Hur många procent av lånet var amortering förr i tiden?
Mitt första hus lån dvs bottenlån va 30 årigt med 5 årigt bunden ränta å amorteringen va 1,5%… Sen kom topplån på för bottenlån fick man bara till 75%…
Har svårt att förstå er som vill spara på statskassan? Vi har ju en av världens absolut rikaste regeringar med en av de lägsta statsskulderna. Vi skulle kunna investera 500-600 miljarder SEK och ändå vara under medel i statsskuld inom EU. Ändå så ska vi enligt många i tråden försöka vara sparsamma med statskassan, hur kommer det sig att ni tänker så?
Hade ju till exempel varit kul om företag i södra Sverige kunde expandera, det får de inte idag för att det finns ingen el över alls. Se artikel:
Elbrist hindrar Pågens expansion i Malmö (di.se)
Nu är det väl kanske inte att vara sparsamma med statskassan i sig alla argumenterar för utan snarare att inte bränna den på att subventionera hög belåning?
Kan tycka att man som grund ska kunna bära sina egna kostnader. Att subventionera saker innebär alltid att detta kommer göras mer än utan subventioner.
Hade vi istället investerat i fler bostäder, bättre järnväg, förbättrad sjukvård eller skola så antar jag att de flesta är för att använda skattepengarna dit. Att betala för de personer som lånar till olika saker via skatt är kanske inte optimalt som användningsområde.
3 gillningar
Håller ju med i stort, MEN, det de allra flesta lånekronorna gått till är ju just investeringar i bostäder. Investeringar i bostäder görs ju i huvudsak av privatpersoner som oftast lånar pengar. Men att subventionera mer “onödiga” konsumtionslån känns mindre vettigt.
Det är Riksbanken som styr räntan inte regeringen (oavsett politisk inriktning … än så länge).
Här har du helt rätt men genom subventionerna så ökar beloppet du kan låna. Det driver bostadspriser och hjälper till att skapa bubblor. Utan subventionerna hade vi kanske varit lägre belånade, köpt boenden till vettigare priser.
Effekten av räntehöjningar bör slå i motsvarande omfattning då vi får bära hela räntekostnaden själva. Det bökiga blir ju att ränteintäkterna kanske bör vara skattefria för att matcha hanteringen av räntor på samma sätt skattemässigt.
Sen är det skillnad på bostadslån och konsumtionslån - svårt dock att hantera dessa olika. De som äger sitt boende kan ju istället låna på huset för att konsumera på ett sätt andra som inte äger sitt boende kan. Rättvist blir det nog aldrig.
Nej det blir nog aldrig rättvist, så allt blir ju kompromisser på ett eller annat sätt.
Men man kan ju absolut argumentera för att det skickats in för mycket pengar i bostäder. Men jag tror inte heller att det går att ta någon genväg, alltså att hålla “låga” bostadspriser och samtidigt öka bostadsbyggandet utan att ta pengarna någon annanstans ifrån.
Jag har ingen större lust att min skatt ska gå till att subventionera era lån och erat risktagande
5 gillningar
Ja jag svarade kanske något drastiskt. Men det börjar ju bli rent av fakta vid det här laget att många i den äldre generationen som lever gott på sina uppblåsta bostäder samtidigt idiotförklarar den yngre generationen som bara försöker LEVA. Otroligt trött på den typen av ignorans. Uttrycker man sådana ignoranta åsikter så får man också räkna med att man får kritik och mothugg. Sen kan det “vara tungt och tråkigt”.
Här har vi hur det brukar låta trots att de själva gjort sinnessjuk vinst på just hävstång från bolån.
“Jag har ju inga lån, alternativt låga lån och en villa värd 7 miljoner. Sänk ränteavdraget som alla dumma unga Svenssons belånar sig med för att komma fram i livet och bilda familj etc. Lån, vilka idioter”
Nu åsyftar jag ju knappast de som festat på nollränta när jag pratar om den yngre generationen. Jag pratar om oss som köpt och haft nollränta något enstaka år samt de som inte köpt något alls än. Där räcker inte några pengar man lagt undan till att täcka något minskat ränteavdrag särskilt länge (eller alls). Vi unga kanske skulle rösta om att halvera pensionen så kan vi se hur uppskattat det blir.
Sen skulle jag vilja påstå att det är helt inkorrekt att säga att alla utan lån betalar för de ränteavdrag som de med lån gör.
1 gillning
Köpte min första lägenhet i Älvsjö 1983 och lånade 95,000 kr med en rak amortering på 15 år. Räntan var 17%(!) men sjönk till 14,5% 2 år senare. Min grundlön var 5,500 kr/mån 1983 så det var ganska tufft då och utan sambons lön hade vi nog knappast klarat oss…
2 gillningar
Vi alla betalar på sätt och vid för den onetalda skattrn. Och ja, jag förstår frustrationen och ja, det är sjukt tvära kast i räntor och priser.
Ska vi enas om att vi borde gnälla mindre och jobba för en jämnare ränta och rimligare boendepriser? 
2 gillningar
Person A arbetar och tjänar X kronor i skatt
Person B arbetar och tjänar också X kronor i skatt
Person B tar ett fett bolån och drar av sina ränteutgifter på skatten.
Resultat: Person A inbringar fler skattekronor till stadskassan trots samma inkomst. Bortfallet av skatt som skapas av Person Bs belåning får tas igen genom höjd skatt för samtliga medborgare.
4 gillningar
Förr i värden hade de flesta ett 50-årigt annuitetslån. Första året var räntan bara någon tiondels procent. De sista åren tog amorteringen fart så nästan allt var amortering och nästan ingenting ränta.
Om jag minns rätt så låg jag under 0,5 procent i amortering per år efter att ha haft lånet i cirka 10 år.
Att skulden skall sjunka något varje år tycker jag är fullt rimligt.
1 gillning
Om det är någon tröst i sammanhanget så gröps ju pensionerna ur i ganska god takt nu när SEK tappar mot andra valutor. Lönearbetar man kan man ju byta jobb och få högre lön i SEK (dvs. bibehållen lön räknat i EUR).
När du nämner den yngre generationen, glöm inte bort att det finns en hel del där (en majoritet, om jag får gissa) som inte äger boende överhuvudtaget. Den som sparar till kontantinsats får inga skattereduktioner.
Naturligtvis borde man inte drastiskt kapa ränteavdragen över en natt (som skedde på 90-talet), men en långsam utfasning, säg 2%/år i 15 år, leder förhoppningsvis till en sundare prisbild på bostäder på sikt.
Man skulle också kunna använda de ökade skatteintäkterna för att sänka inkomstskatten.
1 gillning
Det där är en extremt förenklad bild av verkligheten så det nästan blir löjligt. Staten får exempelvis inte bara in skatt från lön. Effekten av att någon får tillbaka en del av i betald ränta är att dessa pengar återgår in i systemet och omsätts = skatt osv osv osv. Man får följa kedjan lite längre än näsan räcker.
En skattesänkning för företag kan ex bli en nettovinst för att fler företag väljer att bedriva mer verksamhet. Ex Rut-avdrag kan ha en positiv sämhällseffekt för många olika grupper trots skattereduktion. Det är enligt utsago (även om åsikterna såklart går isär när det gäller politik) självfinansierat. Även om man tillhör den grupp som inte tror på att det är självfinansierat så hoppas jag att mitt exempel illustrerar att det sällan är så enkelt som citerad uträkning ovan får det att verka.
Sen finns det ju gott om olika saker som finansieras av skatt där vi nyttjar det olika mycket på individnivå. Åker man inte bil tycker man kanske det är tråkigt att betala för vägarna (även om man såklart får nytta av transporterna som sker där). Jag personligen tycker tycker att diverse konst och kultur som staten och kommuner finansierar är helt ointressant. Men jag får betala ändå. Varför får de som gillar opera “avdrag” för att gå på opera? Det går inte riktigt att dra det till sin spets utan att det blir absurt.
1 gillning
Kan vi sluta använda de pengar som kommer in via skattesedel till att subventionera lån? Det här måste väl ändå vara bland det mest korkade som finns?
Nu har vi målat in oss i ett hörn, där ingen egentligen vill ta det obekväma beslutet med att fasa ut ränteavdraget.
Skatten ska gå till att finansiera vård, skola samt andra samhällsviktiga funktioner. Inte för att subventionera lån till var & varannan invånare för köp av bostad.
Måste vara en överraskning för dig att veta att det är regionskatten som betalar vården, och kommunalskatten betalar skolan.
Statskassan har inte så mycket med det att göra.
Ber om ursäkt för att det var lite slarvigt, tyckte ändå budskapet var ganska klart. Gjorde en edit så slipper du störa dig på det.
Mvh,
Föredrar saker man kan räkna på istället för fluffiga Laffer-argument.
Men om man nu ska ge sig in i en sådan diskussion så köper jag det när det gäller moms eller skatt på tjänster och arbete. Där kommer pengarna ut i samhället igen (till viss mån) och kan beskattas på annat håll.
Men när det gäller bolån så tror jag att det endast leder till ännu mer upptrissade budgivningar och bostadspriser.
1 gillning