Forskare funderar om FIRE

Ett rikare liv Ekonomisk frihet (FIRE)
1

Hej på er! Jag har lurkat runt ett tag på detta forum men aldrig startat en tråd (eller ens kommenterat). Ber om ursäkt om detta ämne avhandlats i andra trådar redan!

Jag har funderat på FIRE i flera år men är fortfarande en bit bort (ca. 5-10 år). Jag tänker dock redan nu på om FIRE är någonting som jag verkligen “borde” göra. Lite bakgrund till denna tanke: Jag jobbar som forskare inom ett samhällsviktigt område, och skulle jag sluta så är det flera saker som inte går att enkelt “byta ut”.

1. Att bli forskare kräver som alla vet många år av arbete, och det finns inga personer med min specifika kompetens som bara råkar ligga och vara lediga utanför arbetsmarknaden. Det kommer ta ett flertal år att fylla upp hålet som jag lämnar på ett fullgott sätt.

2. Min forskning är till stor del min egen. Med det menar jag att den härstammar från mina intressen, kunskap, och specifika kompetens. Om det vore så att jag blev utbytt, så skulle förvisso forskning bedrivas; men det är garanterat att det inte är MIN forskning. Självklart kan andra forskare göra forskning som är lika bra eller till och med bättre än min, men jag forskar på det jag gör för att jag tycker att just DET är viktigt.

3. Jag och min forskning betalas till stor del av pengar som jag drar in genom forskningsansökningar. Om det vore så att jag slutar, så är det mycket sannolikt att min arbetsgivare helt enkelt hade valt att inte byta ut mig, då min tjänst inte är fullt finansierad.

Med dessa punkter i åtanke, hur ställer ni er inför tanken att någon som jag (eller andra med högspecialiserade yrken som ex.vis specialistläkare) skulle gå FIRE? Jag själv tampas en hel del med tanken, eftersom jag känner en plikt gentemot samhället att ge tillbaka för alla år som jag utbildat mig och dragit av samhällets resurser. Är det verkligen okej för mig att “backa” från det ansvaret bara för att jag vill vara ledig?

Detta leder nog i grunden in i en djupare fråga: Har vi en plikt att använda våra unika färdigheter och kompetenser för att förbättra världen, eller är det okej att låta det vara bara för att man vill göra något annat?

5 gillningar
2

Jag tycker såhär: Om du inte står precis vid ett genombrott till något enormt (full kontroll över cellcykeln = kanske slutet på all cancer ), för i ett spdant fall harmanettspeciellt ansvar tycker jag, så kanske du har gjort tillräckligt.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något… och det har du ju gjort. Jag kommer pensionera mig vid 57 nästa år och visst några av de saker jag kommer göra kommer att ha nån slags värde för andra än mig, men jag kommer inte producera några större värden längre och det är helt OK. Om jag tjänat in nogmed pengar för att leva 30+ år till så har jag bidragit med mycket skatt mm redan och kommer fortsätta bidra under hela uttaget

4 gillningar
3

Jag har inga så revolutionerande genombrott i närtid (eller någon gång för den delen), men viss nytta tycker jag definitivt att min forskning gör.

Kanske finns det en poäng för mig i att kolla utanför boxen och tänka kring vad jag kan skapa för värde utanför min forskning, jag har ju många andra intressen också. Det är möjligt att jag sätter upp en orättvis jämförelse, eftersom alternativet till att fortsätta jobba knappast kommer vara att rulla tummarna. Någonting kommer jag ju sysselsätta mig med, och det kanske kan skapa värde både för mig och för andra!

3 gillningar
4

Hej och välkommen ut ur lurkandet!
Det märks att du brinner för ditt område och tar ditt samhällsansvar på stort allvar.
Kort svar på din sista fråga: Ja, det är helt okej.

Om din arbetsgivare inte väljer att återbesätta din tjänst så är det ett systemfel i hur samhället värderar din forskning. Det är inte ditt personliga ansvar att subventionera det felet med ditt eget liv. Du har redan gett tillbaka enormt mycket genom att utbilda dig, arbeta hårt och dra in forskningsanslag. Du står inte i livslång skuld till staten.

Filosofiskt sett: Har vi en plikt att maximera vår nytta för världen? Om svaret är ja, då borde ingen få välja frihet så länge de kan göra nytta. Det blir en farlig väg. Din kompetens är en gåva, inte ett fängelse. Att du har förmågan att göra något betyder inte att du har en livslång skyldighet att göra det på bekostnad av dina egna drömmar om frihet. Sammanfattningsvis: Se inte FIRE som att du kastar din kompetens i papperskorgen. Se det som att du köper dig loss så att du kan bidra till världen helt på dina egna villkor. Lycka till på resan!

6 gillningar
5

Tack för ett tänkvärt inspel!

Som du säger så leder det värdemaximerande argumentet snabbt till absurda slutsatser. Det bör finnas plats för en gyllene medelväg, där man accepterar att man har ett visst ansvar som medmänniska för att göra världen bättre (eller i varje fall inte sämre), men att det samtidigt finns många olika sätt att göra det så att man inte målar in sig i ett hörn där alla är moraliskt “tvungna” att prioritera värdemaximering över sin egen frihet.

6

Du får gärna rätta mig om jag har fel. Frågor jag ställer kan låta något anklagande, men det är inte direkt riktat mot dig, utan något som jag och mina tidigare kollegor diskuterade då jag fortfarande var i din värld. Som jag läser det verkar det som att du inte längre vill forska, utan känner en skyldighet mot samhället.

Då du nämner att du troligtvis kommer att sysselsätta dig med något som kan skapa värde för dig och andra. Är det då att du har tröttnat på forskningen eller på att jobba?

Ur punkt 2 så låter det som att du bedriver din egen forskning, utan en forskningsgrupp. Hur viktig anser dina kollegor att din forskning är? Hur välciterade är dina artiklar och har dom tappat i kvalitet/citeringar sen du började tänka på FIRE?

Utan att veta vilka anslag som du får, så är det nog fler ansökningar som har blivit nekade för att din ska bli beviljad. Hur hög är kvaliteten på din forskning, om du tappar suget? Och hur mycket skada kan det bidra till samhället att du ställer dig i vägen för en yngre forskare som brinner för sina idéer och potentiellt kan bidra mer till samhället?

4 gillningar
7

Och om du har en skyldighet mot samhället att bidra - när upphör den i så fall? Exakt vid pensionsåldern? Varför inte tidigare eller senare?

1 gillning
8

Hej Linxue,

Känner mig inte alls attackerad! Du kan vara något på spåren i att jag verkar ganska trött på mitt jobb, men jag tycker genuint att det oftast är roligt och intressant med forskningen, oavsett min skyldighet mot samhället. Jag forskar gärna vidare hela vägen till FIRE om jag kan. Dock är jag säker på att jag inte vill fortsätta med detta hela vägen upp till ordinarie pensionsålder.

Det har mer med den mentala pressen omkring forskningen att göra. Jag har på många sätt ett underbart jobb, med mycket frihet och möjlighet till kreativitet. Som du dock är medveten om eftersom du själv varit inom forskarsvängen så medför också jobbet ganska mycket press på fortsatt prestation och resultat.

Jag har en liten forskningsgrupp, men en del av forskningen gör jag också på helt egen hand. Det är denna jag tycker är mest intressant. Vad gäller “viktigheten” så är jag väl citerad och publicerar konsekvent i tidskrifter med hög IF. Det är inte kvaliteten i sig som minskat, bara motivationen att prestera maximalt

Du har rätt i det du säger om de yngre och hungrigare forskarna, det finns definitivt många forskare som skulle bli riktigt glada om de fick forskningsanslagen jag själv fått. De skulle definitivt med sin uppdaterade metodkunskap och färdigheter kunna utföra utmärkt forskning i mitt ställe.

1 gillning
9

Jag är i en liknande situation och brottas med samma funderingar. Tyvärr kan jag inte säga att jag har landat i ett slutgiltigt svar ännu.

Tycker dock det ger perspektiv att se det större sammanhanget. Säg att jag är väldigt nyttig och för 20 miljoner i lön under min karriär skapar samhällsvärde motsvarande 100 miljoner, eller till och med en miljard. Det är fortfarande “so what?” i det stora hela - 10 kr respektive en hundring per svensk, fördelat på flera decennier. Sådana summor som lätt slösas bort i en handvändning av till exempel en tveksam politisk satsning som görs lite på känn. Eller på en fuskande charlatan till forskare som är duktig på att manipulera folk. Eller på ett forskningsområde som är helt dödfött, vilket alla insatta kan ana, men som är hett och i ropet av någon anledning.

Samtidigt har jag en gnagande känsla av att allt jag gör under en eventuell FIRE kommer jag inför mig själv jämföra med den nytta jag skulle ha kunnat göra om jag varit kvar. Det ger en hög ribba som kanske förtar en del av frihetskänslan. Det känns lite som att det som skulle krävas för att jag ska känna mig helt fri som FIRE är att jag först blir helt desillusionerad kring mitt arbete och min forskning… :thinking:

1 gillning
10

Från en forskare till en annan; alla är utbytbara. Är din forskning bra och värdefull så kommer andra ta upp där du lämnar av, det ligger ju i forskningens natur. Du oroar dig i onödan.

Du har ett liv.

8 gillningar
11

Jag tänker att den aldrig riktigt upphör, men att den kan ta olika former under livets gång. Just nu kanske jag bidrar mer som forskare, men i framtiden är det mycket möjligt - som Linxue nämnde - att jag kanske gör mer skada än nytta av att stå i vägen för yngre forskare. Då är det nog dags att göra någonting annat istället!

2 gillningar
12

Hej,

Frågan är väl mest vad du vill. Jag har drivit iprojekt med forskningsanslag så har viss igenkänning med hur du tänker nu när jag har ca 1 år kvar.

Jag har landat i att jag vill göra annat och har tappat delar av motivationen jag hade förr, och insett att uttryckrt man använder i idrottsvörlden passar in på arbetet också: “Motivation slår klass”

Jag lämnar gärna över stafettpinnen till en som har energi och motivation. Så frågan är om du är motiverad att fortsätta forskningen även om du inte behöver mer pengar (eller är det så att du ser att din budget i FIRE år lite stram, och du kan göra mer roligt om du fått in mer pengar?)

2 gillningar
13

Du är en individ som verkar i ett samhälle där arbetstvång inte råder. Att du väljer att lägga dina intjänade pengar på din egen frihet framför fortsatt arbete är för mig - som är frihetligt sinnad - helt okontroversiellt. Det är ditt liv.

1 gillning
14

Jag tänker att jag åtminstone har ett mål innan jag drar mig tillbaka från akademin, jag vill få en doktorand i mål! Det hade känts meningsfullt för mig. När jag väl gjort det så tror jag att jag är redo att dra mig tillbaka. Pengarna kommer i varje fall inte vara den begränsande faktorn, så det är jag inte särskilt oroad för.

1 gillning
15

Det är en fin tanke, men du är inte så unik som du tror. Bikupan funkar utan dig. Nektaren blir skördad och honungen gjord. Nästa år föds nya arbetare, drönare och en och annan blivande drottning. Ett dansande honungsbi som lämnar kollektivet välter inte kupan.

Så kände jag också. Jag tror också att jag hade rätt, men det gör ändå ingenting i det stora hela. Det är fint att du trivts med det du gjort och känner ansvar, men du har också bara ett liv och ett ansvar mot dig själv. Vad vill du? Inte forskaren, utan du.

Ja, du kan ju gräva vidare på din nyvunna fritid. Eller så kanske nästa forskare lösen världshungern, klimathotet, energikrisen, AI-hotet eller nå’t annat som ingen av oss kan föreställa oss. Men idag går forskningspengarna till ditt område.

Men då finns det medel att söka för andra och jorden 2092 är en fredens planet där alla lever i harmoni. (Ja, ajg överdriver. Men du hajjar poängen.)

Ja. Du kan göra mycket gott vid sidan om. Jag arbetade med mjuka världen, insidan, andlighet, människovärde osv. Skulle jag se på mitt avslutade yrkesliv som att nu föds det en massmördare, en kartelledare, en diktator, som inte jag hinner få att tänka om, då skulle jag bli fullkomligt tokig. Man kan inte tänka så. Eller jo, det kan man, men då får man ju fortsätta och hoppas att just det fjärilsvingslaget är av rätt sort.

Det är okej att släppa det. Du kommer att göra mycket annat gott. Kanske gör du mer nytta här och nu, eller så kommer historien att döma dig. Inget av det kan du styra över utan det är isf hur starkt grepp detta har över dig. Vi människor kan bara gör det som vi känner och/eller tycker är rätt i varje given situation. Det finns massor av yrken som inte är i närheten av att ha fokus på att göra världen bättre. Har dessa anställda en skyldighet att sluta imorgon?

Välkommen ut i jobbfriheten, om det är den drömmen som är störst.

5 gillningar
16

Du drar nog för stora växlar för vad andra anser om din betydelse. Jag skulle inte bry mig mindre om du som gör fire var forskare, läkare, lokförare, vd eller ekonom. Det fungerar ungefär på samma sätt som om någon skulle leva på bidrag. Det är inte heller något jag bryr mig om eller stör mig på.

2 gillningar
17

Hej Jesper,

Vilket utförligt och fint svar, det uppskattar jag verkligen. Jag har helt klart mycket kvar att fundera på vad gäller FIRE, oavsett hur jag bestämmer mig att göra. Det finns något befriande i vad du skriver om att saker finner ett sätt att gå vidare och klara sig bra både med och utan en själv. Jag ska ta det med mig!

För övrigt och off-topic måste jag säga att jag tycker du gör ett suveränt jobb med din YouTube-kanal, utmärkt måndagslyssning.

2 gillningar
18

Likt dig så bryr jag mig inte särskilt mycket om någon annan skulle gå på bidrag eller vill sluta jobba, men jag har väldigt svårt att tillåta mig själv att göra likadant.

För mig handlar det nog om att jag är van att sätta högre krav på mig själv än vad jag är villig att sätta på andra, och jag tror det finns många som liknar mig i det avseendet.

3 gillningar
19

En tanke: du vet vad du bidrar med nu baserat på din roll och akademiska skolning, men också kostnaden av att manövrera akademin och dess begränsningar.

Vem vet vad du kan bidra med gentemot samhällsnyttan (kanske genom ”ditt” område eller ett helt annat) när du har andra friare ytor att operera under? Om din känsla av att bidra till samhället är central så skulle jag vilja hävda att möjligheterna är oändliga och kanske större (?) än det kända format som du nu opererar under. :rocket:

3 gillningar
20

Alltså, jag har lite svårt att få ihop bilden du beskriver med min bild forskarvärlden. Du har inte en riktig fast tjänst och du har inte handlett en doktorand i mål. Du verkar vara relativt ensam om din specifika forskningsinriktning. Jag får inte riktigt ihop detta med att din forskning är så pass etablerad och viktig för samhället.

Min bild är generellt gällande forskningsvärlden att det publiceras alldeles för mycket forskning. Att incitamenten för forskare att verkligen ta sig tid att tänka och utveckla idéer inte riktigt finns utan man ska producera kvantitet snarare än kvalitet. Väldigt många springer på liknande bollar. Med AI publiceras det mer än nånsin. Forskningsvärlden står helt klart inför svåra utmaningar ffa gällande peer review och kvalitet. Det kommer att bli tufft i framtiden när kartan för vad som bedöms som kunskap ritas om.

Så jag skulle inte ha dåligt samvete över att lämna forskarvärlden av det skäl du beskriver, särskilt inte om få är beroende av dig för sin forskning. Flyttar du på dig finns det säkert gott om andra som kliver in.

7 gillningar