Jag byter inte konstant och slumpmässigt. Jag byter systematiskt och av en anledning.
Jag skriver om MIN förväntade avkastning, inte vad någon annan förväntar sig. Jag förväntar mig högre avkastning av en fond som ligger i en uppåtgående trend än en nedåtgående. Ungefär samma resonemang som Kavastu och Hernhag har. Naturligtvis har jag fel ibland och då får jag ändra uppfattning och justera.
Men då utsätter du dig för den risk du påstod tidigare att du inte får
Förväntad avkastning är matematiskt definerat och är väntevärdet på den sannolikhetsdistribution som din framtida avkastning har. Vad du hittar på är irrelevant. När jag säger att din förväntade avkastning inte förändras eller förändras så är det i respons till dina argument om att du förändrar (eller inte förändrar) din avkastnings sannolikhetsdistribution p.g.a. det skäl du påstår.
Du ökar risken genom att sänka din förväntade avkastning (väntevärdet på din avkastningsdistribution) genom att exponera dig mot tillgångar även om du byter mellan olika med lägre väntevärde på deras avkastningsdistributioner.
@Nightowl Du är fast i ett teoretiskt resonemang där den statistik som du tittar på alltid ger ett visst utfall. Med statistik kan man visa vad som helst och du kan dessutom inte veta om “din” statistik gäller mig. Du har ju ingen aning om mina placeringregler annat än att det handlar om trend och momentum. Men trend och momentum är bara en inriktning som absolut inte är generell utan kan utformas på ett oändligt antal sätt. Hur kan du kritisera något som du inte har en aning om?
OM jag överpresterar index fem år i rad, skulle du då rekommendera mig att överge min metod och istället övergå till index för att säkerställa en god avkastning?
Ändå påstår du att du har såväl högre avkastning såsom lägre risk. Vilket är statistiska/matematiska mått.
Därför du gör påståenden om dina placeringars egenskaper som inte stämmer överrens med varandra. Dessutom vägrar du vara transparent med dina placeringsregler till den nivå att de är reproducerbara för någon annan. Du visar därmed inget stöd för att du pratar sanning.
Halmgubbe.
Jag noterar att du inte har något svar på min fråga.
OM jag överpresterar index fem år i rad, skulle du då rekommendera mig att överge min metod och istället övergå till index för att säkerställa en god avkastning?
Frågan är irrelevant och saknar mycket information för att kunna besvaras seriöst.
Du ställer den för att skapa en polarisering och jag vägrar delta i det. Istället för att bedriva någon form av transparent argumentation och disskusion.
Detsamma gäller mina placeringsregler, de som du kritiserar utan att veta hur de ser ut.
Min fråga är intressant, tycker jag, eftersom den skulle ge ett svar på hur din teori skulle kunna se ut i praktiken. Teori i all ära men det är i praktiken som det prövas.
Jag kritiserar dina påståenden om egenskaper och dess orsaker som du påstår att dina placeringsregler har. Alltså det du har presenterat. Det går inte ihop sig.
Jag kan med enkelhet slå index varje år på en 5 års horisont med enkelt tillgängliga metoder. Inte riskjusterat men till högre risk.
Det är inte min “teori”. Det är relativt välkända akademiska teorier (alltså i vetenskaplig mening).
Men ändå envisas du med att tala om för alla andra att det näst intill inte går. 
Anser du då att du är den promillen som kan det, Och därtill med enkelhet?
Eller är du en av oss alla andra med en övertro på sin egen investeringsförmåga?
Då har du ju för långsiktig strategi. Kör på fem års intervallet istället.
Detta visar väldigt tydligt att du inte läser vad jag skriver.
Nej absolut inte. Även den frågan visar tydligt att du inte läser vad jag skriver.
Nej, eftersom jag inte ens bryter mot en stark form av EMH med metoden.
Om du läser inlägget igen står där ett ord. Ett mycket viktigt ord. Ordet riskjusterat:
Ju längre tidsperioden är desto säkrare kan jag vara på att slå index med metoden. Så bättre att vara långsiktig.
Läser du vad andra skriver?
Så du menar att just du är bättre än alla andra?
Ja, men oavsett risk, så har ju du då bättre förutsättningar om du med lätthet kan slå index. Så då är det ju lite dumt att inte göra det.
Ja.
Nej. Det har jag ju redan skrivit med andra ord. Vad är det du inte förstår?
Alla kan använda metoden. Den är inte hemlig. Den är välkänd och en grundläggande del t.o.m. inom CAPM (prismodell som föregångare till FF3).
Du förstår verkligen inte risk va? Det är urkorkat att använda metoden för högre risk om man inte behöver.
Ja, det förstår jag. Men om DIN investeringsstrategi sätter risk överordnat allt annat betyder det ju inte att alla andra har lika eller?
Det är ju ditt enda argument om och om igen. Bara för att man tar högre risk, kan den ju ändå vara väldigt låg till mycket annat.
Man måste kunna släppa teorierna och titta på helheten.
Att låsa fast sej vid en detalj som i ditt fall riskhantering kan vara den största risken totalt sett.
Många väljer kanske en annan prioritering. Risk är en sak i teorin, men en helt annan individuellt. (Utanför teorin)
Jag gillar att ta risker. Hemligheten är ju att hitta sin individuella gräns för risk.
Du kanske jämför indexfonder i detalj, för någon annan kvittar det vilken som väljs för dom har en helt annan spelplan.
Du sätter din egen investeringsstrategi som en utgångspunkt.
Tycker frågan i tråd starten är relevant.
Vi pratar ofta om att det inte går att välja fonder utifrån hur det gått historisk och ändå är det precis det vi gör när vi väljer passiva fonder framför aktiva. 
Upplever att det ibland blir lite väl polariserat. Allt Aktivt eller allt passivt. Allt i Tesla eller allt i Lysa. Day trading eller aldrig röra investeringen.
Jag tror ju fortfarande det går att hitta en bra mix mellan avkastning och acceptabel risk genom lagom intresse och fokus på breda globala passiva indexfonder som står och tuggar på lång sikt kompletterat med aktiva/passiva branschfonder som kanske delvis byts på medellång sikt (3-5 år). Kanske är jag naiv och inte nog insatt.
Inser att jag behöver läsa på och ska gräva lite själv i mina frågeställningar och lyssna på programmen om forskningen. Det som gnager lite i mig än så länge är att de studier jag kikat på inte är relevanta för de frågeställningar jag har. Studierna har varit stora globala aktiva fonder jämfört med passiva globala indexfonder under långa tidsperioder. Det jag skulle vilja se är nyare studier gjorda på aktivt VS passivt inom en specifik bransch med kanske lite kortare tidsspann. Sitter någon på en bra studie får ni gärna skicka mig i rätt riktning
Kopplat till detta hade det varit intressant att fundera kring hur lätt/svårt det är att hitta “rätt” bransch för sitt fondval. Intuitivt känns det inte omöjligt (jämfört med stockpicking) men frågan är om man då redan är för sen på tåget? Eller kanske man hinner eftersom resten sitter i globala indexfonder?
Allt gott!
Du läser verkligen inte. Du vill inte lyssna.
Det handlar om att ta rätt risk. Risk som ger ökad avkastning. Jag argumenterar mot dålig risk som ökar risken utan att öka avkastningen. Sådan dålig risk är enkel att ta. Samma risk som man generellt sätt tar när man sysslar med aktiv förvaltning.
Index är väldigt väldigt nära den effektiva fronten om det inte är på. Sen kan man välja exponeringsgrad för att få risken att matcha ens risktolerans. Det gör man med andra tillgångar , faktoröverexponeringar och/eller hävstång. Det sistnämnda två är metoden jag pratade om ovan.
Du vill verkligen inte fatta att det finns dålig risk.
Marknadstajming och aktiv förvaltning är i det närmaste debunkade metoder för att få överavkastning inom forskning. Det funkar inte oavsett vad du vill tro. Delats ut pris till Nobels minne till diverse forskare som visat det i princip.
Risktolerans sätter vilken exponeringsgrad man vill ha, vilket kan varieras helt fritt av den som investerar passivt. Både högre och lägre risk (bra risk) för att komma så nära den effektiva fronten som möjligt (högsta avkastning vid vald risk).
Nej. Det är fel. Risk är ett mått. Var man individuellt vill placera sig på en sådan skala är inte relevant. Man kan individuellt placera sig var man vill på den skalan med passiva index investeringar.
Avkastning per risk är det man alltid vill maximera. Sen väljer man risknivå och får man högsta möjliga avkastning till den individuellt valda risknivån.
Återigen så handlar det om att maximera riskjusterad avkastning. Alltså avkastning per riskenhet. Vilken risknivå är sen individuellt och kan göra med index.
Nej. Jag sätter att följa riskkurvan som är effektiva fronten först. Var på den kurvan en investerare vill befinna sig är individuellt.
Det paradoxala är att den som är naiv och oinsatt inte heller lider av låsningar som annars är så vanligt. Kunskap är bra men det är inte alltid bättre ju mer kunskap man har. Man måste kunna använda den till något vettigt också. Så är det inte alltid.
Det är kanske för att du “är naiv” som du ser detta. “Forskningen säger” är annars det “tunga” argumentet som ska få alla andra att tystna. Men det är att göra det väl enkelt för sig.
Så kan man ju se på det. Tycker du att det går bra i diskussionerna själv?
Du kanske också skulle prova att se oliktänkande på ett annat sätt än att försöka sätta dom på plats. Då kommer ju taggarna fram oavsett.
Ja det skulle jag säga. Det handlar om att det finns mycket forskningstöd för att det inte går att konsekvent förutspå vad som kommer ge bäst riskjusterad avkastning from nuvarande tidpunkt.
Egentligen inte. Det är otrolig vanlig missuppfattning. Vi väljer passivt för att det är det “icke val” som blir kvar när aktiv förvaltning visat sig inte fungera.
Aktiv förvaltning måste överträffa kapitalviktat genomsnitt på marknaden med mer än avgiften du betalar för förvaltningen för att valet aktiv förvaltning ska vara lönsam. Index är kapitalviktat genomsnitt.
Alla aktiva förvaltare måste (av ren matematik) i genomsnitt få index som avkastning vid samma risknivå. Det före avgift. Så efter avgift kommer aktiv förvaltning som grupp underprestera index med avgiften. De avgifterna är högre än passiv indexinvesterings. Alltså kommer den genomsnittliga aktiva förvaltaren (viktad för kapitalstorlek) underpresetera att investera passivt i index. Bara genom att känna till avgifter och basal matematik. Ingen historik krävs för att visa detta.
Så för att tjäna pengar relativt index måste man både övervinna högre avgifter och sen kan man börja kommer över index. Men då get man sig in i en tävling mot andra investerar, i princip spelar man ett kontinuerlig form av bluffstopp. Där det gäller att överlista de andra aktiva.
Att den konkurrensen är stenhård och att det visat sig väldigt svårt till omöjligt att ens i statistisk mening (i snitt över tid) välja vinnare av de aktiva förvaltarna är baserat på historik. Men den är inte fundamental för att välja index. Det bara styrker ovan resonemang.
Relaterat till en diskussion i en annan tråd, när det talas om att forskningen visar att något ger bäst riskjusterad avkastning, hur är det uppmätt?
Vi tar det här en gång till, eftersom chineseinvestor (medvetet?) missuppfattat vad jag menar och ser det lämpligt att dra till med en förolämpning istället.
Vi antar för enkelhetens skull att du har rätt. På en marknad som Kina avkastar passivt index för dåligt och man måste leta aktivt förvaltade breda fonder istället. Dessa går bättre än index, men så klart inte alla. Fram hit är jag med, klart det finns aktiva fonder som går bättre än index. Frågan är bara hur man ska veta vilka av dessa fonder som är bra, vilka som kommer överprestera? Kan du visa en metod för att välja ut vinnarna här, annars kommer man ju på sikt i snitt underprestera ändå!
Du har rätt i att jag inte känner till kinesiska aktiemarknaden, hur många tror du gör det på allvar? Det gör ju denna strategi än mer omöjlig.