Sen håller jag med om att man skall vara 100% transparant och så rättvis man nu kan vara men utfallet av hur gåva och arv faller ut på sikt är omöjligt att förutspå. Och resultatet på sikt kan ändå skapa problem hur rättvis man än varit. Har själv exempel i släkten på hur koncensusbeslut mellan syskon slutar med problem och osämja.
En kort uppdatering hur det gick. I samband med att alla vi syskon nu får en lika stor penninggåva av våra föräldrar så nämnde jag det tidigare dolda arvsförskottet till ett syskon, och att om det är viktigt för föräldrarna att det blir “helt rättvist” (deras ord) så finns det skäl att fundera över detta förskott i sammanhanget.
Det blev ingen stor sak. De trodde själva att förskott räknas upp automatiskt, vilket de inte gör. Pappa föreslog själv att det borde justeras efter KPI. Jag var tydlig med att jag inte vill säga hur de ska göra eller tänka och föreslog att de pratar med samtliga syskon, samt att det kan vara värt att ta upp vad de själva vill med deras jurist. Det gjorde de och enligt dem sa juristen att det är vanligt att lägga in i testamente att dylika förskott ska uppräknas med index om det är det man vill, och det är nu inlagt att förskottet ska uppräknas med KPI.
Numera avliden förälder hoppade över en generation och gav bort så mycket hon kunde (en miljon) till ett av sina sex barnbarn. De övriga barnbarnen (5 st) fick ingenting och föräldrarna till barnbarnen som inte fick någonting visste ingenting om denna gåva. Inte heller de överhoppade barnbarnen visste något. Det enda barnbarnet som fick gåvan sade heller ingenting till sina kusiner. (Alla kusiner var vuxna för att kunna förstå) Det gick över tio år innan denna hemlighet uppdagades.
Då min mamma fortfarande levde ifrågasattes situationen av två av barnbarnen på ett hövligt och vänligt sätt och även av mig. Vi fick då höra att vi bara tänkte på pengar. Vi trodde alla att vi hade en god och härlig relation och inget som kunde föranleda denna omdömeslösa orättvisa.
”Infektionen” var ett faktum och när min dotter fick barn (min mammas första och enda barnbarnsbarn fick jag höra att hon drömde om barnbarnsbarnet som inte en fanns, dvs kusinens (som fått miljonen) som inte hade barn och forfarande efter decennium inte har.
Hur skulle jag kunna välja att umgås med min mamma och samtidigt se mitt barnbarn (som mamma inte var intresserad av) i ögonen och mig själv i spegeln? Jag försökte förstå, inbjöd vänligt till möjliga samtal. Inget gehör.
Min mamma har verkligen lärt mig hur jag inte ska bete mig. Jag sade upp kontakten, det gick fem år, sen dog hon, jag gick inte på begravningen. Är stolt över mitt val. Nu kramar jag mina barnbarn som blivit flera och kärleken till dom alla är gränslös.
