WHOAAA!
Den naturliga följdfrågan för mig är då:
Är vi lyckligare av att ha fem gånger ‘högre levnadsstandard’ (för det blir det va?!) än vi hade 1969?
Vad har den ökade levnadsstandarden kostat?
Jag upplever att vår levnadsstandard i stort har blivit väldigt mycket bättre framför allt materiellt och jag upplever att det är ganska dåligt ställt med den emotionella/mentala/spirituella levnadsstandarden (vad helst man vill kalla den), och att den åtminstone inte är i synk med den materiella.
Inte blir den bättre av vår tendens att jämföra oss (vår insida, dvs det som JAG själv känner) med andras utsida (som är det enda vi kan se) heller:
Jag har t ex själv gjort en massa medvetna val som på ytan kanske (eller ganska säkert) upplevs av andra som en försämrad materiell standard men OJ vad jag mår bättre av det (högst frivilliga val, med andra ord, inget som pådyvlats mig av någon annan). (T ex är jag billös, har inte en endaste tv-apparat, lappar och lagar mina jeans istället för att köpa nya, för att bara ta några exempel etc.)