Jag skrev inlägget och det jag var intresserad av var just en spaning på om er uppfattning om politikernas vilja att införa förmögenshetsskatt. Jag skrev till regeringsskifte för att det knappast är någon större risk att en M-ledd regering skulle införa en sådan. Jag ska erkänna att frågan är, förutom av allmänt intresse från min sida, är rädslastyrd. Jag påverkades mycket av radioinslaget och blir självklart rädd att Sverige ska gå samma väg (även om jag knappast sitter på några miljarder)
Men skulle det bryta mot forumreglerna om man på ett sakligt lyfter fram det man själv uppfattar som talar för och emot en sådan skatt och då även väga in hur man tycker att de politiska vindarna blåser? Jag tycker det är svårt att veta vad vissa partier egentligen vill och jag uppfattar att de inte sällan undviker ett def. svar (t ex kärnkraft och fastighetsskatt
Om man bortser från valfriheten så skulle upplägget kunna likställas med ett scenario där förmögenhetsskatt existerar men ingen skatt på kapitalvinst tas ut.
Schweiz t.ex. har väl det här upplägget?
Ja, man skulle ju kunna formulera en förmögenhetsskatt som en “kapitalinkomstskatt på förmodad vinst från kapital”, räknat på hela ens förmögenhet. Dvs man gör ett antagande att kapitalet genererar en vinst, som det tas ut en skatt för, precis som ISK fungerar.
Jo, fast procentsatsen är väl bestämd på canton-nivå och är även ofta progressiv vilket blir lite annorlunda. Men visst, det är ju ett alternativ. Det är mer likt som det fungerade i t.ex. Nederländerna tills nyligen. Deras skatt på kapital tror jag fungerade i princip som ISK, dock var det en fast schablonränta istället för en baserat på statslåneräntan.
OM man skulle införa en förmögenhetsskatt, ser ni detta som ett bättre sätt än de tidigare uppläggen?
Min spontana tanke är att jag ser mer positivt på detta sätt att hantera en eventuell förmögenhetsskatt. Rent principmässigt tycker jag fortsatt att den är rätt dum dock, men detta låter för mig iaf vettigare om vi jobbar på någon sorts skala.
Rent principiellt så föredrar jag beskattning av faktiska inkomster av “likvida medel”. Men det finns väl en del fördelar med upplägget, där skatteinkomsterna (och även utgifterna) blir mer förutsägbara. Och sätts skattesatsen på en tillräckligt låg nivå så kanske man kan undvika eventuella negativa effekter som normalt förknippas med förmögenhetsskatt (en del av de norska skatteflyktingarna styrde väl kosan mot just Schweiz?)
Suhonen & Co. vill alltid höja skatterna, dock oklart hur mycket av det som är spel för gallerierna då de är intelligenta nog för att inse att ökat skatteuttag ofta kan få motsatt effekt.
Jag tror dock att någon skatt kommer återinföras på sikt, det är för billigt att vara förmögen och att äga fastigheter i Sverige.
Pendeln svänger, på den tiden när vi hade både statlig fastighetsskatt och förmögenhetsskatt betalade man först fastighetsskatt baserat på taxeringsvärdet och sedan låg taxeringsvärdet även med i underlaget för förmögenhetsskatt.
Fastighetsinnehavet beskattades alltså två gånger för den med nettoförmögenhet.
Ifrågasätter hela poängen med så kallade “förmögenhetsskatter”. Skatt på vad då? Pengarna är ju redan skattade när de intjänades? Sen om pengarna växer till dubbla storleken kanske det är vettigt att ta ut en liten skatt på detta. Principen ska dock vara att pengar ska endast skattas för en gång, det kan ju inte vara så att min farbror jobbar hela livet och sparar på bankbok, då ska han skatta för arvet den dagen han försvinner och sen ska jag skatta ytterligare för att jag har en “fömögenhet”. Men hallå.
Däremot kan jag tycka att ISK har fördelar för “småsparare” säg de som har under 10 miljoner. Låg skatt ska användas för att uppmana gemene man att spara, och det ska vara enkelt. Vill man spara ytterligare kan jag nog tycka att vi ska hitta andra former som är mer i linje med kanske en VP-depå.
Arvs-skatt, förmögenhetsskatt och annat mög ska förpassas till Palmes tid och aldrig återuppväckas.
Blir även ganska irriterad över allt snack om “klyftor”. I princip alla människor är väl födda med ett huvud, två armar, händer, ögon och öron och kan i princip bli sin egen lyckas smed. Sen handlar det väl ofta om prioriteringar som man gör, utbildning etc. I Sverige är utbildning gratis, så det finns egentligen inga undanflykter till just detta, även om en utbildning inte är någon garanti till ett välbetalt jobb. Om någon har varit tillräckligt ambitiös och byggt upp en förmögenhet på något lagligt sätt, då ska väl inte samhällets första reaktion vara “hehe nu ska vi se hur vi ska komma åt dessa pengar”. Istället ska man väl applådera och gratulera. Personer som väljer att inte vara ambitiösa utan går och driver, de har gjort sitt val. Jag bryr mig inte om dessa, ty de har vad de behöver men det blir inte mycket mer än så. Välfärdssystemet ser till att de har mat, kläder, bostad och deras barn får gå i skola gratis. Att med tvångsmedel flytta pengar från de ambitiösa till de som saknar detta är ingen lösning på något problem.
Sen är ju detta med skattehöjningar ett effektivt sätt att förlora val, det är ju inte pga ekonomisk dumhet man har valt att inte minska ränteavdragen, trots att det hade varit en bra väg att gå för att minska lånefrossandet. Då hade vi kanske sett en mjuklandning i ekonomin istället för kraschen som elefanten Riksbanken stod för.
Så funkar väl dock egentligen all skatt förutom löneskatten? Allt (nästan) du köper efter detta skattar du på i form av moms eller andra punktskatter. Jag har svårast personligen att förstå lagfartskostnaderna när man köper hus. Tydligen blir administrationen mycket dyrare om värdet på huset är högt.
Det här provocerar mig lite. I sak kan alla göra det men trots att alla har dessa saker gemensamt så skiljer det en del av att växa upp i ett missbrukande hem med föräldrar som slår dig och i ett välbeställt hem med föräldrar som verkligen ställer upp och älskar dig.
Att likställa personer som växer upp i miljö 1 som personer som att sakna ambition när dessa ”enbart” lyckas skaffa ett jobb och undvika missbruk men inom lågbetalda yrken. Deras prestation utifrån startläge kan vara betydligt större än för andra som skaffar sig ett högbetalt jobb utan att egentligen anstränga sig för det sett till förmåga.
I skattefrågorna har jag lättare att köpa din argumentation. Jag tror dock dina tankar sett annorlunda ut givet att du vuxit upp i en annan miljö (utan att veta något om var du vuxit upp). Alla människor kämpar sina egna kamper, för vissa är det viktigare att bidra på andra sätt en ekonomiskt. Att jobba som lågbetald förskolelärare kan lätt misstas som icke ambition. Det kan ligga andra saker bakom dessa val.
Sorry för OT! Har full förståelse om detta försvinner bort som irrelevant
Moms är ju fortfarande en skatt på en del av kassaflöden.
Om man vill kan man ju argumentera att det är en inkomstskatt för företaget, som sedan lägger på motsvarande för att få en tillräcklig vinst på varorna de säljer. Samma sak kan ju sägas om lönen, du lägger på skatten ovanpå vad du får ut i netto när du gör avgörandet om du vill sälja din tid/ansträngning till arbetsgivaren.
Ser den tolkningen som ganska långsökt men det kanske går att dra det dit. Jag ser momsen helt frånkopplad från vad bolag producerar givet att man inte säljer till privatpersoner. Först där ger det en riktig påverkan på priset. Gäller väl dock bara givet att du säljer inom Sverige. Om du istället exporterar får du helt plötsligt ett likviditetsbidrag om du köper in varor/tjänster inom Sverige men exporterar dessa varor/tjänster utomlands.
Jag invände mest emot att anledningen att kapitalskatt var dåligt för att detta dubbelbeskattas. Det gör i stort sett alla skatter så därför funkar det inte riktigt som ett argument mot just kapitalskatt för mig. Då köper jag långt mer att det är frånkopplat från realiserade vinster och likviditetsflöden.
Om man tycker den tolkningen är långsökt är det väl bara att vända på resonemanget, som jag gick åt i slutet av inlägget. Det är inte du som betalar skatt på din inkomst, utan företaget som betalar dig.
Själva grundtanken i resonemanget är att man bara kan se det som att skatten tas ut vid källan eller hos mottagaren när pengar byter händer.
Det håller jag med om, att “samma pengar” kommer skattas många gånger om även om man bara håller sig till att beskatta kassaflöden är ganska naturligt, det sker givetvis varje gång pengar byter händer.
Jag håller ögonen på den här tråden då de allra flesta trådar som nämner politiska partier tämligen omgående trillar ned i diket. Därav min första uppmaning att diskutera gärna, men utan partipolitik just av den anledningen. För den sorters diskussioner finns det mycket bättre plattformar än här. Håll det sansat så skall det däremot gå bra även här.
Man ska nog vara ganska ideologiskt hardcore för att återinföra förmögenhetsskatten. Som tidigare anställd på bank under tiden det begav sig kan jag konstatera två saker 1. Skatten betalas bara av den som vill. 2. Övriga betalar stora summor för legala kryphål. Summa summarum, stora ekonomiska kostnader i förhållande till intäkterna. Detta vet sossarna och kommer troligtvis blockera förslagen om vänsterfalangen inte tar över i partiet.
Samma sak med arvsskatt. Dessa två skatter och debatten runt blir mest ideologiska oneliners som inte hjälper vare sig Sverige eller den som önskar större offentlig sektor.
Ja, definitionsmässigt behöver du skatta om pengarna kommer från någon form av eget driv, kunskap eller arbete.
Råkar du anstränga dig extra, kanske starta ett företag som ger arbetstillfällen till andra så blir det lite extra skatt såklart.
Om du sen har disciplin och återhållsamhet och sparar så sticker det genast i ögonen på vänstern.
Bristande impulskontroll och konsumtion via lån subventioneras sen av ovanstående grupp…
Jag tror dock dina tankar sett annorlunda ut givet att du vuxit upp i en annan miljö (utan att veta något om var du vuxit upp). Alla människor kämpar sina egna kamper, för vissa är det viktigare att bidra på andra sätt en ekonomiskt. Att jobba som lågbetald förskolelärare kan lätt misstas som icke ambition. Det kan ligga andra saker bakom dessa val.