Resonemanget om att “ingen ny forskning har kommit” låter tryggt, men är i grunden lömskt.
Forskning är per definition bakåtblickande. Den sammanfattar det som redan har hänt – ofta med flera års eftersläpning. Den dag det finns tydlig forskning som säger att något har förändrats, då är det redan diskonterat i marknaden.
Att vänta på forskning innan man agerar är lite som att invänta haverirapporten innan man drar i handbromsen.
Nja. Knepet är väl att försöka extrapolera frammåt?
Om forskningens slutsattser aldrig kunde tillämpas frammåt vore den ju totalt värdelös. Sen kan väl jag stämma in i att det finns de fält som står närmare att kunna betraktas som mindre värdefulla…
Det finns inte något ”lömskt uppsåt” när det gäller seriös forskning, varken hos forskarna eller de som hänvisar till forskning. Vad skulle det vara?
Forskning handlar ytterst sällan om att bara ”sammanfatta vad som hänt”. Rent deskriptiv forskning förekommer, men nästan all forskning har högre ambitioner än så. Det handlar inte bara om att beskriva vad som sker, utan också om att förstå och förklara det som sker och att göra mer eller mindre sannolika förutsägelser om vad som kan komma att ske.
Marknaden diskonterar mycket, men ytterst sällan forskningsresultat - särskilt sådana som ännu inte publicerats.
Det @janbolmeson syftar på i sitt inlägg är den samstämmiga forskning som brukas sammanfattas med begreppet ”modern portföljteori”. Teorin säger att det är i det närmaste omöjligt att i ett kortare perspektiv förutsäga hur marknaden kommer att utvecklas.
Det innebär att man inte med stöd i historiska data kan förutsäga om marknaden kommer att utvecklas positivt eller negativt de närmaste åren, och inte heller om det finns nära förestående risk för en börskrasch.
Det Jan säger är att det inte finns någon ny forskning som säger att det nu skulle vara möjligt att göra sådana förutsägelser. Därför ska man inte agera på alarmistiska påståenden om nära förestående börskrascher. Sådana kommer med jämna mellanrum.
Forskningen visar också mycket samstämmigt att nästan alla försök att agera på sådana förutsägelser leder till en sämre avkastning jämfört om man inte gör någon ting alls.
Om man har en bra bil (båt) ska man aldrig dra i handbromsen – såvida man inte behöver pengarna inom den närmaste tiden. Larm om förestående haverier är mycket vanliga, men faktiska haverier är mycket sällsynta. Om man drar i handbromsen varje gång en varning utfärdas blir det många inbromsningar i portföljutvecklingen helt i onödan.
Ja jag ifrågasätter inte forskning som metod. Jag bara konstaterar att den alltid kommer vara eftersläpande.
Det blir därför en falsk auktoritet att hänvisa till vad forskningen säger.
Vi kan skapa många sketcher på temat där “forskning säger” och vad uppenbar observationer säger.
Tex så sa forskningen att bostadsmarknaden aldrig kraschat i USA.
Detta var före den kraschade.
Michael Burry såg något annat.
Kanske det var så att den aldrig kraschat för att den aldrig varit övervärderad.
Det finns ju forskning som säger att reversion to mean är lika stark som gravitationen.
Ditt påstående om att forskning ”alltid kommer att vara eftersläpande” är mycket märkligt. Tvärt om handlar forskning i stor utsträckning om att ge sig in i det okända för att utforska saker som man inte vet något om. Man formulerar hypoteser – kan det förhålla sig så här? – för att senare försöka verifiera eller falsifiera hypoteserna. I bästa fall kan man sedan formulera teorier – förenklingar av verkligheten – om hur saker och ting förhåller sig och varför det fungerar som det gör.
Att slentrianmässigt och oreflekterat hänvisa till ”vad forskningen säger” kan absolut vara att stödja sig på en falsk auktoritet. Det är inte heller något som forskare gör. När man refererar till forskning anger man alltid en fullständig och verifierbar referens till det vetenskapliga arbete där de aktuella resultaten presenteras, vanligen en vetenskaplig tidskrift.
Frågan om bostadsmarknaden i USA vid någon given tidpunkt kraschat eller inte är knappast något som varit (eller borde varit) föremål för seriös forskning. Det är en faktauppgift som lätt kan tas fram ur befintliga data när man väl definierat begreppet ”krasch”. Antingen förhåller det sig så, eller också är det inte så.
Oavsett hur det förhåller sig med den saken så är jag helt övertygad om att ingen seriös forskare med bestämdhet skulle uttala sig om hur bostadsmarknaden i USA kommer att utveckla sig i framtiden. Det som de flesta forskare inom området ekonomi är rörande överens om är just att det är i det närmaste omöjligt att förutsäga hur olika marknader kommer att utvecklas.
Däremot finns det gott om självutnämnda experter och investerare som har åsikter om hur saker och ting kommer att utvecklas i framtiden och vilka företag som kommer att bli framgångsrika. Ibland har dom rätt, för det mesta har dom fel.
Michael Burry hade rätt när hans hedgefond ”förutsåg” den kommande bostadsbubblan i USA 2008. Just nu ”förutser” han en AI bubbla som snart kommer att brista. Hans senaste drag är att han via sitt företag Sicon Asset Management spekulerar i kraftiga nedgångar för Nvidia och Palantir Technologies. Marknaden verkar inte dela hans uppfattning. Båda företagen går som tåget.
Michael Burry är förstås inte någon forskare. Han vet lika lite som någon annan om vad som kommer att hända i framtiden. Till saken hör också att han står för många grundvärderingar som väldigt få på detta forum delar. Han förvaltar en hedgefond, han äger ett investmentbolag, han ägnar sig åt ”stock picking”, han förutser framtiden och han försöker tajma marknaden – allt sådant som forskningen säger är ”fel” för vanligt folk. Däremot kan en sådan strategi vara framgångsrik om man befinner sig på nivå 5 eller 6 – vilket han med all sannolikhet gör. Då funkar det inte med att sitta på händerna och streta på med indexfonder, vilket är det smartaste alternativet för oss vanliga dödliga.
Edit: Vilket är det enklaste sättet att bli mångmiljonär? Att vara miljardär och spekulera på börsen.
Nu var det ju så att vid tiden strax före GFC så uttalande sig en person som forskat i området. Han hette Ben Bernanke. Han sa att USA bostadsmarknad aldrig kraschat och menade indirekt att någon krasch troligen inte kommer att ske framöver heller.
Anledningen till att bostadsmarknaden aldrig kraschat tidigare var för att den aldrig varit bubbelvärderad.
2007-2008 var den övervärderad.
Jeremey Grantham brukar raljera om detta jag just skrev.
Ben Bernanke är utan tvivel en erkänd och hyllad forskare, sedermera nobelpristagare i ekonomi. Vid tiden strax före den globala finanskrisen var han dock mest känd för att han var ordförande i Federal Reservs styrelse (motsvarar vår riksbankschef).
Ben Bernankes uttalanden om bostadssituationen i USA före finanskrisen baserades inte på hans egen forskning, utan på uppfattningar som han hade – och bedömningar som han gjorde – i egenskap av riksbankschef.
Han var då mycket väl medveten om att den amerikanska bostadsmarknaden var överhettad, beroende på låga räntor och snabbt ökande bostadspriser.
Hans förklaring var att stora kapitalinflöden från tillväxtmarknader och oljeproducerande länder skapat ett överskott av kapital som kanaliserats in i bostadsmarknaden. Detta i kombination med låga räntor, bankernas vilja att låna ut pengar och penningpolitikens bristande förmåga att hantera problemet genom höjning av styrräntan bidrog till att göra bostadsmarknaden instabil.
(Inom parantes kan noteras att problemet på bostadsmarknaden i USA liknar mycket den situation som vi har haft på den svenska bostadsmarknaden och riksbankens svårighet att hantera den genom höjning av styrräntan, eftersom en sådan höjning inte bara påverkar bostadsmarknaden utan hela ekonomin).
Det är riktigt att Ben Bernanke inte förutsåg en total krasch av bostadsmarknaden innan den inträffade. Det gjorde inte så många andra heller vid den tidpunkten, men det finns gott om efterkloka personer som insett att den var på gång efter det att den inträffat. En av dom är Jeremey Grantham.
Hur som helst har allt detta inte något med forskning att göra.
tack för bra beskrivningar av hur forskningen fungerar @Clas
Jag tycker att hänvisningar till “forskningen” är lite väl vagt. Det som råden som brukar saluföras här och på liknande platser baseras på är i stort teorin/hypotesen om effektiva marknader, som grundar sig mer i teoretiska resonemang baserade på grundläggande ekonomisk teori (eller på sunt förnuft – det funkar lika bra) än i någon specifik forskning.
Jag är forskare och drar alltid öronen åt mig när någon säger “forskningen säger” som att saken därmed är avgjord. För att förstå begränsningarna i slutsatser och alltså vad man kan använda dem till så måste man oftast vara betydligt mer insatt i ämnet än vad personen jag hör/läser är. Alla vi andra gissar mestadels. “Forskning” är komplext och mkt svårt för en lekman att fullt ut förstå, trott eller ej. Inte ens forskarna håller särskilt ofta med varandra och de har årtionden av erfarenhet i ett mkt snävt område att luta sig mot.
Sen finns betydligt mer vedertagna sanningar som t ex står i skolböckerna. Om dessa råder sällan tveksamheter, men inte heller är det dessa som forskningen fokuserar på.
Det stämmer ju faktiskt inte alls.
Forskning kan bygga modeller baserat på.en mängd saker, t.ex. empirisk data. Om data används för att bygga modellen så blir modellen i någon mening baserad bakåtblickande.
Men man kan också använda andra metoder för att bygga modeller inom vetenskapen. Som inte är baserad på data. T.ex. teoretisk fysik.
Eller för den delen titta på nuvarande P/E och från det skapa sig en modell om framtida prisutveckling. Det behövs ingen historik för en sådan modell.
Det är därför jag började samla alla studierna, rapporterna, böckerna jag brukar hänvisa till på hemsidan:
Upplever mig också blivit bättre att länka in dessa i artiklar.
Sedan håller jag med om att det inte ska användas som ett ”Yoda says”-argument.
Tack själv för uppskattande ord, @janbolmeson.
Jag har faktiskt funderat på att starta en ny tråd för att mer specifikt diskutera den strukturella konflikt som finns – framför allt i USA – mellan den akademiska forskningen och flera av finansvärldens investerare.
Det är ju en gammal konflikt som finns väl beskriven i bland annat Burton Malkiels bok ”A Random Walk Down Wall Street”, men konflikten har fått ny aktualitet nu när allt fler framför allt i USA börjar ifrågasätta forskning och forskningsresultat mer generellt – allt ifrån miljö- och klimatforskning till medicinsk forskning om vacciner. Och ämnesområdet ekonomi är inte förskonat. Forskarna ”avslöjar” hur banker och investerare skor sig på spararnas pengar, och finansvärlden svarar med att förakta och håna den akademiska forskningen.
En liten del av detta förakt för akademisk forskning kan ibland spilla över till den svenska debatten, där vissa investerare inte kan eller vill ta till sig olika forskningsresultat. Då känns det viktigt för mig att hålla den akademiska forskningens fana högt. Att så sker även inom Rika Tillsammans är en av anledningarna till att jag gillar att ”hänga här” (som du brukar säga 
).
Iofs blir det väldigt svårt för människor om all forskning ska relativiseras och hela tiden brasklappas med ett ”det beror på”. Även om det är exakt så, åtminstone inom mer samhällsvetenskapligt orienterad forskning.
Så jag tycker nog att man av praktiska skäl kan säga ”forskningen säger” om väletablerade teoretiska modeller och väl belagda samband.
Men jag håller med om att det skär i sinnet när någon försöker använda eller ta isär forskning utan att kunna grunderna och traditionerna inom ämnet. Man behöver förstå vilka (äldre) föreställningar och kunskapstraditioner som forskningen tar spjärn emot för att riktigt fatta sammanhanget och vad den ”gör”. Forskningsartiklar är ju inte riktigt skrivna/tänkta för ickeforskare.
Vi får köra med ”Jan säger” i stället.
Jan den allsmäktige säger 
För att det skall komma ny forskning som säger att det kan vara läge att sälja av måste det ju först inträffa något grandiost.
Du kan därmed per definition inte pricka in nästa topp - med stöd av forskning. Men kanske nästa efter det.
Det är liksom min grundinvändning mot “ingen ny forskning säger”
Man kan ju gå på känsla också, det är alltid trendigt. 
