Jag tror inte ni är ensamma om att tycka att sparräntor efter skatt som är högre än motsvarande KPIF är onormalt, onaturligt och/eller negativt. Men oavsett vad man tycker om dem så är det viktigt att inse att de förekommer. Det är därmed inte givet att inflationen “äter upp” pengarna på sparkontot (Förstår snittsvensken vad inflation är? - Nr 42 av Kanske).
Ett vidare steg kan vara att inse vad inflation innebär praktiskt. T ex kan man se inflation som kostnaden för ens eget kapital, oavsett vad man gör med det. Om man en viss period använt eget kapital till en placering som gav 3% avkastning samtidigt som inflationen var 2% har man netto tjänat 3-2=1% på den placeringen.
Lika viktigt är att inse vad inflationen inte innebär. T ex att inte blanda in inflation när det gäller kostnaden för lånat kapital, oavsett vad man gör med det. Om man en viss period använt lånat kapital till en placering som gav 4% avkastning samtidigt som lånekostnaden var 3% har man netto tjänat 4-3=1% på den placeringen. Oavsett om inflationen under den perioden var 2%, 4% eller något annat.
Som parentes brukar jag själv räkna fram en “inflationskopplad ränta”, som minskat med kapitalskatten motsvarar KPIF-inflationen, för att lättare jämföra inflationssiffror med låne- och sparräntor. Till exempel när det gäller aktuell marknadssituation ( Vilket sparkonto är bäst just nu? - Nr 1394 av Kanske ) eller mitt eget lånebaserade banksparande ( Vilket sparkonto är bäst just nu? - Nr 804 av Kanske ).