Ett sidospår, men grabben här hemma har valt hockey som primär idrott.
Vilket resulterade i att jag (pappan) kände mig manad att köpa ett par skridskor för att kunna köra lite lättare träning med grabben (jag har inte åkt skridskor på säkert 20 år, så bara det kommer ju vara ett äventyr att lära sig igen), jag har märkliga fötter… Jag tänkte att ett par skridskor för 1000kr så är saken biff.. Nej.. 3500:- kostar dem billigaste som finns som passar mina fötter. Att jag är senior gör också sitt på priset (500kr närmre bestämt, hade jag haft kortare fötter hade skridskorna kostat 2999:- istället ).
Men till min poäng, priset är inte allt. Oavsett sport så ska det sitta bra och vara bekvämt. Åk ut till affären och låt grabben prova fritt. Väljer han ett par skor som är dyra, bara för att dem är dyra blir det en dyrköpt läxa om billigare skor är bekvämare. Det kommer vara kul första gångerna, när polarna ser vad det är för skor. Men tillslut så kommer polarna inte säga något och skorna är bara obekväma vilket kommer ta bort glädjen att ha dem på sig.
TL:DR Låt grabben välja själv, väljer han dyra pga prislappen och inte känsla så kommer han ångra sig.
Ett alternativ är alltid att säga att du gärna köper dom i förskott till födelsedag eller julklapp, men att det då kan bli det enda eller kanske ett till paket. Märkligt nog brukar många avstå isåfall.
En annan variant är förstås att förklara att det är mycket mer imponerande att dribbla bort lagkompisarna med sämre skor för då är det hans egen talang som avgör. Annars om han lyckas kanske det bara är skornas förtjänst. Tänk ett race mellan en Fiat och Porsche.
Härlig input från alla vinklar. Tyvärr spretar det lika mycket här som hemma vid köksbordet. För att göra det lite dyrare ändå så behöver han tydligen två par skor, ett par för konstgräs och ett annat par till riktig gräs.
Jag förstår absolut att det är skillnad på skor i olika prisklasser men jag är ganska säker på att skillnaden är betydligt större om vi pratar löparskor. Min fullständigt amatörmässiga bedömning är att fotbollsskor är billiga plastskor där elite har ännu lite tunnare plast (mindre vikt mer känsla, sämre hållbarhet).
Att åka till affären och testa skor utan att titta på priset är en väldigt kul idé. Men en utmaning då är att inte läsa prislappen som står både på hyllan och i skon och grabben verkar ha en jäkla koll så det får bli påse över skon i så fall.
Jo, jag vet att jag ska vara glad att han inte spelar hockey eller rider. Min dotter dansade när hon var tonåring och dans gör ingen plånbok glad heller. Vi hittade ett par elite för konstgräs på rea som han blev nöjd med. Jag försöker periodisera kostnaden mentalt i huvudet för att mildra min snålfrossa.
Synd ändå att även fotbollen har blivit en materialsport. Fotbollen har ju traditionellt varit en sport för alla plånböcker men en bra boll kostar nu 1500 spänn, träningsläger flera tusen, akademier vågar jag väl inte tänka på.
Så här hade jag tänkt; förstår din son värdet av pengar och har som din partner säger fotboll som sin stora passion, överväg de dyrare skorna. Beter han sig däremot bortskämt, och tror t ex att han har rätt att kräva skor för 3000; köp högst troligen inte de dyrare skorna.
Viktigt att man är överrens med sin partner dock, du kan inte själv lära ditt barn värdet av pengar om mamman/pappan är emot det. Så börja där och lyssna på din partners behov.
Gissar att resultatet hade sett HELT annorlunda ut i t.ex. familjeliv.se där det är större andel mammor, plus inte lika många som går igång på sparkvot.
Ni har ett barn som spelar världens billigaste sport. Och detta är hans stora passion. Och ni har råd. Släck inte passionen genom att vara snåla mot barnet. Ibland är det ett emotionellt värde av fina dyra skor. Allt i livet är inte en kalkyl. Det kanske är det för vissa INTP-personer, men majoriteten är inte INTP.
Jag håller med mamman! Om mitt barn vill idrotta tänker jag stötta till (nästan) varje pris. I dagens samhälle, där skärmarna tar större plats samtidigt som näthatet florerar fritt även bland vuxna, är varje minut som ägnas åt något annat än att titta på skärm guld värd.
Sen lär du väl ändå tvingas sälja lotter och vara matchvärd, men det får man helt enkelt stå ut med som förälder. Fördelen med detta är att det är ett ypperligt tillfälle att nätverka
Jag kompletterade barnens skidpark inför den här säsongen, gick väl loss på en drygt 30000 kr för fyra par tävlingsskidor med bindningar och lite annan utrustning. Och det var billigare än förra årets inköp, då hamnade jag en bit över 40000 kr.
Onödigt? Nej, absolut inte. Bättre eller sämre skidor kan vara skillnaden mellan en pallplats och att vara en bit utanför pallen. Och barnens glädje och entusiasm är värd varenda krona. Hade jag inte haft råd med det hade det varit en sak, men nu har jag det och då är det värt det. Många andra åkare (men inte alla) har också utrustning i samma högsta prisnivå.
Köp skorna och en Zlatan-tröja till grabben om du har råd. Känslan är värt det.
Står på pappans sida. Ju tidigare man lär sig att sämre utrustning alltid går att kompensera med hårdare arbete eller mer talang ju bättre.
Minns när man själv spelade hockey i den åldern att den bästa målvakten i laget var en kille med typ gamla benskydd fylldes med tidningspapper, andra målvakten var en unge som hade den allra bästa utrustningen men var riktigt dålig som målvakt.
Jag förstår dina principer. Det är samma sak som att jag kan köpa en bil för en halv miljon men inte gör det, min tanke flyger direkt till ”ska det behöva vara såhär?” ”Ska det vara såhär dyrt att transportera sig, hur gör alla som inte har de pengarna?”
För varje ekonomisk handling man stödjer ger man efter för ett system som upprättas av just att folk ger upp. Fortsätter man på detta spår kanske normen blir att fotbollskor ska kosta 3000 kr om fem år.
Ibland blir jag lite bedrövad av att läsa på det här forumet. Han skriver om att köpa pallplatser till sina barn, och blir påhejad med positiva emojis? Jag skulle föredra en värld där barn tävlade på lika villkor medan föräldrarna höll sina ekonomiska kukmätartävlingar på behörigt avstånd.
I slutet av dagen måste vi ändå komma ihåg att det är barn vi pratar om, deras beslut är inte alltid rationella. Självklart får barnen en massa intryck som sedan speglas i det val de gör när de t.ex. vill ha specifika fotbollskor i detta fall.
Tycker inte situationen är konstig alls, vi ser det även hos äldre. Ett exempel är t.ex. inom golf - hur ofta ser man inte nya klubbor varje år med diverse nya “features” som lovar X, Z & Y.
Förstår din princip, tycker även att man kanske behöver sätta sig in i barnens perspektiv här. Är det fotboll som gäller, så förstår jag att barnet vill ha det “bästa”. Sen kan åsikterna skilja sig gällande vad som är bäst.
Min inställning är att om barnen sköter sig, fokuserar på skolan och beter sig väl så stöttar jag mer än gärna deras satsningar inom idrotten. Vill att det skall vara glädjande att idrotta, tyvärr så hör det även till att idrott är lite av en “materialsport”. Speciellt när det kommer till barn/tonåringar.
Helt rätt att man måste ha bra löpskor anpassade efter löpstil, underlag och vikt om man börjar pressa sig.
Men fotbollskor används på mjukt, dämpat underlag och har ingen dämpning alls i princip. Det är också en helt annan löpteknik.
Hela poängen med lite dämpning och hårt snörade skor är att ha god markkontakt pga dobbarna biter. Man känner av det. Löpskor isolerar ju foten snarare från marken för att skydda den.
Men bra fotbollskor är viktigt så att de sitter väl.
Jag hade haft svårt att motivera så dyra skor för ett växande barn. Deras andrahandsvärde är dessutom begränsat.
Men är barnet seriöst med träning kanske det kan vara en sporre för det är som så mycket annat viktigt med det sociala. Det är en känslig ålder.
Jag hade vänt tillbaka frågan- finns det andra saker man kan satsa på istället som jag tror ger mer utväxling i träningen?
Träningsläger, extra träningar osv osv.
Det visar också commitment som in sin tur kan föetjäna bättre(marginellt) bättre skor.
Der viktiga här är att det inte blir en prylsport för i grunden är det timmarna man nöter på träningar som spelar roll. Det är en pedagogisk utmaning då de flesta 13 åringarna tror på reklamen att det finns genvägar till den perfekta sparken.
Jag rådfrågade familjens fotbollsexpert (frun) som spelade fotboll upp genom college i USA och hon sa att hon har aldrig ägt ett par fotbollsskor som kostat i närheten av 3000 spänn. Hon höll helt på att tappa hakan att folk var beredda att betala så mycket för skor för ett barn.
På Amazon, som försöker ta över den svenska marknaden, finns det fina fotbollsskor för 200-400 kr. Väldigt rimligt för ett barn som vill springa och sparka fotboll. Med 100 kr i timmen i nettolön, vilket är generöst, är det bara 2-4h arbete i hemmet.
Här köps inga pallplatser. Det ligger väldigt många träningstimmar bakom eventuella pallplatser och det är de tränande ungdomarna som måste göra det själva. Som förälder så är man tränare, support och finansiär. Äldsta dottern vill elitsatsa och ska en sådan satsning lyckas krävs full satsning från idrottare och familj. Konkurrensen är knivskarp, och full satsning krävs för att nå resultat.
Vad utrustningen handlar om är att inte hindra resultat. Ska mina barn lägga ner enormt mycket tid och fokus på en idrottssatsning - samtidigt som jag säger nej till att bidra ekonomiskt? Det handlar inte om mitt könsorgan utan om barnens drömmar.
Jag hade också önskat att vi hade en idrottsvärld där alla hade likvärdiga chanser oavsett vilka föräldrar man har, men så ser spelplanen tyvärr inte ut och jag kan inte ändra på det.
Grabben är 13 år. Vi pratar om 3-4 år till. Antingen kommer han upp i en nivå där skorna bli sponsrade eller så lägga dom flesta av tyvärr
Han kommer att förstå med tiden att skorkomfort är A och Ö. Min dotter har gett tillbaka dyra sponsrade skor till förmån för skor som passar ordentligt
Viktigast är att supporta honom genom att vara med på matcherna och skjutsa hit och dit när man kan
Med det sagt hade jag själv köpt skorna om jag hade råd även om det var smärtsamt för mig. När han ta emot Ballon d’Or sedan kommer ni skratta åt det här.
Jag tänker att vad som känns viktigt, kul, givande och förhöjer upplevelsen är individuellt och för din son är det uppenbarligen nu de här skorna. Även om skorna i sig kanske inte höjer nivån på din sons fotbollsspelande så kan definitivt känslan av att snöra på sig de där skorna göra det om inte annat så upplevelsen av det! Läxan här kanske inte borde vara vad du värderar som lämpligt, tillräckligt kul eller värdefullt att lägga pengar på utan hur man kan ha råd, när man har råd och vad som krävs för att kunna lägga pengar på det man är passionerad för.
Säg till din son att du inte förstår värdet i de extra 1500 kronorna för de dyrare skorna men att du förstår att det är viktigt och värdefullt för honom. Ge honom sedan möjlighet att få köpa de där dyrare skorna genom egen finansiering, motprestation av något slag eller vad ni som föräldrar nu kan finna lämpligt.
Låt läxan helt enkelt bli att det man brinner kan man och får självklart spendera pengar på utan att man behöver maximera marginalnyttan men att man kan inte göra det utan en plan, ide på hur och på bekostnad av den övergripande ekonomiska hälsan och inte utan vetskapen att införskaffandet av de pengarna också har ett pris som borde tas i beaktande och framförallt att man kan ha olika tankar, idéer och känslor om vad som är viktigt och vad som borde prioriteras och att även om hans pappa inte delar de sakerna jämt så förstår och respekterar hans far iallafall att det är viktigt och värdefullt för honom.
Skulle din son i efterhand inte tycka skorna varit värda det så kan det bli en betydligt bättre lärdom än att aldrig fått möjligheten att införskaffa de alls.
Jag är helt inne på samma linje! Vår son lever fotboll och vill ha särskilda skor, 15 år nu så han har ganska bra koll. Men aldrig att vi skulle köpa dessa skor nya med tanke på hur andrahandsmarknaden ser ut. Vi hittar på Sellpy, Marketplace och Tradera för minst halva priset, ofta mycket billigare än så.
Våra barn 15 och 17 år har inga problem alls med detta utan är båda nu ekonomiskt smarta vad gäller t ex kläder. Skulle aldrig lägga över hundra kronor på ett par jeans etc.
).
Jag skulle inte säga att billigare behöver vara sämre.
För att göra det lite dyrare ändå så behöver han tydligen två par skor, ett par för konstgräs och ett annat par till riktig gräs. 
