Jag har idag fått veta att två personer i min närhet allvarligt överväger att sälja sina bostäder på grund av den höjda räntan. I båda fallen handlar det om personer som fått förändrad livssituation på senare tid. Det handlar inte om några gigantiska lån och huvudproblemet är otillräckliga inkomster. Är det någon mer som noterar liknande saker?
I det ena fallet är den tänkta utvägen att sälja en större och dyrare lägenhet och köpa en mindre. I andra fallet är den tänkta utvägen att flytta till en hyresrätt i ett markant sämre område.
Jag har fått liknande signaler från flera håll, men ofta med förbehållet att de “försöker hålla ut ett par månader till”. Min gissning är att Riksbankens sannolika höjning med 25 punkter nästa vecka och signal om att räntan kommer ligga kvar på liknande (eller 0.25 ytterligare högre) nivå hela 2024, kommer få dessa människor att skrida till verket och försöka realisera sina planer. Men osvuret är, som oftast, bäst.
Utöver räntan hör jag flera villaägare med fjärrvärme knorra betänkligt över att detta är en sten för mycket att bära, nu när priserna stiger rejält även här. Här är nog främsta problemet, enligt vad jag hör, att fjärrvärmen såldes in till dem som bästa tänkbara lösningen (aaaalltid billigare än alternativen osv.). De känner sig lurade, eller åtminstone inte lika mycket som “vinnare” som var fallet när elpriset stod som högst.
Blir spännande att se vilka andra signaler som har fångats upp!
Frågan handlar inte om någon separation i den meningen. De två hushåll som jag refererade till handlar i båda fallen om att det fanns två inkomster när bostaden köptes, för rätt många år sedan. Sedan finns det idag bara en inkomst kvar (av olika skäl) och den är inte tillräcklig för att klara både den höjda boendekostnaden och övriga kostnader. Skulle det handla om “en separation här och nu” kan jag fullt ut hålla med om att det vore helt normalt att flytta. Då vore det hela en icke-fråga.
Som jag förstår det är det “många som letar efter billigare och mindre bostad”. Förutsättningarna att hitta mindre och billigare lägenheter “till rätt pris” är sannolikt sämre än tidigare. På samma sätt är förutsättningarna att hitta vettiga hyresrätter sannolikt sämre.
I någon mening kan man se det som “normalt” att hushåll med en viss ekonomisk profil bor i hyresrätter snarare än ägt boende. Dock har väldigt många med sämre inkomster också kommit in på den ägda boendemarknaden under lågränteperioden. Dessa är känsliga för förändrade förutsättningar på ett helt annat sätt än hushåll med mer rejäla inkomster.
Det känns som att ni har kommit långt i er relation när ni pratar om sånt. För mig känns inte det som det första man berättar?
Men i övrigt har jag inte märkt av något sådant men då bor jag norrut där arbetslösheten är väldigt låg, lönerna relativt höga över lag och huspriserna först på senare år gått upp.
Många som letar men väldigt få som hittar, menar BRF avgifter höjs ju också en hel del. Man får titta på vad totalkostnaden blir.
Hyresrätter finns det få av med, ännu mindre av de som har ”billig hyra”.
I övrigt är det inget jag märker av i min omgivning, är det så att man har det tufft ekonomiskt så finns ju amorteringsfrihet som första steg. Har man ett mindre lån så blir ju inte räntekostnaderna extremt höga.
Frågan var här uttryckt i relativt mening. Under pandemin gick ju ettor dåligt på bostadsmarknaden. Man vill bo större. Hyresrätter finns alltid “för få” av iom att det råder en kronisk överefterfrågan på lägenheter med rätt profil.
För att kunna bedöma frågorna jag ställde krävs rimligen att man följt marknaden i väldigt specifika segment under en tid. Sedan kan det kanske finnas rapporter eller annat som visar något. Jag tänker gällande hyresrätt att man stått 15 år i kön och tidigare kunde hoppas på en lägenhet i någon hyfsad förort. Med dagens läge har dock mängden köpoäng som krävs för dessa lägenheter gått upp och allt som finns att få nu är en lägenhet i något trist betonggetto.
Man ska inte glömma att för varje hushåll man känner som vill sälja pga ökade utgifter så finns där även en köpare på andra sidan.
Själv så slog jag och familjen nyligen till på en villa och säljer vår bostadsrätt. Inget budgivningshets och mer av köparens marknad då flertalet av övriga intressenter bla skulle skriva kontrakt med olika typer av klausuler.
Det var länge sen det gick att leva på en lön i Sverige så inte heller något konstigt om de behöver se över sin boende situation i det läget. Hörde någon som sa (vilket stämmer väl): “Förr kunde man leva två personer på en lön, det kan man fortfarande, skillnaden är att idag känner man inte den andra”.
För att återknyta till tråden så har jag inte hört någon i min bekantskapskrets som är i situationen att de överväger att downsize:a p.g.a. räntor eller inflation.
Inte överallt. I vissa områden är det betydligt många fler kåkar till salu. Min spaning är att detta är områden där man redan hade låga inkomster och husen redan var billiga, så de ökade elpriserna och räntorna blir procentuellt sett en större del av husets reella värde på marknaden.
Jag tycker mig se ett ökat utbud på privata uthyrnings marknaden, villor, radhus, lägenheter uthyres. Tolkat det som att ägarna sökt sig till “mindre och billigare” samt önskar dra in en slant på uthyrningen.
Skulle vara härligt att se en liten “reset” på bostadsmarknaden
Har dock ej märkt någon skillnad bland folk i min närhet förutom att folk klagar lite extra.
Det är ju i allra högsta grad en funktion av vilka val man gör. Jag och min fru tjänar visserligen bra, men vi har medvetet valt att hålla nere våra fasta kostnader så att ena partens inkomst inte blir ett måste.
Vi hade kunnat köpa ett större hus, bygga pool, ha en extra sportbil i garaget och åka till Thailand och Åre flera gånger om året. Ungefär som grannarna, vars inkomster i de flesta fall inte kan mäta sig med våra. Istället sover vi gott om natten medan fuck-off-fonden växer.
Jag är också imponerad av att många att vänner och bekanta som är så öppna med sin ekonomi. Ingen berättar sådant för mig fast jag tycker jag har en hel del närmare vänner och rätt många bekant/Vänner.
Känner du aldrig att det vore kul att upptäcka välden. Åka lite skidor och njuta av lite bättre restauranger. Säger inte att man helt ska skita i ekonomin utan hitta en balans. Vi köpte ett fint och dyrt hus men inte dyrare än att vi skulle klara högre räntor. Spar på olika sätt men alltid ett sparande som går till livsnjutningen. Har bra försäkringar i fall något skiter sig men också en plan c om något riktigt skiter sig. Man har bara ett liv. Barnen är bara små en gång osv.
