För att du bott på “konstigare” platser än JFB kanske? Eller beroende på banken, hur länge man varit kund, hur anknytningen till hemlandet ser ut osv?
En på riktigt oväntad utgift är ju saker som på riktigt är oväntade såsom en brand, olycka, sjukdom etc.. För många av såna saker har man ju försäkringar.
Men till exempel ett tak som helt plötsligt behöver läggas om för flera hundra tusen bör inte vara en OVÄNTAD utgift utan det borde varit med i planen från början.
Ett flyg som ställs in där nya biljetter krävs anser jag inte vara en större utgift, såpass med marginal måste man se till att ha redan innan.
Men jag förstår din frågeställning och jag försöker minska riskerna med att inte ha för många bollar i luften, jag har till exempel inget behov av att äga massa grejer, hus, sommarstuga, flera bilar, mc, båt etc.. allt sådant ökar risken för oväntade utgifter.
Sen får man ju se till sig själv vad som egentligen är viktigt, FIRE ska ju inte vara ett fängelse där man inte unnar sig saker.. men om det känns för tight så har man antagligen gått för tidigt!
6 gillningar
Det är högst osannolikt 
3 gillningar
Har vi aldrig varit med om, inte någon av oss och inte för någon av våra banker (3 av 4 storbanker) ens med flyttar utom EU/EES för arbete i åratal.
Kan/vill du beskriva vad som hänt dig mer i detalj? För det låter jättekonstigt men du har kanske någon speciellt situation?
(Jag försöker antyda att Clownlandet är konstigt. 
)
2 gillningar
Ja ok det är möjligt att det är så konstigt att det kan FU det mesta
Utöver att ha en rejäl buffert för oförutsedda utgifter (och oväntade möjligheter) så har jag gjort två livsstilsförändringar som gör finanserna mera förutsägbara och samtidigt frigör massor med tid.
Jag har bytt huset mot en trevlig hyreslägenhet i ett bra och centralt läge. Det tog några år att hitta den perfekta lägenheten men var väl värt besväret. Jag slipper både oväntade utgifter, fastighets- och trädgårdsskötsel samtidigt som jag fått större ekonomisk trygghet och mera tid till det jag verkligen vill göra.
Nu när jag bor centralt och inte längre pendlar så behöver jag inte heller någon bil. Man kan åka mycket taxi, lokaltrafik och hyrbil för de sparade pengarna och det är väldigt skönt att slippa fixa med parkering, vinterdäck, besiktning, osv.
4 gillningar
Kommer att ha hängslen och livrem. Förhoppningsvis säljer vi huset och bor i något vi kan hyra hyfsat billigt. Det finns tänkbara alternativ.
Planen är att sluta jobba före 55år och då under några år använda FIRE kapitalet. Sen ska ja försöka leva på TJP under många år då det är en stor summa redan idag. En buffert har vi redan idag för stora utgifter.
Leva på marginalen kommer aldrig att ske. Samma med basvaror i kyl och skafferi, det får aldrig ta slut. Öppnar vi sista mjölken då är jag inom en timme nere på affären och handlar.
Kreditkort, huskonto, sparkonton och buffert.
2 gillningar
Det är skillnad mellan ”Det är inte så att man ska” och ”Det är så att man inte ska”. Jag sade det förstnämnda, så jag har inte sagt att man inte ska göra så.
Däremot är det inte vad regeln är framtagen för, och det är en ganska underlig optimering även om man nu vill följa en strikt regel. Det är ju inte rätt metod om man ”vill vara så säker man kan vara”, som du sade det. En fast procent är säkrare än ett fast inflationsjusterat uttag. Så det är inte en regel som optimerar för säkerhet. Det är heller inte en regel som optimerar att få ut så mycket som möjligt av sina pengar. Något i stil med Variable Percent Withdrawal-metoden som propageras på Bogleheads är betydligt bättre på detta.
Det ”fast inflationsjusterat belopp” optimerar för är att hålla en så jämn nivå som möjligt på uttagen, oavsett vad som händer på börsen. Det är dessutom något som är väldigt svårt att hålla. Det krävs verkligen stålmage för att sitta och inflationsjustera upp uttaget och fortsätta på samma bana även när börsen rasat 50 %. Gissningsvis är det få som faktiskt fungerar så. De flesta sänker sina uttag. Många på det här forumet har ju dessutom en separat buffert som de använder just för att slippa göra detta, så de är medvetna om det orimliga i regeln.
4%-regeln är en utmärkt regel för att avgöra ungefär hur mycket pengar man behöver för att sluta jobba. Men som uttagsstrategi är den rätt dålig för de flesta människor, tycker jag. Att en gång göra en utvärdering och sedan hålla fast vid detta oavsett vad som händer, att idag spika fast hur mycket pengar jag ska ta ut om 30 år utan någon input från hur marknaden går under hela den tiden är inte en rimlig bas för en strategi. Och den öppnar dessutom för stora slumpeffekter, där två personer med lika mycket pengar får helt olika uttag i 30 års tid eftersom de påbörjade uttagen med ett halvårs mellanrum.
Näe, jag tycker 4%-regeln är toppen som tumregel för hur mycket pengar man behöver, men rätt kass som uttagsstrategi.
Det bara innebär att du svälter direkt (när kapitalet är litet efter nedgång) snarare än senare. 4%-regeln och liknande metoder är till för att sprida ut uttagen på ett bra sätt över åren för att veta att man uppfyller minimi-behovet varje år.
1 gillning
Inte ens mannen som “skapade” 4% regeln tycker den är bra längre så jag undrar varför den blivit en sån norm?
Sett många videor med Bill B o även han har svårt att förstå hur stort det blev
Med ”säkrare” menade jag naturligtvis ”mindre risk att få slut på pengar”.
Fast det enda sättet 4%-regeln gör detta är om 4 % av din portfölj är lika med minimi-behovet. Och då har du nog ett rätt torftigt liv, med noll utgifter över minimibehovet. Inte ens en glass får man köpa på sommaren. Så det är den inte heller bra för.
Jag tycker 4%-regeln är en fantastisk regel, och tycker att Bengens senare uttalanden där han försöker att ändra på den är missriktade. 4%-regeln är lika bra idag som den var när han formulerade den. Men den är inte en uttagsstrategi, utan ett standardiserat test. Att planera sina uttag efter testfallet är som att vänta tills bäst före-datum innan man dricker mjölken, för det är ju vad som är testat. Eller kanske en bättre liknelse, att brygga sin kopp te enligt ISO-standarden för tebryggning.
Jag tror vi släpper det där, eftersom du valde att inte bara bejaka min vänliga invändning. Jag tror du förstår precis vad jag menade. 
Här är vi överens.
Det kokar ner till att alla ändå gör som de själva vill och vad som passar dem, men att 4%-regeln trots allt finns där som riktlinje och ett räcke att hålla sig i när det blåser.
Javisst, den är ett utmärkt räcke. Men jag vill avråda folk från att använda den som en uttagsstrategi, eftersom jag tycker att den lämpar sig väldigt dåligt som det. Jag ser ibland tendenser till det här på forumet, och jag tycker att det är missriktat, så då vill jag ju lyfta de problem jag ser med det.
TILLÄGG: Men det var verkligen inte meningen att vara ovänlig. Ber om ursäkt om det uppfattades så.
1 gillning
Vilken uttagsstrategi har du?
Jag är inte i uttagsfasen ännu, så jag har ingen uttagsstrategi. När jag kommer dit tänker jag mig att jag kommer att använda Taylor Larrimore-metoden, som går ut på att man tar ut det man behöver för att leva det liv man vill, och håller ett öga på portföljen. Går det upp en massa över tid kan man öka lite, går börsen ned så drar man åt svångremmen lite.
Men för den som vill ha en regel som talar om exakt hur mycket de får spendera så finns det flera vettiga strategier. Jag har mest koll på de som brukar diskuteras på Bogleheads (där Taylor Larrimore-metoden också kommer ifrån).
Variable Percent Withdrawal (VPW) är en utmärkt för många, kanske de flesta. Den tar input från portföljens utveckling och hur många år man har kvar, och spottar ur sig ett värde. Finns ett kalkylark man kan använda.
Amortization-Based Withdrawal (ABW) är en annan metod, men jag har inte riktigt koll på detaljerna.
Sedan finns det som sagt också fast procent-metoden, som är betydligt mer svängig (beroende på tillgångsallokering, såklart), men är otroligt långsiktigt stabil.
Guyton-Klinger är ju en variant på 4%-regeln som åtminstone anpassar uttagen efter marknaden, så att man kommer ifrån en del av problemen med att rakt av använda tumregeln som uttagsstrategi.
Det finns säkerligen fler. McClungs ”Living off your Money” är antagligen rätt bok att gräva ned sig i om man är intresserad av detta.
Men, som sagt, själv kommer jag att köra på känsla, med 4%-regeln som ett ankare, och ett öga på när mina pensionspengar kommer att kunna börja trilla in, samt min förväntade livslängd. Livet kommer ju att hända, och att jag ska ha konstanta kostnader varje år i resten av mitt liv ser jag som osannolikt. Ett år reser jag jorden runt och nästa år sitter jag hemma, liksom. Går börsen bra så tar jag väl en lite lyxigare resa, går den dåligt kanske jag reser mindre och billigare. Får jag en massa extrapengar efter ett tag kanske jag köper en lägenhet istället för att hyra, eller köper en utomlands. Och så vidare. Rätta munnen efter matsäcken, helt enkelt.
5 gillningar
Jag kör inte med belåning idag, men funderar på att ansöka om det innan hel-FIRE, så att man därigenom kan åstadkomma en “nödbuffert”.
Låter smart. Jag tror att det är få i FIRE som slaviskt följer en specifik uttagsmetodik. Själv så gör jag lite som du tänker. Jag lever mitt liv som vanligt och har 4%-modellen som tak. Kan snegla på andra metoder också. Får läsa på om Taylor Larrimore-metoden. Den verkar intressant.
Än så länge så har börserna gått bra. Uttagen ligger under alla sorters modeller. Jag har ingen lust att ändra min livsstil för att bränna mer pengar. Om allt rasar så misstänker jag att jag inte kommer att dra åt svångremmen så värst mycket heller. Det lär visa sig 
1 gillning
Problemet med en sån “strategi” är att de bra åren på börsen behövs för att klara de dåliga. Om du tagit ut segern i förskott och blåst pengarna när det gick bra så kommer du att få dra ned mycket mer om det skulle komma ett dåligt decennium. Och eftersom folk är mycket mer känsliga för förändringar som går i sämre riktning så tror jag det lönar sig att ha lite bias mot mindre utgifter än större bara för att minimera chansen för smärtsamma svångremsåtdragningar.