Även om en person inte upplever att de är särskilt statusdrivna? Jag kan inte säga något om andras upplevelser, men jag skulle gissa att en del tänker på status ofta, medans andra kanske inte gör det i samma utsträckning. Vad är det som är “problemet” identifierat i den här tråden? (Vilket inte behöver vara ett problem, heller, men för vissa).
Vet inte om tråden. Jag pratar om en specifik teori som tangerar ämnet i tråden.
1 gillning
Hur ligger de till om man inte är intresserad att status, flasha med diverse saker osv… Dvs man vill bara dämpa ner å inte visa någe… Finns de någon teori om sånna då?.
2 gillningar
Om man påtalar det är det väl en typ av status det med. ”Kolla på mig, jag bryr mig inte om materiella ting, se så duktig jag är.
Är väl så människan är, man vill att folk ska tycka man är duktig.
Gillar din inställning 
1 gillning
Jag har alltid haft svårt att ta imot beröm… De har me att göra när de förväntas att man gör någe å de är utfört så har man gjort de man lovade å de finns inte anledning till beröm…
Har man utfört ett utlovat jobb så räcker de med typ bra eller tack…
2 gillningar
teorin för de som har svårt att ta emot beröm handlar om personens självkänsla. Du tycker omedvetet att du inte förtjänar beröm. Jantelagen har på ett sätt flyttat in i din kropp.
Håller med dig 100%
1 gillning
De är en annan sak om man förtjänar de typ att du har satt ett världsrekord eller fått nobelpris… Inte för du har gjort någe du lovat…
1 gillning
Det där var ett direkt bekräftande på föregående teori. Det är något annat när man förtjänat det betyder att du inte tycker dig gjort det. För att lova det du lovar och sen leverera det är inte förtjänt av beröm.
Jag har själv varit där. I princip sagt emot när folk berömt mig. Men saken är att beröm är deras åsikt. Det ligger ett underförstått -Jag tycker före. Så det är deras sak att avgöra om jag är förtjänt av deras beröm.
1 gillning
Hur mycket Jante tror du/ni det ligger i detta?
Att man slår ifrån sig, säger ‘Nej då, inte ska väl jag…’ eller ‘Äsch, det var väl ingenting!’ typ…
Istället för att enkelt och rakt bara säga (detta så viktiga ord!) Tack.
2 gillningar
Enormt mycket jante såklart. Som vi alla blivit programmerade med sen vi var små det conditioningcenter som Sverige iallafall var förr.
Det är så fult att tycka sig va för mer än andra att den som överhuvudtaget tycker sig va bra är motbjudande. Inklusive en själv.
Att visa upp att det går bra är ännu mer motbjudande. Och har man ändå lust att göra det så mår man dåligt över det.
Så när någon säger: -Det där gjorde du bra, du är så duktig, är första reaktionen att säga emot. För det vore motbjudande skrytsamt att hålla med.
Men vi diskuterar inte faktan om det jag är eller det jag gjorde var bra eller inte. Utan den andres åsikt.
(Jag tycker) - du är bra. Och protesten låter i dennes öron som. - Nej det tycker du inte.
Det är ett helt orimligt svar som man bör hålla inne med. Så det finns egentligen bara en sak att säga: -Tack. Kul att du tycker det.
Och oavsett om man håller med eller inte kan man va glad för den andres uppskattande åsikt.
Det är förövrigt samma med motsatsen. -Det gjorde du skit. Va dålig du är.
Det är heller inte fakta utan en åsikt. Tråkigt att du tycker så.
4 gillningar
Såvitt jag noterat så bryr sig medelålders människor mindre om statusprylar (alltså lite kasta pengar i sjön för att imponera på dem). Ett tips att låta inte kostnaderna följa med tillväxten av kapital/lön. Då blir fallhöjden mindre om det går sämre (grannars/ovänners skadeglädjen kan höras då), samt för egen del är det lättare att leva om man inte dragit på sig för stora kostnader. Svårast är om man har en sinnebild att vara rik, då är det jobbigast att ställa om i sitt eget huvud, att man inte är rik längre. Därför sparar min familj el, restaurangbesök i dessa dyrtider trots vi klarar oss med bred marginal. Det gäller även att lära barnen att spara (för det är nämligen den enklaste kronan att tjäna) och att allt inte är gratis samt inte byta upp sina mobiler/Ipads var/vartannat år.
Väldigt intressant område det här.
Växte upp ganska fattigt, då var det viktigt att ha status. Dyr bil, dyra kläder osv.
Träffade en del förebilder under tonåren och i vuxen ålder. Framgångsrika personer med stora kapital, som inte bryr sig det minsta om status.
Tycker det är härligt på något sätt. Gå i funktionella kläder, ha en bra jobb utan att folk riktigt vet vad man gör. Köra en billig tantbil, för den tar en också från punkt A till punkt B.
Sen kan jag ändå tycka att det är roligt med typ klockor, men så länge man inte har en Rolex, Breitling eller Omega har väl få koll.
Attraherar man inte många guldgrävare om man ständigt flashar med dyra grejer?
2 gillningar
Kanske jag som är lite speciell också.
Hade tyckt det var ganska kul att köra SAAB från -87 men ha en klocka för 100 tusen. Varför ska man vara som alla andra?
2 gillningar
Helt i min smak…
Sent svar, men var inte det här en gigantisk signalering? 16 år av sitt liv på att hitta lycka inom sig istället för att få bekräftelse utifrån. För mig signalerade han klart och tydligt att vi alla andra är knasiga som vill göra karriär och jaga pengar.
Ja exakt, man signalerar att man skaffat sig en position där man inte behöver bry sig längre. Att gå in i styrelserummet i t-shirt när alla andra sitter i kostym signalerar tydligt att “Jag behöver ingenting som ni kan ge mig”, även om man själv kanske tror att man inte bryr sig och bara tog på sig det första bästa man hittade hemma.
Det här börjar faktiskt bli en klassisk generationsfråga i vår tid. När jag pratar med yngre människor om icke-beroendeframkallande narkotika så möts jag oftast av nyfikenhet, prat om forskningsrapporter etc. När jag nämner samma sak för mina föräldrar så är det tvärstopp - allt är dödsknark (förutom alkohol, koffein och nikotin förstås). Så det håller definitivt på att ske en förändring i inställningen till (vissa) droger bland unga.
2 gillningar
Det där är en spännande observation som jag tror det ligger oerhört mycket i, inte minst förståelsen för hur enormt mycket vi/respektive generation påverkas av sin omgivning. Context is king, ännu en gång liksom! Har man vuxit upp med ‘this is your brain on drugs’ som visuellt visas med ett ägg som kläcks och steks i en stekpanna, så sitter det djupt, oaktat om man är medveten om det eller ej.
How to change your mind -serien på Netflix lyfter bland annat upp detta.
1 gillning
Jag har med åldern tappat intresset för statusmarkörer och kör gärna omkring med min smårostiga andrabil och fyndar på loppisar.
Jag har nog ärvt det efter pappa som var hög chef i ett större börsbolag men som inte tyckte att det var något konstigt att klämma in den skabbiga Simcan mellan finbilarna på jobbet (som han förvisso oftast cyklade till). Sedan fick han förmånsbil till mammas glädje.
1 gillning
Detta är viktigt. Bra poäng! Man kan säga att barn ärver sina föräldrars förhållande till pengar. Precis som de ärver sina mat matvanor och jobbkarriär. Bra att tänka på detta.
1 gillning
Väcker liv i en lite äldre tråd då jag läste följande spännande artikel precis:
The Trap of the Inner Ring - No matter where we find ourselves in society, there is always a more exclusive group to join and someone of higher status to compare ourselves with.
The Body-Builder Trap - This brings us to the second pitfall of status: When we seek status as a way to escape feelings of “not-enoughness,” we often reinforce the core underlying belief that something is wrong with us.
The Trap of False Belonging - Finally, the third pitfall of status is that it gets in the way of experiencing true belonging. When we fear rejection, this can bring up feelings of deficiency or lack. These feelings, in turn, can hold us back from creating intimate connections with others, for fear of being judged or rejected.
3 gillningar