan gång.
Kanske är det för att jag är generös som jag aldrig upplever att någon är avundsjuk fast jag inte gömmer att det gått bra?
Det är ju inte pengarna som skillnaden ligger utan i hur du är som person relativt till din familj. När du ringt och snackat med dina föräldrar om små problem i livet och sedan märker att dem säger samma sak om och om igen. Lite som klyschor där du redan vet svaret. Du vet redan allt om dem så att säga och att kunna utvecklas från någon som kan mindre än man själv går väl inte? Så svaret är ju rätt enkelt ändå även om man vill hitta några större orsaker till att det blivit så.
Jag kan prata öppet om pengar mellan fyra ögon men kan hålla det lite mer privat och procentuellt. Vill man kan man nog räkna ut mina investeringar men de flesta vill hyscha med summorna och ju mer man har desto mindre vill man kanske berätta. De som man ser upp till eller sitter i samma båt med eget sparande kanske har en mer jordnära syn på pengar och argumentet att du har så mycket pengar och nu måste du dela med dig av dessa existerar inte hos likasinnade.
Kanske dum och naiv fråga - men accepterar en hyresvärd detta? Trodde att man gick i borgen för alla hyreskostnander till dess en förhyrning avvecklats kontrollerat eller okontrollerat.
Har inte mött situationen - men kan inte låta bli att undra.
Det är dina/era pengar att spendera eller spara som ni känner. Med vissa får man låta bli att diskutera pengar då de har svårt för ämnet eller känner att de borde få från kakan om någon i närheten har över. Våra relationer till pengar är så annorlunda att det är ett tungt jobb att ändra hur andra tänker.